Reflektioner och upplevelser
Myrorna, lyktan och slottet
bilder som blev över, kan man ju också kalla det, bilderna som inte fick
plats i långatele-bloggandet häromsistens. Det bli alltså utsnitts-foto igen. Komprimerade bilder?
.
Här var det lyktan, ljuset och grenarna som var lite oåtkomliga utan tele.
mmm
Här slapp jag plaska i blötmarkerna för att nå motivet.
Kyrkan på höjden och ett hus med måne. Några bilder från vidvinkelpromenaden
Jag brukar kunna se den hemifrån, som en liten vit prick i fjärran, när himlen är fri från moln.När jag nu kom strosande på måfå, som så ofta, drogs mina blickar uppåt av andra vandrare som gick uppför och vips var jag där.
Det blev en bild i nerifrånperspektiv. Utsikten över vattnet från andra sidan kyrkan är fin, men inget för en vidvinkel. allt blir så smått. I stället gick jag försiktigt nedför, det var fläckvis snorhalt och jag var lite trött, men mellanlandade på ett fik på hemvägen. Mellanlandningen gjorde att jag blev pigg och tog en extra omväg på hemvägen och hittade fler bilder.
Den här t.e.x. Förstora så ser ni månen!
.
Den senaste tiden har mina promenader blivit mycket längre än mina blogginlägg, i alla fall i antalet bilder räknat. det beror på att mina fingrar gillar kameran bättre än tangentbordet och hatar alla felskrivningar de måste rätta. En bieffekt kan bli fler, men kortare, bloggningar.
En bonusbild kanske
Vidvinkelförvrängd verklighet.
Då skulle jag väl göra tvärtom också.
I förra inlägget gav jag mig ut med det längsta jag har i brännviddsväg, så idag testade jag det kortaste, en vidvinkelzoom och hade jag inte gjort det hade det inte blivit någon promenad idag, men nu blev det två istället. Se där vad nyttigt det är med en kamera! Och med en vidvinkel får man plats med Big bag i bilden. Flera till och med.
Det får till och med plats med ett helt nybyggt kvarter.
Sol på bygget, annat än pang i bygget!
Sol på ett annat hus.
Och solen började gå lågt.
Och jag misstänker att det kommer mer, för det finns fler bilder. Men först ska jag vila.
Det är inte bara fåglar som fastnar på bilderna
Vanligt är väl att man skaffar sig längre brännvidder för särskilda ändamål eller motiv, fåglar idrottsmän och annat långt bort . Jag köpte min telezoom för att den var hyfsat billig (snubblade på ett rea-ex). Dessutom var jag nyfiken på vad jag kunde använda den till,men då hamnade vänsterfoten i bandage och fotopromenaderna upphörde. Men nu verkar de komma igång igen och jag försöker hitta telebilder, där jag normalt kanske skulle använda normal eller vidvinkel.Annars är det som vanligt, jag går, jag strosar, jag spankulerar. Jag ser, jag tittar, jag spanar och jag tar en bild. För att det känns bra. eller för att se om det blev något, eller helt enkelt för att det gick.
Här kunde jag stå på andra sidan gatan och ta bilden, ett utsnitt av en blandad verklighet.
En stund tidigare fångade jag in det infångade ljuset.
Men vad hade jag för nytta av teleobjektivet här? Som jag uppfattade det: perspektivet jag betraktade motivet från från. Aldrig riktigt nära, men ändå nära
.+++++
.
Här var det lite bekvämlighet : inte plaska omkring i det blöta.
Här var det också blött.
mmmm
.
Eftersom några fåglar plötsligt flög upp , och både jag och kameran hann med,måste jag ju ta med den bilden
Jag skulle ta en promenad men hamnade vid Edsvik med en telezoom i handen ...
... och då vore det ju synd att inte använda den.
.
Jag köpte den i höstas, på rea för ett drägligt pris, men har inte använt den så mycket på grund av väder, vind och hälsa. Dags att dra ut med den alltså, men det blir ju lite annorlunda fotograferande än med kortare brännvidder. Byta motiv eller byta sätt att fota de vanliga motiven Växla seende? Men fåglar är ju typiska telemotiv, kanske det som drog mig hit. (Men det blev bilder på vägen dit också).
Fast här är det ju ingen konst att plåta fåglar.
.
Här är vi!!
Några svartvita lite längre bort
.