Reflektioner och upplevelser
När valborg blåser flyger kronbladen, ståndarna står nakna och bloggen åker på en blåsning.
Jag gick ut och tittade på plommonträdet som står utanför bakdörren
.
Och på fjolårs-syrenerna
Trevlig Valborg i blåsten?
Ljushus och husljus
.
Ljus inne bland husen drar till sig mitt intresse där jag spatserar med min kamera.
Kanske kan det ge en bild.
Ljus fanns det här också, men nästan för mycket.
Det är nästan för mycket av det mesta i den här bilden, inte bara av ljus. Rörig kanske, men inte rörigare än verkligheten. Jag gillar att ta sådana bilder ibland, bilder som innehåller mycket, där man med blicken kan fånga in helheten men också vandra runt i bilden och upptäcka.
.
Det blåa, en liten bagatell. Ett blått ljus, lite mystiskt, vad kan det vara.
Bakom ryggen...
Vände jag på mig växlade motivet och ljuset drastiskt. Det är snarare mörkret som ger stämningen.
Här spelade ljuset huvudrollen, det det sköna ljuset, som mer än huset var motivet.
Om nu ljus kan vara ett motiv annat än ett motiv för att ta bilden.
.
När jag tog den här bilden kunde det väl inte ha varit något annat än ljuset jag såg
Vårljus på Söder
Vårljust är det mångenstädes så här års, men nu råkade det vara på Söder jag hamnade igår. Jag hamnade där redan i förra blogginlägget, så det var ju ingen nyhet. Det var kanske tur att jag stack dit igår, idag regnar det, i alla fall nu, i alla fall där jag är en dryg mil norrut. Kanske bara en skur.
Vårljus
Hur kommer det sig då att jag ofta hamnar på Söder när jag drar in till stan med kameran. Det kan ju inte vara nostalgi, jag var bara sju år när vi flyttade därifrån, och mina minnen från den tiden är ganska små, även om jag ibland gör stor affär av dem. Kanske är det någon annan känsla. Är Söder mer lättfotograferat än andra stadsdelar? Finns det fler motiv här? Är ljuset bättre här? Smakar kaffet bättre?
Vårljus vid skolan.
En anledning till att jag hamnar på Söder kan ju var kommunikationerna. Jag kommer direkt hit med pendeltåget och kan kliva ut nästan mitt i motivvärlden. Anmarschssträckorna är längre på andra håll. Stadsdelen är också rätt kuperad, vilket inte heller är fel ur fotosynpunkt (och så ger det motion på köpet).
Samtal i vårljuset.
Så småningom blir man trött när man vandrar runt i vårlvärmen.
Vila i vårsolen.
Och nu skiner solen igen.
Jag går och jag går och jag ser folk som går och då går det som det går, jag tar en bild då och då
En man som går, han finns där i bilden för att ge bilden lite liv, inte för att jag fotograferar honom. Han är lite undangömd, man ser honom kanske inte på en gång.
Men det var inte människorna i sig jag var ute efter där jag gick i staden, det var ljuset, det var solen, det var våren som intresserade mig och fångade blicken. Utan liv blir även bilderna döda.
.
Ibland kan man undra om det är inte är skuggorna som sätter liv i bilden, att det är de som framhäver det sköna vårljuset.
n.
En som går åt andra hållet (i en stad i omvandling bakom alla dessa skynken).
Arbetar medan han går och pratar så högt i telefonen att alla hör.
Vårblommorna såg han nog inte.
Sedan lämnade jag verkligheten.
Vad ni ser är bara människor som går i en spegelbild. Någonstans fanns det nog verkliga förebilder.
.
Det är skoj att promenera i vårljuset!
tre år har gått sedan jag mötte domedagsprofeten och så några andra återblickar
tolv år sedan jag blev medlem på fotosidan
sju år sedan jag började blogga
bara tre år sedan jag tog den här bilden
Hon stod där mitt på övergångsstället och predikade jordens undergång och människornas ondska med hög röst. Tyckte det kändes rätt visa den igen. När jag letade efter den, snubblade jag på fler bilder från samma tidsålder, och några fick följa med hit till bloggen
Vi lever inte bara i den tid som nu är utan också i det förflutna, i minnen i tankar och på andra sätt.
Med tiden bleknar minnena och blandas och blir till nya minnen, som kanske bara är sagor.
Men att hitta glömda bilder kan g glädje.
.