Hur många maskrosor tål ni? Om de är från 80-talet?

Börjar med en översiktsbild med urblekt himmel, men desto mer av huvudmotivet: Maskrosor.

Bilden är tagen mellan Sala och Västerås, där vi bodde drygt 10 år, mitt i jordbrukslandskapet. Det gjorde ju också att man  fanns på plats och inte behövde åka på utflykt för att hitta lantliga landskap.

Jag vet att det är många som inte tycker om maskrosor, men jag tycker de är vackra, både om man går nära dem och om man ser ett helt fält.

Eftersom de var så lättillgängliga där vi bodde, passade jag då och då på att fotografera dem, på vår tomt, innan jag mejade ner dem med gräsklipparen, eller ute i grannarnas hagar. Ja, de fanns kvar inne på tomten också, jag klippte inte hela tunnlandet.

Det går ju att se dem som solister också.

Eller kanske som en av många.

.

Eller som en bland andra, som inte heller vill bli bortglömda.

Kanske kan man leta efter skärpan i det oskarpa.

Eller leka med skärpedjupet.

En kvartett Peking 1981

Pekings Centralstation. Vi har just klivit av nattåget från från Harbin. På perrongen står en kvartett och samtalar, två svenskar och två kineser. Termometern som satt på en av pelarna satt garanterat i skuggan och visade +42 °C. Luften stod still. Det hade inte regnat på drygt ett år.

Här blev det ingen kvartett, men desto mer kål. Det var dags att fylla på förråden inför hösten och vintern och försäljarna hade fyllt trottoarerna fast det ännu inte var midsommar. Det var  varmt.

En gatufotokvartett. Två sitter, två går. Varmt.

Har inte kvinnan till höger små fötter?  Eller är det perspektivet. Vi såg dem ibland, de som linkade fram och hade vuxit upp med lindade fötter.

Vi tyckte det var fascinerande med alla hälsittare.

 Kan det ha varit utanför busstationen? Uppe i norr gick de flesta fortfarande i Mao-gröna kläder, här var det vitt som gällde, och mest blå eller ljusgrå byxor. Och, ja. Det var varmt.

Det blev inte så många gatubilder eftersom vi bodde i utkanten av staden, på ett elevhem som tillhörde universitetet. Dagarna var fyllda av besök och aktiviteter och det blev få fria stunder inne i staden, utanför de stora sevärdheterna.

De kinesiska världarna tyckte bitvis vi svenskar var besvärliga som inte hela tiden ville gå i grupp, utan också ville gå för oss själva eller i små grupper. Uppenbarligen ett konstigt beteende, i alla fall i norra Kina.

Fortsättning saknas ;(

Om man ger sig ut och seglar, slipper man fira midsommar, så då gjorde vi det

I alla fall var det så, några år på tiden, att vi var några som drog ut i skärgården för att slippa fira midsommar, eller så var det vårt sätt att fira midsommar, att inte fira, utan bara njuta av sommaren och kamratskapet, utan stång, sponken och hallaballo. Inte bara denna gång, utan flera år.

Vi var ganska överens om att midsommaren egentligen var en tråkig företeelse.

Min favoritmidsommarsegelbåt, Nalle, en ombyggd koster. Ja båten var inte min, jag har aldrig varit båtmänniska, men det var en trevlig båt, både båt och besättning, även om det kunde bli sena kvällar om det mojnade. Det var ingen lättvindsseglare

Det var heller ingen båt som man la till med, vid skärgårdens klippor, den var för djupgående.

Det blev till att ta sig i land på annat sätt.

Var jollen borta, då blev man kvar där man var.

De blev inte kvar. Hon till höger fyllde 60, tidigare i år, och jag var på kalaset, så uppenbarligen står hon inte kvar. Skepparn själv, till vänster, dök så småningom  upp på samma kalas, så inte heller han är kvar.

.

De här två då? Hur gick det med dem? Vi får hoppas det bästa.

Hela det här inlägget är en följd av trafiksituationen i Peking  för tre decennier sedan. När jag letade efter Peking hittade jag Nalle på vägen, när jag rotade i dialådorna. Tänk vad roligt man kan ha med en scanner! Och tänk vilka överraskningar det blir när man inte har full  koll på innehållet i lådorna. Jag hittade en mapp full med maskrosor från förra seklet också...

Det fanns fler seglingsbilder i lådan, så risken/chansen finns att det kommer fler...  Undrar om jag inte har bilder från Seglingsberg också...

Hur står det till med Nalle då? En stor träbåt gick inte att kombinera med familj och barn, vare sig ekonomiskt eller tidsmässigt, så hon såldes.

.

När jag ändå hamnade i Peking var det inte så långt till kinesiska muren.

När jag letade rätt på lite trafikbilder från Peking  i går, snubblade jag på kinesiska muren, så det blir ett litet smakprov därifrån också.

Året var 1981, och landet hade inte öppnats för turism ännu, annat än på försök i liten skala.

Vi var inte turister, vi var "the Swedish Student delegation", inbjudna av Qinghua-universitetet i Peking. Från svensk sida sett: KTH-studenter på studieresa. Tack vare goda kontakter med de studenter som organiserade resan lyckades jag få följa med som "paying guest".

De flesta som syns på bilderna är alltså svenskar.

"Z" (ja han kallades aldrig för något annat), tecknar en skiss av landskapet.

Smakprov var det.Kanske dyker det upp fler någon gång.

.

Trafiken i Peking --Replik till Margareta

Margareta Cortés bloggade ju nyligen om trafiken i Peking och jag kom då ihåg att jag borde ha några bilder på  trafiken i Peking. Jag hittade några bilder, men någonstans borde det finnas fler. Kanske dyker de upp någon gång.

Nu nöjer jag mig med de jag hittade. De visar skillnaden tillräckligt tydligt.

Den gamla stadsmuren är nyligen riven och vi åker  parallellt med den.

Polisen som mitt i gatan står, men han hade inga bilar att dirigera.

De första reklamskyltarna hade nyligen kommit upp.

Men bilarna?

En översiktsbild hittade jag också.

Jag skulle nog inte känna igen mig om jag kom dit igen. Jag minns staden mest som "världens största bondby" för det var onekligen det intrycket den gjorde, utom på några ställen.

Fortsättning.