Reflektioner och upplevelser
I går blev det inga bilder tagna, så jag får ta några redan tidigare tagna bilder att blogga kring.
Ska man kalla det för överblivna bilder, eller bilder som bidat sin tid i glömskans gemak?
Bilder som nu fått en ny vårdress, kanske en liten svart ram.
Katarinahissen med den lilla svarta
Eller en återuppväckt vintermörkerbild som fått en vit inramning (förstora).
Ett par som kanske hamnat i en sjaskigare miljö än det är?
Ett vårfint Edsvik.
Jag laddade ner igår, vad det nu var jag laddade ner, SilverFX, var det visst och kunde plötlsligt göra saker.
Det jag har saknat ibland när jag gör i ordning bilder till bloggen (några andra bilder tar jag knappast, även om en del hamnar på fejan) är att kunna ha en ram på bilderna, så att en bild som är ljus i kanterna skiljer ut sig från den ljusa bakgrunden. På den gamla Photoshop-tiden gjorde jag varierande ramar då och då, men det är länge sedan nu!
Men i den här nedladdningen hittade jag möjligheter för inramning, så i det här inlägget blir det en del inramningar.
Förstora bilderna så att inramningarna syns!
Den här bilden har fått en liten svart ram. även om den inte är helt nödvändig, eftersom motiven själva inhägnar bilden.
Här behövdes avgränsning uppåt.
Här var det någon sorts estetik som gjorde att jag vill rama in.
Oinramad.
.
Inramad.
Det blåser förändringens vindar!
En skräpfilter, kanske allegoriskt använt?
Av bilderna att dömma verkar det ha varit vackert väder igår, när jag var ute och gick.
Blå himmel och solbelyst stuga, klassisk skönhet?
Men vad nu då?
.
Aftonsol.
.
Det började skymma.
Ibland undrar jag om det är ljuset mer än motiven som är det viktiga i mitt fotograferande
Fotografering handlar ju om ljus, så det vore ju underligt om ljuset inte hade betydelse, men det jag tänker på när ljuset inte bara är det nödvändiga ljuset utan också blir till ett motiv i sig.
Vad är det som är motivet här? Den gula busken? Huset? Trädet?
Kan det vara så att huset är motivet, men behöver busken som komplement, för att inte vara allt för ljust och blekt?
Här är det strimman som jag fotat och jag skulle vilja säga att det jag fotograferat är ljuset i bilden, kryddat med lite kvistar. Vid ett annat tillfälle kan det vara bara kvistar jag fotograferar, men ofta behöver de stöd av något annat i bilden.
Utan kvistar här hade bara ljuset inte varit så mycket till bild. Samtidigt får kvistarna liv av ljusets struktur.
Här vill jag påstå att det är det solnedgångsgula ljuset som jag fotograferat, men det behöver lysa på något för att synas och få struktur.
Här finns ingen färg, så då är det väl ingen tvekan om att det är ljuset som är motivet?
Men tänker jag då på allt detta, när jag går där och promenerar? Nej, det mesta jag skriver är en efterkonstruktion, men inte mindre sant för det. kontentan är nog det som står i rubriken.
Det blev ju bilder i går också ju, det var ju inte meningen ju, icke-kvadratiska,ju.
Jag hade ett litet ärende ner tiill centrum i går, men för säkerhets skull stoppade jag lillkameran i jackfickan. Det resulterade både i bilder och en oplanerad promenad. I och för sig är de flesta av mina promenader oplanerade i den bemärkelsen att jag inte planerat vart jag ska gå eller var jag ska gå, men nu hade jag inte ens tänkt mig att jag skulle gå.
Men så såg jag något därborta. Så jag blev nyfiken.
Jag har gått här förut, så jag anade, att här skulle finnas skuggor.
Det fanns det i går också, och jag lämnade kvar min egen skugga som bevis på att jag varit där. Lite som fantomens dödskallemärke kanske.
Tittar vi på en färgbild från platsen kan vi ana att byggarbeten pågår.
Sedan var det ju en baggis att gå nerför favoritbacken ner till vattnet.
Kanske var det här jag insåg att det skulle bli en promenad ... inte meningen ... men varför inte då?
Panasonic GM5 + kitzoomen 12- 32 mm. En behändig kombination. Men många av bilderna i de senaste blogginläggen hade jag inte kunnat ta med den.
Och som sagt, promenaden fortsatte...