Från sol till skymning och ett torn i Kista
schyssta bilder med sjyst liten kamera
och juste objektiv?

Jag tycker det är en bra liten kamera jag har, den tar så bra bilder. Titta bara vilket fint solsken den fixade på den här bilden utanför köptemplet i Kista, en sådan där jätteanläggning som utarmar de små lokala butikerna. Undrar om det är Mammon själv som har satt upp sin begynnelsebokstsv där.

Luften var kall, men färgerna varmare.

Senare på dagen (i dag alltså, färska bilder) hade jag fortfarande min kompetenta lilla kamera med mig när  eftermiddagsljuset började tona mer i blått och jag fångade en uppstickare bland husen.

Kista Science Tower och mer anonyma Kista-hus.

Jag hittade en trappa jag aldrig tänkt på tidigare, så jag gick nerför den och begav mig ut på upptäcktsfärd bland lägre nivåer i samhällsbygget.

Det är en bra kamera för den är liten och en liten kamera är enkel att ha med sig, och har man kameran med sig kan man ta bilder. Den kamera man har med sig är den bästa, för den tar man bilder med. Alltså är min kamera bäst. Eller hur var det...

Under den vältrafikerade bron finns andra miljöer där kameran nyfiket sticker in nosen och sniffar rätt på motiv.

Går man några steg till kan man se tornet i dess helhet. Nästan i alla fall, toppen är visst klippt.

Vi har lämnat fotgängarstråken och kommit ner på bilnivån. Trafikseparering.

Vänder jag på mig hittar kameran ett annat gudsförgätet hörn.

Därifrån kan vi se hur både fåglar  och människor flyttar på sig inför aftonens intåg.

Titta, det var ett torn där med! Med topp!

Den lilla kompetenta kameran: Lumix G2
Och objektivet var ett Hexanon 28mm/3.5

.

Varför hålla på och larva sig med små fippliga kameror när man har en stor och bra. Tankar och bilder en kylig morgon.

Minus tolv och jag har inte bråttom ut, inte för att det är kallt, men jag har ingen tid att passa, så jag kan njuta av vintermorgonens ljus, och jag kan gå ut på balkongen och fånga morgonen.

Jag tog fram stora kameran för en gångs skull. Den har ju fått ligga i träda ett bra tag, medan jag roat mig med små m4/3-kameror. Det första jag känner är ju att den är större och tyngre, van som jag blivit med småkameror. Det andra jag märker är att den är mer lättarbetad när det både är lite mörkt och lite kyligt. Ergonomin är klart bättre och jag ser tydligare vad jag gör. Att göra manuella inställningar med småkamerornas menyer i kyla och halvmörker och besvärligt ljus är lite av ett vågspel, som att köpa en lott och hopas på vinst. Allt för ofta blir det en nitlott, speciellt om det är bråttom.

Jag stod på min balkong och fångade morgonljuset, med min Canon 40D. Det är fortfarande en bra och kompetent kamera, fast den har några år på nacken. Kanske borde jag använda den lite mer, men till vardags är det ju skönare att ha en liten m4/3:a i fickan än att ha en tyngre och betydligt större klump hängade runt halsen.

Jag tog de första två bilderna med vidvinkelzoomen 10-22 mm, för den råkade sitta på kameran när jag såg den sköna morgonhimlen utanför fönstret. Sedan bytte jag objektiv och tog en bild med normalen 50 mm/1.4.

Det var fortfarande för mörkt att fotografera utan stöd, och mitt stora tunga stativ kan jag inte använda, för att snabbfästet till kameran är borta. Putz weg! Det finns ett räcke på balkongen som man kan ha som stöd, så det använde jag, men det kan man inte ta med sig om man vill  fotografera någon annanstans. Undrar var man kan hitta ett nytt fäste. Och undrar ännu mer vart det tagit vägen.

En stund senare hade ljuset ändrat sig, nu var det lika kallt som vädret. Dessutom var det ljusare, så frihandsfoto var möjligt.

På väg...

Ännu ljusare

Ytterligare en stund senare blev det förstås ännu ljusare och jag tog några bilder till, fortfarande bilder från andra våningen. Jag bytte dock kamera, nu blev det Olympus PEN med 17 mm pannkaka och då blir förstås husen skeva om man inte håller kameran rakt. Ja, hörnen kan bli riktigt illasinnade.

Ljuset har blivit blåare, men några trädtoppar lyser ännu som guld av solens strålar.

Riktar jag kameran åt ett annat håll reser sig Malmvägens hyreshusmur  500 meter bort.

I vänsterkant kan ni också se räcket som fungerade som stöd för de första bilderna

Tittar vi åt andra hållet ser morgonen (förmiddagen) ut så här, också lite sned och vind.

Det är ungefär två timmar mellan första och sista bilden. Idag.

Sens moral, eller slutsatser? Det var roligt!

.

Kort morgondrama: Vanten, kommer bussen, jo den kommer...

Det var kallt i morse. Ja relativt kallt då, jämfört med mildvintern hittills.  -15 utanför min dörr. Och motljus dessutom, solen gick lågt, men tre ynka bilder hann jag pressa ur kameran i alla fall.

Kall om handen? Che gelida manina... Finnes här någon bohem?

Var tvungen att gå över gatan för att parera den låga solen, så det riktiga motljuset blev det inte.  Annars blir den isbelagda kuren vacker av motljus.

Bussen kommer...

... vilken tur.

Man kan ju inte alltid lyckas
kanske kan man utnyttja det
och kalla det för "speciellt uttryck"

Jag tog ju några färgbilder i går i solskenet också. Det blev mest svartvit för världen var ju mest ljus och vit och mörka kontraster, och inte så mycket färger att fånga, tyckte jag. Men jag gjorde några försök, med färg och rejäl vidvinkel, en rejäl kontrast mot svartvitt och kort tele som jag körde mest med.

Det gick inte så bra. Om det nu berodde på kamera, fotograf eller motiv ska jag låta vara osagt. Det blev sådana där bilder som man direkt borde sortera bort för att de är hopplösa, men jag bestämde mig för att försöka.

Det började bra, med två lutande träd och två människor, små i det öppna landskapet. När jag kom hem och tittade på bilden kändes det bara BLÄÄÄH! Urfrätt och igengrott. Men linjerna i bilden fanns kvar, och innehållet: relationen mellan träd och människor, så jag bestämde mig, jag struntar i att få snygg snö och himlen får bli som den blir.

Samma sak här, det fick bli som det blev

Små människor (det var meningen), skugga och åter några björkar. Relationer och förhållanden. men inte nödvändigtvis vackert.

Svartvitt då? Prövade det med, men då dog bilderna totalt i mina ögon.

.

Sol och vackert väder, det gick att fota, men blev bilderna bra?

Det var sådant där solsken idag, vackert vinterväder och alla verkade vara ute på skön söndagpromenad, så det var väl bara att ge sig iväg. (Ja, jag klagar inte, det var skönt.)

Det var fler som hade varit ute och gått.

Men borde inte snön vara vit? Eller: vad gör man när somlig snö är vitare än annan snö? Vitare än vitt?  Mörkvitt var det väl Bengt Grive talade om.

Söndagsflanörer eller helgmotionärer?

Jag bestämde mig för kombinationen liten kamera, gammalt objektiv och svarvitt i kameran, fortsatt utforskning av verktygen alltså. Alla bilder tagna med Lumix G2, och alla utom en tagna med Rokkor 45 mm.

Man kan ju gå där och bara njuta av vädret och naturen. Det gör en del. Somliga har bara naturen som en kuliss man vandrar förbi i rask takt, för att förbränna och vara nyttig, andra har den som en lämplig bakgrund till förtroliga samtal som raskt svischar förbi där jag lodar med kameran, ser mönster och brottas med det vita.

Så finns det förstås också  de som bara njuter.

Njutare utspridda längs vägen.

.

Vinterns vandrare väljer vita vägars vackra vyer.

Vart är vi på väg?

Sedan var det dags att åka hem.