Udda bilder i ankdammen?

...eller är de jämna.

Jag tänker förstås på fåglarna, hur många är de?

Och hur många bör de vara?

En sticker i väg och plötsligt blir de udda.

Har det någon betydelse för bilden hur många de är? Är det bra med ett gyllene tretal, eller är det bara en religiös kvarleva. Blir bilden stelare om det är ett udda antal? Är fem bättre än fyra

Egentligen bryr jag mig inte, om bilden blir bra, men det är skoj att filosofera lite. Jag tänkte inte på antalet när jag fotograferade, men i morse när jag gick till jobbet dök tankarna upp.

Dessutom vet jag inget om komposition. Det är tråkigt. Att studera alltså, inte i bilder, men förstår inte när man försöker göra logik av känslor. För mig är det känslan när jag tittar i sökaren som avgör. Inte tänkandet. Därmed inte sagt att jag är dålig på logik, tvärtom hyfsat bra, men var sak har sin plats (eller kanske tid).

Här blev de tre...

...och svartvita, så vi slipper distraheras av färgen.

En stund vid en damm i södra Norrland, med liten kamera och gammalt objektiv. Och ingen ankdamm, det är ju änder.

.

Två små kameror
17 mm/2.8 0ch 55 mm /1.8
samt en utflykt till Norrland
det är allt som behövs för några bilder

Ja, jag har varit till Norrland i helgen, men inte mycket mer heller, till Sandviken, och vädrat mina kameror, i alla fall två av dem och kan än en gång konstatera att det är trevligt med små kameror, små och lätta så man kan ha dem med utan att de stör, en i handen och en i fickan, eller som här bara en i fickan för säkerhets skull när jag gick till bilen  för att hämta något, och visst var det tur att jag stoppade ner kameran för jag fick strax ta fram den igen för  att höstfärgerna i kanalen lockade förföriskt.

Sol och färg och vatten och speglingar och kanske till och med lite rörelse i vattnet, det kan man ju gå i gång på...

... då är det risk för återfall.

Det här var ju något jag höll på med för 6-7 år senan, när jag var nybliven digitalkameraägare, men det är tydligen fortfarande roligt, för då och då får jag återfall, bara för att det är skoj. För det är ju det som är det roliga med fotograferandet, att upptäcka motiven, att se vad som kanske inte alltid är uppenbart för den som promenerar förbi.

"Vad fotograferar han, det finns ju bara skitigt vatten där nere". Jag kan ana av blickarna vad de tänker, de jag möter.  De anar inte vilken skönhet de missar.

Dal-Britas damm.

Men inte åker jag väl till Sandviken bara för att fotografera ett dike (ja bitvis ger kanalen idag bara intrycket av ett brett dike)? Nej då, jag hälsade på min dotter, som nyligen  blivit Sandviken-bo, och den här gåochhämta-promenaden var bara ett mellanspel, men den var enkel att börja med.

Ibland bröts lugnet i vattnet

Jag blir allt mer förtjust i mina små-kameror, ryms i en jackficka, väger inte bly och är fullt kompetenta att leverera bra bilder, bara fotografen hänger med. På den här lilla turen var det  Lumix G2, med ett manuellt gammalt  Pentax 55mm/1.8, inköpt för några hundralappar, som var med på promenaden. Lite telestuk på bilderna alltså, men det var också mest utsnittsmotiv jag såg. Dels blir det sådana motiv jag ser, för att jag vet vad jag har för objektiv på kameran. Vidvinkelmotiven sorterar blicken bort utan att jag tänker på det.

Skulle jag då inte ha kunnat ta de här bilderna om jag haft ett modernt  objektiv på kameran, t.ex. normalzoomen till kameran (som jag ju har). Förmodligen, men hade det varit lika roligt? Jag vill ha roligt, eller i alla fall trevligt, när jag fotograferar, det är huvuddrivkraften för mig. Sedan är det ju inte fel att det blir en del bilder på köpet. Det är bara ett bra plus.

Jodå, det blev fler bilder, både i svartvitt och färg. De måste bara mogna...

.

Yippiee! Kontakten med omvärlden återställd
men världen därute är allt för färggrann,
om man inte sansar sig lite

Efter en veckas askes i den internetlösa tillvaron har ordningen återställts. Undrar vilka höjdare jag missat i min påtvunget avskilda tillvaro i lugn och ro.

Ja,ja, det är inte hela världen, men det gick ju att göra några bloggrubriker av det  i alla fall. Och apropå fall så är det ju nu det som over there kallas Fall och det är i alla fall färgrannt. Även här även om vi kallar det höst och om det är en färggrann höst och det har det varit i alla fall(!) de senaste dagarna.

Onödigt färgrannt? Eller onödigt vackert som någon sa´.

Om man använder färgen som inramning kan man ju dämpa färgchocken lite.

Inte bara naturen är slösaktigt färggrann, det smittar av sig på husen och gatan också, lite med solens hjälp.

Inte ens broarna klarar sig.

Men letar man lite kan man hitta de mer försiktigt finsmakade höstfärgerna.

Extra försiktigt finsmakade...

Äntligen!

Ja, äntligen har jag lyckats med en bild i den här korsningen!

Till och från jobbet, med PEN i fickan.

.

Fortfarande kvar i dimmorna, utan internet och utan snus...

Snuset gör mig inget, för jag har aldrig förstått vitsen, men utan internet och telefon får man leva lite primitivare, kan ju inte blogga hemifrån, så det får bli mer spartanska snabb-bloggar, insmugglade från hemmadatorn

Det blir ju också en gammal blogg, med gamla bilder. Idag var det inte så här dimmigt. Men i går.

Mellan husen.

Stilleben?

Damen med hunden...

Men inte Tjechovs

Synd att den inte var i färg, då hade ni sett att kopplet var rosa.

Välkänt motiv?

Men precis här har jag nog aldrig tagit en bild förut...

...för då fanns inte spåren.

I all hast från min gårdagshorisont...

Pen + 17 mm

Utan internet i fem dagar försmäktar vi på denna mörka plats...

.

Ja, jag bor i en mörkrens avkrok numera, här finns inget internet och här finns ingen telefon och den enda kontakten med omvärlden är mobilen...

Se hur mörkt det är, tur att det finns gatlyktor!

Det är i alla fall inte helt kolsvart, det finns lite färg också.

Tittar jag åt andra hållet blir det mera livfullt...

...äppelträd och gatljus och brus och flygplan, håller världen på att vakna?

Det där med internet stämmer, det försvann i förra veckan, och med det IP-telefonin, så sedan dess har hela området varit utan kontakt med omvärlden. Felsökning pågår, men "räkna med att det kan ta upp till 2 veckor" sa man på det stora bolaget (nej, inte Telia). Vad hjälper det med fiber in i huset när det inte finns något i fibern.

Bilderna tog jag i morse och nu smugglar jag ut dem vi datorn på jobbet ;)