Tillbaka till film och Leica
Det är inte av nostalgi som jag börjar fotografera med film igen. Alla negativa sidor är fortfarande kvar i minnet. Men det finns också fördelar med den analoga tekniken som jag vill åt.
När jag köpte min Canon Eos 1D Mark II den 2 juni 2004 var det ett paradigmskifte. Den digitala tekniken passade mig perfekt. Att slippa springa till labbet flera gånger i veckan, att slippa vänta på den sega skannerna och att slippa slita med färgkontrollerna för att få bildfilerna rena var en befrielse.
Mitt sista fotouppdrag på film våren 2004. Författaren Manne Forssberg plåtad med Canon Eos 1V HS och Fujifilm Press 800.
Jag lovade mig själv att inte köpa några analoga kameror hur frestande läckra de än kunde vara. I mitt löfte gjorde jag bara ett undantag. Jag kunde tänka mig att köpa en storformatskamera med rullfilmsbakstycke eftersom det är den fullständiga kontrasten till en snabb presskamera. Ännu har det inte blivit någon sådan även om de hade en lämplig Arca begagnad på Kameradoktorn för något år sedan.
I mitt löfte låg tanken att känslan i bilderna inte kommer av vilken kamera jag har utan att kameran är helt neutral. Det är jag som ger bilderna känsla.
Den digitala världen innebär att det är samma kamera och samma minneskort som ska fånga bilderna, oavsett vilken känsla man vill få fram. Jag gillar det, men jag känner inte alltid att bilderna känns äkta när man efterliknar ett analogt resultat. Detta är en sak som jag funderar en hel del över just nu.
Jag har precis köpt en Leica M6 från 1986 och en Summicron 50/2 från 1991. Många års funderande som ligger bakom beslutet. Att fotografera med en spegelreflexkamera för småbild är uteslutet, det är alltför likt att fotografera med mina digitala kameror.
Någon särskild vurm ligger för Leica har inte påverkat valet. Jag började fotograferade med Leica som 13-åring och har växt upp med huset fullt av Leicor, så för mig är Leica inget speciellt. Jag testade en modern Zeiss Ikon för något år sedan, men den är ovanlig och dyrare begagnad. Leica M6 är en praktisk modell som kommit ner i pris så det blev en väl inkörd sådan.
Jag vill ha en vidvinkel också. Två objektiv räcker. Just nu lånar jag en Summicron 35/2 av min pappa. Efter tips från Johan Ericson överväger jag att köpa en billig Voigtländer Color Skopar 35/2,5 II. Begagnade Leica-35:or är löjligt dyra. Hellre ett 30-40 år nyare objektiv till halva priset.
Så varför köper jag en gammal analog kamera?
Jo. Jag har jobbat så länge med mina digitala systemkameror nu att jag känner att jag nästan använder dem fullt ut. Jag har också blivit lite slarvig och koncentrerar mig inte lika mycket för varje exponering som tidigare. Det är både på gott och ont beroende på motiv. För mycket kontroll kan hindra spontaniteten.
Med Leican hoppas jag skärpa koncentrationen och uppmärksamheten lite mer och kunna överföra den rytmen till mitt digitala fotograferingar. Kanske kan kamerans fysiska konstruktion också påverka bilderna. Kan kompositionerna bli annorlunda? Reagerar folk annorlunda på kameran? Blir jag mer spontan med en lättare och mindre kamera?
Nu har jag tagit några rullar som jag hittade längst ner i frysen. Fotokungen i Stockholm har billig C-41-framkallning så det får bli en lunchpromenad till Södermalm de närmsta dagarna. Filmförrådet måste också fyllas på. Precis som duktige Markus Jenemark tänkte jag köpa med negativ färgfilm trots att jag gör bilderna svartvita. Det praktiskt och billigt.
Jag har plockat fram min gamla Ricoh GR1v som får fungera som vidvinkelalternativ, eller när jag vill ha en ännu mindre kamera än M6:an.
En morgon på pendeltåget på väg till jobbet omkring 2002-2003. Taget med Ricoh GR1v och Fujifilm Press 400.
Jag är också sugen på att skaffa en Hasselblad Xpan. Filmformat med andra proportioner stimulerar bildseendet. Xpan använder småbildsfilm och kan ta negativ med storleken 24 x 65 mm. Fujifilm Press 400.
Jag går i ungefär samma tankar, men rullfilm är för kvickt:-) Bladfilm ska det vara. En Horseman 45HD skulle sitta fint.
Behagliga upplevelser väntar.....
H/ Ronny Persson Helsingborg
Tyckte det så bra ut här i bloggarna, jag hade åkt upp på förstaplatsen igen vad gäller mest lästa bloggar under en vecka, och trodde väl att du fått snöskoterstopp eller nå't så'nt i fjällen, inte mej emot! ;)
Men så kommer du med det här!! ;)
Nåja, oss emellan, har nog haft rudimentära funderingar om det här,
du e en så'n där "Play Unplugged-typ"! ;)
Har bloggat om det tidigare! :)
http://www.fotosidan.se/blogs/straightphotography/straight-107-unplugged.htm
Så det är bara att bita i det sura äpplet vad gäller bloggtoppen,
och önska dig välkommen i de förrycktas skara!
/Bengan
Ps.
En av besökarna på Ellens igår skulle ta med sin nyinköpta XPan!
Å så tycker jag du har för många objektiv redan till M6:an, universalobjektivet räcker! ;) :)
Å så bilden på mannen i motljus på pendeltåget...!!
En av mina favoriter...!!
Gör ett byte! :)
En 35:a är det enda man behöver! Å så litet mod! ;)
/B
Blandar man sin egen framkallare blir kemikostnaden för svartvitt inte så stor. Men så stor skillnad mot 39 kr för färgfilmen är det inte.
Sen går färgfilmen bättre i skannern. Dammborttagningen funkar bara med negativ färgfilm och den funktionen spar massor med tid.
Tid är en bristvara i mitt liv så jag måste också väga in den aspekten. Men jag tror ändå att det är svårt att komma väldigt mycket under 1,90 kr/exponering som min kombo kostar.
Kanske värt en resa in med pendeln?
Sedan har jag ju en förkärlek till dia och har aldrig lyckats riktigt med negativ färgfilm.
L-G
Känner igen det du skriver Magnus. I mitt fall så försöker hitta tillbaka till det kreativa/roliga med foto igen genom att begränsa mig till fast optik och använder numera bara två objektiv, men för det mesta bara ett. Jag saknar verkligen också det analoga och min gamla Canon F1 och ljudet vid exponeringen. Sköt om dig och hör av dig om du ska söderut!
Det är kanske så att man prioriterar olika saker, en Summicron 90 på ett Mhus är ingen höjdare, ur användarsynvinkel och för min del 28-35 ser jag inga motiv för. Jag gillar spegelreflex och har min SV och Weston Master IV, som jag bara använder när jag känner mig osäker, oftast sitter ljusvärdena i huvudet. Det är utrustning för "Fotografering", sen har jag en Canon 5D, med Leitz Macro Elmarit, när jag "tar kort".
För övrigt tycker jag också att begagnad Leitz M objektiv är löjligt dyra.
:-)
så verkar ämnet intressera.
Över 1600 inclick vid 22.45.
Så ämnet e kanske nå't man skall blogga om i morgon? :)
B)
Jag bloggar bara för att jag tycker att jag har något att berätta. Får ju mer trafik på vanliga artikler.
Hade kunnat blogga mer om jag hade haft tid. Senaste veckorna har det varit slutspurt på tidningen och inte många stunder över.
Kul! :-)
My Olympus OM-4 is so small and so fast that i can have it all day long with me
My polas teach me to work hard for each photo. Nothing digital out there come close to original B&W film, its like you miss the soul. adn my polaroids .. nothing retush can simulate this.
www.lambisstratoudakis.com
Have a bunch of lenses for them, and you know what, they are seductive little critters... they are so small and yet produce wonderful results with splendid feeling, but somehow overlooked by almost everyone... true Sinar converted the 35-80 mm for their digital film camera back in the days and the 300mm 2.8 trades for four digit dollar numbers to professional wildlife photogs, but that is about it, Joe Nobody does not have a clue...
I hate the developing part though. Wish there was a digital one, I think Olympus missed out on that one...
Tar jag fram Rolleiflexen, min Leica M2 eller Dianan tvingas jag tänka mer. Samtidigt som det är befriande att inte ha några menyer att bläddra i. Det känns mera som det är rakt på. Jag gillar ju svartvitt, lukten av fotokemi och materialkänslan som man får med en välgjort kopia på svartvitt fotopapper. Men det är som du säger, man behöver lägga en del tid på det ska bl något av det.
Fast på något sätt känns det helt logiskt. Den digitala tekniken har funnits ett tag nu och vi har vant oss vid den. Samtidigt kan vi njuta av den analoga långsamheten på ett helt annat sätt nu när vi har valmöjligheten att kunna använda våra digitala kameror också.
Själv fick jag en liten kick när jag köpte min Canonet innan nyåret. Enda problemet är att jag också vill ha en M6 nu! ;-)
För övrigt så inbillar jag mig faktiskt att sedan jag började plåta analogt igen så har jag börjat fota på ett annat sätt med mina digitala grunkor. Det vill säga tänka till lite mer innan exponeringen och inte bara ösa på.
JB
Hälsar Oscar i Lund som verkligen gillar sin M9 med Cron 35/2. (men har haft både M4-2 och M6)
Den digitala eran kan ju knappast stoppas och ingen normal människa tror väl det? Däremot kommer film finnas kvar parallellt, vilket ju inte är något man behöver vara rädd för?
Filmförsäljningen har som sagt stabiliserats på en låg nivå. Sett på en global nivå är försäljningen tillräckligt stor för att vara lönsam. Sortimenten kan inte vara lika breda som förr.
För stora tillverkare som Kodak kan det krävas en rejäl omställning. Deras anläggningar är gjorda för enorma volymer och att köra dem på en bråkdel av sin kapacitet är kanske inte optimalt företagsekonomiskt. i mindre anläggningar kan det bli mer optimalt. Kodak går dock med vinst, men vinsten har minskat drastiskt de senaste åren.
Ett annat tecken i tiden är Fuji X100. Folk som på olika fora önskade sig slutartidsratt, bländarring på objektivet, manuell fokus och optisk sökare, blev fullkomligt utskällda och dragna i den offentliga smutsen, av folk som på detta vis rationaliserade sina egna köp. Vårt psyke funkar ofta så, vi är flockdjur på gott och ont. Men hips vips så släppte det och fotografer värden över står på kö för en kamera som rent marknadsmässigt hade varit fullkomligt osannolik för bara några år sedan. Precis som när Swatch armbandsur helt plötsligt blev hippa när digitalklockan och de elektroniska urverkens revolution var över, efter detta har det aldrig mer varit kontroversiellt om tiden visas med siffror eller visare på urtavla, men på 80-talet oj oj..
Framförallt eftertanke och inte bara att smattra på med bilder.
Läste nå'nstans för länge sen att Leica har ju optimerat sina M-gluggar
för just svartvit film med sin extremt höga svärta och kontrast.Medan Zeiss och Pentax
gjorde precis tvärtom,dvs extremt neutrala färger och hög lågdagerteckning.(SMC och T*)
Numer kan man ju kompensera mycket i PS.
Men arvet lever kvar!:-)
Fasen,nu blev man sugen själv!
Thomas
Många proffs som kör analogt idag kör med mjuka Portra och vrider sedan i kurvorna i Photoshop efter behag.
Jag köper nya hårddiskar för cirka 5000 kr varje år för att lagra råfiler. Sen byter jag dator vart tredje år och skärm vart femte. Kamerorna faller i värde som sten och nästan varje år köper jag en ny. Men körde jag bara analogt hade jag mer än väl nöjt mig med min Canon Eos 1V HS som jag köpte 2002. Någon efterträdare finns inte heller.
Vad gäller objektiv kan jag varmt rekommendera Zeiss 35/2,8 ZM. Kanske inte så roligt på pappret med den låga ljusstyrkan, men det är nog det bästa objektiv jag ägt (varav flera andra Zeiss). Skarpare än ZM 35/2 och betydligt mindre. Mjuk och underbar oskärperendering och NOLL distorsion, liksom noll problem vid motljus. Mitt står i hyllan tills jag hittar en digitalkamera att sätta det på. Jag hade det ute på annons för ett tag sen, men jag kan verkligen inte sälja det.
Jag har mer eller mindre övergivit småbildsformatet eftersom skanningen är så jäääävla jobbig. Filmen blir buktig hur man än gör och det är för många bilder på en rulle. Annars räcker kvaliteten till och blir över.
Sen innehåller färgfilmen en massa färginformation som man kan ha nytta av vid svartvitkonverteringen. Då kan man styrka färgblandningen och få fram önskat resultat. Det kan funka som att lägga på olika färgfilter i efterhand.
Buktningen har jag bara haft problem med när jag skannat mellanformat. Men i Nikon 9000 har jag dubbelglas i negativhållaren.
Tar till mig tipset om Zeiss 35/2,8.
Lustigt nog har jag dessutom bara haft "krullproblem" med 135-film, men aldrig med 120-film. Den senare håller sig platt och bra i filmhållaren.
Själv är jag jävligt sugen på att fota färgfilm just för färgen:-) Jag tycker att detta är minst lika svårt att efterapa med digitalt som när det gäller svartvitt.
Nils: Visst kan man ladda filmen själv. Men då "slösar" man ju istället med framkallare. Jag finner heller inte 135-formatet tillräckligt bra för att ha till annat än att knäppa loss, med den skanner jag har (Epson V700). Kunde jag skanna snabbt och enkelt vore det en annan femma. Men det skulle kosta mer än min dyra digitalkamera gör.
Vad vore tillvaron utan myter och sagor och fantasier...? ;)
Hur som helst, du får många goda råd här i bloggen! Och många läsare! Det tycker jag är kul! ;)
Vad gäller goda råd, din pappa borde ha en massa att förmedla? Som fotat med Leica ett längre tag!
Och om jag skall ge nå't råd.. ;)
Så låt M Leican får en chans som ensam kamera, gärna med 35 mm,
kanske under en vårlig stadspromenad , utan tidspress....
Då kan det uppstå intressanta saker, även om det inte blir så många bilder tagna.. :)
B)
Det finns massor av sätt att göra detta på. Förr gick jag via LAB_färg och använde en av kanalerna. Men nu tycker jag att svartvit-funktionen är smidigast och störst kontroll.
Men Gud va' skönt att slippa det analoga!
Under dom första 20 åren som fotograf, (1975-1996), såg jag inga fördelar med att byta rulle efter 12 eller 36 bilder. Saknade möjligheten att se bilden efter exponering. Och även trasslet med att ha rätt filmrullar med sig.
När Kaggen på Expressen köpte den första professionella digitalkameran 1996 var jag ute på mitt första digitala jobb. I bilen hem fick jag snabbt över bilden i datorn och kunde lämna en fil så fort vi kom tillbaka till redaktionen. Vad billigt det blev för tidningen då vi frilansare jobbade per timme. Dom andra skulle framkalla, jacka, (dricka kaffe), och kopiera titt-bilder och scanna in negen. Dom tjänade mycket mer pengar än mig då dom spenderade mer tid på tidningen. Jag blev helt plötsligt Expressen's billigaste fotograf.
Jag minns ett jobb i Vita Huset 1988 med President Reagan där konkurrerande kvällstidningsfotografen brevid mig missade den viktigaste bilden då filmen tagit slut. Bilden hamnade på min 37:e ruta. Jag hade tur. Mittuppslag i tidningen.
Men det var galet också i början med digitalkamera. Den kostade 120 000 kronor och hade ingen LCD-skärm. Man kunde inte byta batterier. Men det var fantastiskt att slippa framkalla film på flygplan eller under läktaren på en hockeymatch.
Tog en bild med digitalkameran idag och tittade på räkneverket. Hade 53 476 bilder kvar att ta på det kortet. . .
Visst förstår jag nostalgin med film, mörkrum och Ilford's fina fotopapper.
Tänker ibland på hur trevligt det vore att ha en Corvette -69 med manuell låda och taket du får stanna och ta av själv.
Jag håller med Magnus i sak. ;=)))
Idag skulle jag inte gärna göra ett fotojobb under tidspress med film. Och att framkalla själv ser jag ingen njutning med efter alla med dosan i näven.
Men att ta fram den analoga kamera är lika njutbart som att ta ut en veteransportbil på helgen. Men på vardagarna känns det effektivast och säkrast med vardagsbilden/kameran. Åtminstone om målet är målet med resan.
Det blir inte bättre med Leica. Men det är roligt.
Möjligen satsar jag en slant på att det analoga sänker tempot så man tänker sig för lite innan man trycker av.
Lasse
I vilket fall som helst har jag fått bättre känsla för inställning av tid/bländare då jag inte alltid haft adekvat ljusmätning med de gamla kamerorna.