Fotografera Slottssprinten med Fotosidan

Slottssprinten 2010

I morse fick min kollega David Elmfeldt en idé – nämligen att vi skulle tävla om vem som kan ta bäst bilder på skidsprinttävlingen som hålls på Kungliga Slottet den 20 mars. Det är en öppen tävling, så det gäller bara att vara i tid för att komma nära.

David har en bakgrund som professionell actionfotograf, så jag känner att det här kan bli svettigt. Därför bjuder jag in alla Fotosidans medlemmar i utmaningen. Vem tar bäst bilder från slottssprinten?!

Jag har startat en utmaning i Sportfoto-poolen för alla som vill vara med. Och i vilket fall kan det bli kul att träffa andra FS-medlemmar i vårsolen. Uppladdning till och med den 24 mars.

Vilken utrustning behövs? Ett teleobjektiv kan säkert komma till nytta, men all typ av utrustning kan användas. Ett år skildrade DN-fotografen Jonas Lindkvist sprinten med endast en Leica M6 med 35 mm vidvinkel.

Vilka bilder får vara med? Alla som handlar som tävlingen på något sätt. Det är inte är att en ren actionbild blir bäst. Varför inte söka en mer kreativ bildlösning.

Bekant ansikte i publiken 2010

Här hittar mer info om Slottssprinten– Royal Palace Sprint

Vi hoppas på många fotografer från Fotosidan!

Farfar 100 år idag – ett spännande liv i bilder

Idag är det 100 år sedan min farfar Bertil föddes. Att ta hand om bilderna han lämnat efter sig kommer att blir ett viktigt projekt för mig och min far.

Bertil Ossian Mauritz Fröderberg föddes den 3 mars 1913 i Helsingborg och var son till Bernhard Oscar Minimus Fröderberg. Initialerna B.O.M. går i arv. Jag heter Bengt Olof Magnus och min son heter Bror Ossian Matteus.

Bertil är det äldsta barnet i sjömanskostym.

Jag vet inte jättemycket om min farfars uppväxt, så det börjar bli dags att ta reda på mer medan de som vet fortfarande finns kvar.

Han växte upp i ett normalt arbetarhem i Helsingborg där fadern jobbade vid järnvägen. Modern Olga dog tidigt och fadern gifte senare om sig.

Tidigt började Bertil arbeta vid varvet i Helsingborg. Där stannade han tills pensionen i slutet av 1970-talet. Han började med enklare sysslor. Senare blev han chaufför åt direktionen. Mot slutet av karriären blev han chef och hamnade i Kockums koncernledning.

När jag var liten verkade som min farfar kände alla. När vi gick på stan hälsade han på var och varannan. Mest känd i stan var han för sina insatser under andra världskriget. Då jobbade han för greve Folke Bernadotte af Wisborg med De vita bussarna som hämtade nordiska fångar i de tyska koncentrationslägren.

Min farfar körde buss nummer 13. En av fångarna var  Trygve Bratteli, som senare blev norsk statsminister. Han vägde 47 kilo när min farfar bar ut honom ur koncentrationslägret.

Farfar och Folke Bernadotte.

Under min uppväxt lyssnade jag ofta på min farfars många historier från kriget och tiden direkt efter då han jobbade i Polen för Röda Korset. Ryssarna misstänkte att de var spioner och grep gruppen som farfar ingick. Farfar lyckades fly innan han hamnade i Sibirien, men kunde visa upp bajonettstick i vaderna efter förhören.

I min farfars fotoalbum fanns några hemska bilder inifrån koncentrationslägren. Bland annat på en hög kroppar. Jag ska bespara er bilden och syftet med högen.

Jag tror min farfar var runt till de flesta koncentrationslägren under kriget. Det finns en tvärtjock negativpärm med bilder från den tiden. Jag och min pappa tänkte inventera vad som finns och eventuellt föreslå Röda korset ett litet samarbete. Det kommer att ta tid att skanna och kan bli ett detektivarbete att ta reda på vilken bild som är tagen var.

Farmor och farfar i vardagskläder på balkongen i slutet av 50-talet.

Mitt minne av farfar är främst en kul gubbe som älskade att stå i centrum och berätta sina livshistorier. Kanske inte helt olik mig själv.

Taget med Canon Dial. Foto: Leif Fröderberg

När jag fyllde 5 år, sommaren 1980, så ställde min pappa upp en studio i vardagsrummet och fotograferade av alla gäster. I julas skannade jag igenom detta porträttgalleri där de flesta idag är borta. Det inspirerade mig att fotografera av den nuvarande släkten. Hur ofta tar vi riktiga porträtt idag?

Hasselblad 500C och Kodak Vericolor sommaren 1980.

Jag började fotografera sommaren 1988. Den sommaren bodde jag över hos min farmor och farfar och tog några få bilder. Det är nästan de enda egna bilderna jag har farfar eftersom han dog i december 1988.