Ju skitigare, desto bättre bilder - Novemberkåsan 2016

Trots att jag plåtat Enduro i några år så har jag varken plåtat Novemberkåsan eller Gotland Grand National (GGN) tidigare. I år fick jag äntligen chansen att fotografera Novemberkåsan, och det gav mersmak.

Det är ett riktigt kraftprov att köra Novemberkåsan. Starten går klockan 9 på förmiddagen och målgången sker vid 4-tiden på natten. Däremellan kör förarna cirka 32 mil ute i skogen över stock och sten fördelat på fyra olika sträckor.

I år var det mycket torrt ute i skogarna runt Bålsta så kåsan blev ovanligt lättkörd, det vill säga att de flesta orkade ta sig i mål.

Jag var osedvanligt trött efter en veckas intensivt fotouppdrag i Köpenhamn, så jag och min kompis Hoke anlände till Bålsta strax efter lunch och hoppades kunna se en del köra innan solen gick ned. Det visade sig vara dålig tajmning. Nästan alla hade gått i mål när vi kom dit. Tävlingen drog igång igen när solen gått ner, men ärligt talat gjorde det mig inget. "Det är ju på nattsträckan det hela avgörs", som Robert Gustafsson sa i den här sketchen:

Nile City - Sudden (Novemberkåsan)

Jag har plåtat en del Enduro på dagstid, men inte på natten. Jag tänkte i förväg att det borde bli som snyggast i skymningen, men natten överraskade positivt.

Enduro-publiken har en förkärlek för blöthål, diken, kärr, eller större vattenpölar. Det är här som det blir mest dramatik och en del kör fast. Eftersom det var så torrt i skogen samlades flera hundra personer vid ett litet dike. 

För att hålla värmen gör många upp eldar. Någon hade räknat till närmare 50 eldar vid den här platsen när väl tävlingen var igång.

Det är lilla diket lockade fler hundra åskådare att stå och frysa i timmar. Den här bilden är tagen mer än en timme före åkarna kom farande.

Det visade sig att vårt dike låg långt in på den två mil långa specialsträckan. Så väntan blev lång och kylan svårt att uthärda för fötterna. Men det var det värt. För när väl förarna kom farande så blev det action.

En föråkare bekräftade att vi var på rätt plats.

Några förare tvekade inte inför diket och satsade på att flyga över.

Andra tog det mer försiktigt och fick kämpa sig upp.

Vid diket använde jag en Canon EOS-1D X Mark II och den nya vidvinkelzoomen EF 16-35/2,8L III som jag testar till nästa nummer av Fotosidan Magasin. Jag hade också en blixt med externt batteripack. 

Det fanns ingen möjlighet att byta plats vid diket, så rätt snart så gick vi för att leta andra bilder.

Jag fick många bildidéer under tävlingen och ser fram emot att få realisera dem under kommande års Novemberkåsor. Jag ser bara årets tävling som en provsmakning.

Nu ska jag ta och diska rent fotoutrustningen ...