Redaktör'n
Gatufoto med Sony A7R IV
Jag håller just nu på att testa den nya 61 megapixelkameran Sony A7R IV och det nya objektivet FE 35/1,8. Objektivet är som gjort för gatufoto och det slog mig att kameran kanske också passar för det? Bland annat har Sony A7R IV en tystare slutare än tidigare A7-kameror, och det är ju lämpligt för bland annat gatufoto.
Jag har länge fascinerats av att många klär sig i svart. På vintern är nästan alla jackor svarta. Bilden ovan har jag lagt till min samling av bilder på svartklädda liksom bilder bilden under.
Hur fungerar då Sony A7R IV för gatufoto? Jodå, det fungerar riktigt bra med ett undantag. Jag brukar gå runt med spegelfria kameror avstängda eftersom de drar mycket batteri. Dessutom är vissa kameror segare att väcka ur viloläge än att starta. Men tyvärr tar Sony A7R IV så lång tid att få igång att man missar många bilder.
Men det går att ställa in kameran så att det dröjer länge innan viloläget går igång och batteriet har hög kapacitet. Det gör att man kan gå med kameran igång och då reagerar kameran blixtsnabbt när man vill ta en bild. Med ett reservbatteri i fickan fungerar det arbetssättet hur bra som helst.
Sony A7R IV har 61 megapixel och det kan tyckas vara onödigt mycket. Men det har den fördelen att man kan beskära ordentligt i efterhand. Man kan då slippa en tung zoom och istället ha ett lätt och ljusstarkt objektiv som nya FE 35/1,8. Detta koncept bygger Leica Q2. Den kameran har 47 megapixel och en ljusstark 28:a. Bilden ovan är hårt beskuren ner till cirka 15 megapixel.
Och 35:an då? Jo, den är liten och lätt. Och den fokuserar supersnabbt och är väldigt skarp. Perfekt för gatufoto, resor och reportage med mera. Den får både 35/1,4 och 35/2,8 att kännas onödiga.
Vädret igår var underbart. Sista senssommardagen kändes det som. Och många njöt av vädret och ljuset.
Jag noterade att många på stan bar hatt eller annan klassiska huvudbonad. Nytt mode?
Jag hade också kameran och objektivet med mig när jag nyligen var i Berlin på ett EISA-event. En sak som slog mig där var hur många som gick runt med en öl i handen. Den här cyklisten hade dock en annan lösning:
Test av Sony A7R IV och FE 35/1,8 kommer i Fotosidan Magasin 6/2019.
Vilken av bilderna gillar du bäst?
Kul med gammalt glas på ny kamera
Canon FD 85mm f/1,2 Aspherical SSC på Sony A7s II.
För fyra år sedan fick jag en släng av analogsjukan och köpte en Leica M6. Det blev också en Canon F-1 New. Jag hade en sådan under gymnasietiden men lyckades pajja denna oförstörbara kamera under en studentfest ....
Efter några hundra rullar har jag insett att det inte riktigt är min grej att fotografera med film. Åtminstone inte småbild. Därför har jag sålt Leican och sex tillhörande objektiv. Men Canon-prylarna har jag behållit. Jag har en annan relation till dem. Det är ren nostalgi. Dessutom är det inget större värde i manuellt fokuserade Canon FD-objektiv.
När jag testade Sony A7 och A7R för snart två år sedan skaffade jag en Novoflex-adapter så att jag kunde använda mina fina Leica M-objektiv. Tyvärr blev det usel kantskärpa med vidvinklarna och tankarna på ett Sony-hus flög iväg.
Det fungerar bättre med spegelreflex-objektiv på Sony-kamerorna och nu när jag testar Sony A7s II använder jag mina Canon FD-objektiv en del. Bildkvaliteten med de här gamla objektiven är sådär. Vissa är helt okej och andra ... tja ... Men jag bryr mig inte så mycket om det. Det är kul att använda gluggarna helt enkelt.
På nära håll är Canon FD 85mm f/1,2 Aspherical SSC skarp med full bländaröppning. På lite större avstånd än så här blir det lite soft.
Jag minns Canon FDn 50/1,4 som riktigt soft på full glugg. Mina bilder visar att den är skarp på nära håll på f/1,4 ...
... men på lite håll är objektivet mycket riktigt soft med full bländaröppning. Kolla hur det strålar kring varje löv. I det här fallet passade det. Jag tog samma bild med mindre bländaröppning. Då blev det skarpare och tråkigare. Klicka på bilden för att se den större.
Gamla objektiv klarar inte motljus lika bra som nyare. Men skarpt blir det med FDn 85/1,8 på full glugg.
Canon FDn 17/4 ansågs bra på sin tid. Med dagens måttstock blir omdömet "Plus för låg distorsion, men bara bra skärpa i mitten". Fast man behöver ju inte ha ett bra objektiv för att ha kul.
FDn 24/2,8 verkar vara en rätt bra glugg. Men den här bilden är tagen på ISO 8000 så den säger inte så mycket om hur objektivet presterar. Bilden kanske förmedlar något annat istället? ;) För drygt 20 år sedan hade jag ett FDn 24/2. Det var rätt soft på f/2, så jag är nöjd med att "bara" ha 24/2,8 nu.
Det har visat sig kul att komma ut och rasta min lilla Canon FD-samling tillsammans med en digital fullformatare. Det tar emot lite att köra film. Jag skulle kanske ha slagit till när Scandinavian reade ut Sony A7.
Jag tänker i vilket fall använda några av objektiven för video med min Canon EOS M. Men fullformat skulle sitta fint ... hmmm ...
Testade Sony A7, A7R och Nikon Df under jul och nyår
Det är väl synd att klaga över ett liv som kameratestare, men att hålla isär jobb och privatliv är svårt i det här jobbet. Jullovet ägnades till stor del år att testa kameror.
Efter några om och men kom Sony A7 och A7R till redaktionen sista arbetsdagen innan jul. Med A7R följde en skarp instruktion – kameran måste vara hos tidningen FOTO i Helsingborg den 3 januari. Nikon Df kom också sista jobbveckan 2013. Det blev alltså till att ägna jullovet åt att fotografera med kamerorna.
Nu är mitt liv så väl ordnat att jag med nöje fotograferar på fritiden, och samma gäller för min sambo. Således tog vi varsin kamera på fototurerna under de lediga dagarna och jämförde sedan våra intryck.
Jag har en Leica M6 TTL med några blandade objektiv från Leica, Zeiss och Voigtländer. Under senhösten har många snackat om möjligheten att använda objektiv med Leica M-fattning tillsammans med Sony A7/A7R. Dessa objektiv är ofta kompakta och har hög bildkvalitet. För att ta reda på hur bra denna kombination skaffade jag en Novoflex-adapter.
Sony A7R med Voigtländer APO-Lanthar 90 mm f/3,5 @ ISO 12.800
Jag blev snabbt förtjust i Sony A7 och A7R. Det är små kameror som ger en härlig bildkvalitet. Jag använde mest kamerorna med det nya objektivet Zeiss FE 35/2,8 som är riktigt skarpt och samtidigt lätt och kompakt. Det påminner mycket om mitt Zeiss Biogon C 35/2,8 som jag använder på min Leica M6.
Tyvärr har det visat sig att Sony A7 och A7R tappar en hel del skärpa i kanterna när man använder vidvinklar som är gjorda för kameror med kort avstånd mellan sensor/film och objektivfattning, exempelvis Leica M. Martin Hertsius har i sin blogg på Fotosidan skrivit mycket om Sony A7 och kommit fram till att det verkar finnas en brytpunkt vid cirka 40 mm.
Problemet ligger i att filtren framför sensorn verkar vara tjocka, alternativt ha lite för långt avstånd mellan filtren. Ljusstrålar som kommer snett mot kanterna bryts då inte korrekt i filtren. Objektiv som är konstruerade för spegelreflexkameror har ett optiskt centrum som ligger längre från sensorn och då uppstår inte samma kritiska ljusvinklar.
Jag provade med min Zeiss Biogon 28/2,8 och skärpebortfallet mot kanterna är så kraftigt att jag inte kan tänka mig att använda objektivet ihop med Sony A7/A7R. Annars är detta ett mycket skarpt objektiv. Som jämförelse har jag tagit bilder med Leica M9 med samma objektiv.
Det ska bli intressant att se hur Sony och Zeiss kan ta fram några kraftiga vidvinklar till A7/A7R utan att behöva göra dem stora och klumpiga.
Slussen i Stockholm. Sony A7R med Zeiss FE 35/2,8 @ ISO 400
Ett moment i testandet är att ta ingångsbilder. Jag och min sambo roade oss att pyssla med detta hemma. Köksbordet fick bli underlag för en bild på Sony A7 och A7R. Som belysningen använde vi den nya TTL-styrda studioblixten Profoto B1. Softboxen passerades i höjd med min kamera för att ge ett mjukt ljus med lite lite spotlight-effekt.
Till bilden av Nikon Df använde vi klassiskt designade möbler, en Ägget-fåtölj och en AJ-lampa designad av Arne Jacobsen, för att matcha rubriken "Nikon Df bjuder på klassiska former".
Till Nikon-bilden fick min sambo hålla en liten extra canonblixt med en liten mini-softbox på för att framhäva kamerans klassiska former. Hon kallades då "voice controlled lightstand" av en kompis.
Snacket om Nikon Df har också gått varmt, men mestadels i negativa ordalag. Visst gick inte Nikon all-in och fixade utbytbara sökarskivor med mera. Men jag har ändå ett positivt helhetsintryck av kameran.
Tillsammans med 24-70/2,8 blir kameran jobbigt framtung och greppet krampaktigt, men med mindre objektiv som 50/1,8 eller 28/1,8 ligger kameran bra i min hand.
Den största tillgången för Nikon Df, förutom att vara snygg, är sensorn från Nikon D4. Under det mörka jullovet har jag verkligen haft nytta av att kunna vrida upp ISO:t högre än 25.600.
Under nyårsafton ville jag fotografera min son när han kollade på raketer. I mörkret gick det inte att se inställningarna på kamerans alla rattar och vred. Då blev det till att gå över till ett mer modernt sätt att ställa in kameran - genom att vrida på ratten och kolla inställningen på skärmen.
I Fotosidan Magasin 2/2014 kommer testerna av Sony A7, A7R och Nikon Df att publiceras. Ett test av Profoto B1 kommer snart här på sajten.
Höstlek med Nikon V1 och Sony A77
Jag har inte bloggat på några veckor. Det beror på att jag fotograferat analogt och på att jag inte kunnat publicera uppdragsbilder, men framförallt på att jag är inne i en häktiskt arbetsfas just nu. Vi på Fotosidans redaktion gör tre tidningar inför Fotomässan i Stockholm.
Det blir ett vanligt nummer av Fotosidan Magasin och ett prylinriktat specialnummer som faktiskt inte känns särskilt pryligt. Dessutom har vi tagit över produktionen av tidningen Proffsfoto.
När jag får några timmar fritid över så lägger det på produktionen av en 200-sidig fotobok om det stora världsscoutlägret med 40.000 deltagare som hölls i Skåne i somras. Läs mer om mitt fotoprojekt på lägret här. Minnesboken ska också bli klar nu i oktober så att den kan tryckas och landa i brevlådor i 150 olika länder före jul.
Som vanligt är det en prylar som ska testas. Just nu fotograferar jag med Sony A77, Nikon V1 och Sony Nex-5N. Både Sony A77 och Nikon V1 är helt nya kamerakonstruktioner som kräver extra mycket arbete att sätta sig in i. Särskilt som det inte finns någon färdig bruksanvisning till Nikon V1 och Sony A77.
För att testa den snabba Sony A77 så åkte jag på en SM-tävling i Trial nyligen. Eftersom jag bara har det nya 16-50/2,8-objektivet att tillgå var jag tvungen att välja en sport där jag kunde komma nära.
Nikon V1 har jag bara en vecka på mig att testa. Jag har hunnit testa de viktigaste funktionerna. Min son har fått agera testmodell. Han tyckte det var roligt att få kasta löv i luften när jag skulle testa att fotografera med 30 bilder per sekund. Han har också fått springa lite så att jag kunnat testa den följande autofokusen.
I våra tester ingår också att ta egna produktbilder i miljö vilket är en riktigt rolig utmaning. Jag matchade den kantiga V1 med en kantig blomkruka på min balkong. För att inte göra det för enkelt valde jag att även ta bilden på Sony A77 på min minimala balkong. Det största problemen var att få plats med paraplyet till blixten och sätta skärpan när kameran vajade i vinden.
Jag har också tagit ut kamerorna på en snabb "shootout" för att studera bildkvaliteten. Men de bilderna får du först se i tidningen. ;)
Vi ses väl på Fotomässan? Eller?