Måste en naturfotograf vara beredd att visa sina originalfiler?

I debatten kring Terje Hellesøs lodjursbilder har krav framförts på att han ska publicera sina originalfiler offentligt för att skingra tveksamheter kring hans bilder. Ett det ett rimligt krav? Självklart inte skriver Terje i sin blogg.

En känd fotograf, fotoboksförfattare, artikelförfattare, föredragshållare och förebild som Terje Hellesø måste vara öppen om sitt fotograferande. Det innebär inte bara att lova att inte lägga till eller ta bort något i sina bilder, det innebär också att vara öppen för granskning.

Att granska en fotografs originalfil (den fil som skapas av kameran) är ett ingrepp i fotografens integritet. Filen innehåller en ofärdig bild och återspeglar inte fotografens fulla förmåga och intention. Men ibland kräver situationen det.

Terje Hellesø har flera gånger deklarerat att han skapar sina bilder direkt i kameran och inte i datorn, precis som om han fotograferade med diafilm. Den hållningen är mer strikt än dagens konsensus kräver. Att justera färg, kontrast och lokal ljushet i datorn är helt normalt.

Terje Hellesø har anklagats offentligt för att montera in lodjur i sina bilder av Gunnar Glöersen på Jägareförbundet. Det är den värsta anklagelsen en naturfotograf kan få. En pressfotograf skulle få sparken om det visade sig vara sant och för naturfotografen är anseendet förstört för en livstid. Särskilt för en ansedd fotograf som Terje Hellesø.

Att vara beredd att visa sina originalfiler när situationen kräver det borde vara en självklarhet för etablerade naturfotografer som lovat att inte fuska.

Vilka situationer kräver då att originalfilerna plockas fram? Debatten om Terjes lodjursbilder är ett klockrent exempel. Här sker en offentlig debatt mellan två offentliga personer inför tusentals intresserade hobbyfotografer.

Stora fototävlingar är ett annat exempel där det kan behövas om juryn blir tveksamma till en bilds autencitet. Det står ofta i reglerna numer att fotografen ska vara beredd att skicka in originalfilen.

Nästa fråga blir var originalfilen ska visas upp.  Terje Hellesø har erbjudit Gunnar Glöersen att visa upp originalbilderna på sin egen dator.  Det hade räckt om frågan bara stod mellan dem. Men nu har Terje offentligt lovat hålla sig från fusk. Det är ett löfte till alla hans beundrare som nu följer debatten med största intresse.

Terje har inget annat val än att bevisa oskuld offentligt. Det är den yttersta konsekvensen när en etablerad fotograf som lovat att hålla sig till etiska arbetsmetoder ifrågasätts offentligt.

Tillägg: Några av Terjes ifrågasatta bilder har publicerats i Jönköpings-Posten den 17 augusti som bevis för att mårdhund förekommer i Mullsjö-trakten. Bevis måste naturligtvis kunna prövas när de ifrågasätts. http://terjehelleso.wordpress.com/2011/08/17/fran-dagens-jonkopingsposten/

Tillägg 2. Att originalfilen granskas offentligt behöver inte innebära att den publiceras högupplöst på internet. Som Viktor Olsson föreslår i sin kommentar kan en oberoende grupp granska bildfilerna och sedan publicera bevis för om montage skett eller inte skett.

Tillägg 3.
Terje Hellesø skriver i en kommentar på Fotosidan att han och Gunnar Glöersen kommer att sätta sig och gå igenom bilderna tillsammans med en oberoende person. Dessförinnan kommer bilderna granskas av en oberoende expert som kontaktat Terje.
– När granskningen av mina orginalbilder är klar kommer detta redovisas på bästa möjliga sätt, blir det offentligt i någon form så blir det i samråd med experter, skriver Terje.

Naturfotografen Staffan Widstrand höll hov

Under mer än 10 år har jag lyssnat till många etablerade yrkesfotograferat som besökt Enskede Fotoklubb, men ingen har hållt hov som Staffan Widstrand.

Tillsammans med Göran Segeholm bildar naturfotografen Staffan Widstrand en egen klass som föreläsare. De har en förmåga att tala inför en församling så att alla lyssnar uppmärksamt och roat. Och så att alla går hem med varmt hjärta och en hjärna fylld med nya tankar.

Staffan Widstrand talade engagerat om sitt eget projekt Wild Wonders of Europe och klubbmedlemmarnas bilder. Han hade så mycket att säga om våra bilder att vi höll på i mer än tre timmar tills inbrottslarmet vägrade ge med sig.

Foto: Vincent Munier/Wild Wonders of Europe

Även om Staffan gillar att stå i centrum så verkar han inte ha så stort behov av att sätta sina egna bilder i centrum. Istället lyfta han fram grundtanken bakom Wild Wonders of Europe så att ingen kunde missa den. Med bilder visar projektet på Europas biologiska mångfald, men istället för att ge en hopplös känsla av att allt håller på att försvinna visar Staffan och hans projekt på ett flertal lyckade projekt där de vilda ursprungsdjuren kommit tillbaka. Det ger en glädje och en kraft att vilja engagera sig i de djur som fortfarande hotas, som tonfisken i Medelhavet.

Under bedömningen av klubbtävlingen kommenterade Staffan alla inlämnade bilder ingående. Bara tio bilder i varje klass belönades med poäng, så nålsögat var litet. Men jag tror att det viktigaste för alla var att höra hans kommentarer.

På kommentarerna följde vissa diskussioner och jag passade på att klämma Staffan på vilka egenskaper som kan göra en naturbild bra. Att den är snygg såklart, men även att den är välkomponerad. Staffan menade att överraskande få djurbilder är bra komponerade. Det kan också vara ett plus om djuren gör något och att bilden är tagen i ett spännande ögonblick.

Min följdfråga blev om en naturbild måste vara snygg? Nä, svarade Staffan blixtsnabbt och berättade att han vunnit flera fina naturfototävlingar med bilder på skadade, skjutna och överkörda djur.

Själv gillar jag också när fotografen kan fånga olika stämningar och väderlekar i bilden. Inte bara det megavackra solljuset eller blå timmen utan även hitta känslan i gråvädret eller ovädret. Jag tycker att Terje Hellesø är en mästare på detta.

Tyvärr hade jag glömt att lämna in egna bilder till klubbtävlingen. Jag hade gärna velat höra Staffans ord om mina bilder.