Ett sista farväl till Fotokungarna

Det var med vemod som jag i fredags styrde stegen mot Kocksgatan 1 på Södermalm där Fotokungen huserar. Jag visste att det skulle bli mitt sista besök hos Stockholms trevligaste fotobutik. 

Fotokungens butik ligger – snart måste jag säga låg – väldigt nära Götgatan där Fotosidan tidigare hade sin redaktion. Det blev många turer på luncherna till den lilla undanskymda butiken för att köpa ett nytt objektiv eller framkalla film. Och filmen gick att få oklippt – på så sätt gick det att spara en tia per rulle.

Det har aldrig varit dyrt att handla på Fotokungen, tvärt om. De har alltid haft som mål att ha lägst priser, även när det inte behövdes. Och ibland fick jag några extra procents rabatt som trogen kund, fast att jag inte bad om det.

Jag har aldrig hört någon tala dåligt om Fotokungen. De är med rätta kända som den trevligaste fotobutiken i Stockholm. Och inte bara det. De har alltid varit mer noga med detaljer än någon annan. Varje gång skrev de in serienumret på kvittot och kollade att det stämde med både låda och pryl. Det har jag aldrig varit med om någon annan stans.

Vad var det då som knäckte Fotokungen? Jag tror inte att det var deras egensinnighet att hålla stängt på lördagar eller att de ville vara billigast i en bransch med minimala marginaler. Nej det var hyran som höjdes med 50 procent.

Att flytta till billigare lokaler var inte heller något enkelt alternativ eftersom de bedriver filmframkallning och det kräver särskilda anpassningar. De skulle ha flyttat långt tidigare i så fall.

Det kändes tungt att kliva in i den lilla butiken, men känslan vändes snabbt. Lite som det kan vara på en begravning när man möter släktingar och vänner som man inte träffat på längre. Här stod fyra bekanta män bakom disken och allt såg ut som vanligt. Lite mer dämpad stämning, men samtidigt kära återseenden.

Man kan inte låta bli att oroa sig för herrarnas framtid, och jag förhörde mig om hur de såg på den kommande tiden. De var förvånansvärt positiva och hoppades hitta nya jobb under tiden de täcks av den statliga lönegarantin.

Knaske får vi se någon av dessa trevliga herrar i en annan fotobutik, eller säljandes något annat. Eller kanske i ett helt annat yrke.

Lycka till i livet Fotokungar!

PS. Fotokungen har även konkursutförsäljning under måndagen den 14 oktober med 50 procent på en stor del av sortimentet.

Varje hyfsad bild är en vinst

Det är lätt att bli besviken när man håller på med gatufoto‚ det blir många missade situationer. Kanske för att man upptäcker vad som händer försent, att man är på för långt avstånd, kanske är bakgrunden är störande eller så hamnar skärpan fel. Det är lätt att alla dessa missade chanser får en att tappa suget.

Jag brukar ha ett mindset där jag ser en fotorunda på stan som en vanlig promenad – och "man ångrar sällan en promenad" sägs det. Kameran är bara ett tillägg som kan göra det möjligt att föreviga vissa situationer som spelas upp framför en på gatuscenen. 

Idag hade jag bestämt träff med min kompis Joakim K E Johansson vid Odenplan i Stockholm för en fotopromenad. Vi har så trevligt tillsammans att det verkligen inte spelar någon roll om det blir några bra bilder eller inte, men givetvis hoppas man på att något vettigt fastnar på bild. Och det brukar det göra.

Joakim fick till en riktig pangbild i dag. En bild som gör mig avundsjuk. Det är ett bra mått på när en bild är bra tycker jag. Men han får blogga själv om den bilden. Jag fick några bilder som vi brukar kalla "bloggbilder" – det vill säga att de håller för att visas i bloggen – att de har ett tittvärde, men inte är på bok- eller utställningsnivå.

På Drottninggatan fick vi syn på en kille som lastat en bag-in-box med vin i sin golfväska. Joakim for efter ...

Gatufoto i svartvitt från mitt tidiga 90-tal

Jag fängslades av två typer av fotografi när jag började att fotografera i slutet av 80-talet – gatufoto och reportage. Och det gör jag än.

Fast jag kan inte komma ihåg att jag kallade det för gatufoto på den tiden. Jag minns att ordet ”snapshots” var populärt, men det syftade mer specifikt på att man tryckte av lite slarvigt med en kompaktkamera. Det kunde vara på gata eller i privata situationer. Jag sa i alla fall inte ”street” som många gör nu.

Här kommer några av mina tidiga bilder. I vissa av dem syns det rätt tydligt vilka som var mina inspirationskällor.

1989 fyllde jag 14 år och hade ingen egen kamera utan lånade mammas Canon AE-1 eller en Leica R3 av pappa. Sommaren 1989 var det väldigt torrt och varmt. Den här bilden är tagen på Fredriksdalsteatern i Helsingborg med Canon AE-1, FD 35-70/4 och Kodak Plus-X.

Under Malmöfestivalen 1990 byggdes Stortorget i Malmö om till hästhoppningsarena eftersom Malmö Ridklubb firade 70 år. En av världens bästa hoppryttare Hugo Simon var inbjuden och fick skriva många autografer. Bilden är inspirerad av William Kleins New York-bilder. Alla som jag visat bilden för har tyckt att den är konstig, men jag gillar den fortfarande.

Våren 1990 var jag praoelev på fototidningen Aktuell Fotografi i Helsingborg. På hösten var det dags för prao igen och jag fick vara på yrkesfotobutiken WPP på Regementsgatan i Malmö. Jag fick låna hem deras hyrprylar och denna morgon fotograferade jag med en Nikon F3P och en 85/1,4 på väg till WPP längs Regementsgatan. På den här tiden var väskryckare fortfarande ett problem och jag kände mig som en när jag såg bilden.

1990 fick jag äntligen min första egna kamera. Pappa och jag åkte in till Mattssons Foto i Lund och köpte en begagnat kit, en Canon FTbN med FD 28/2,8, 50/1,4 och 135/2,5. Det blev mest 28:an som användes, till exempel i de två bilderna ovan. De är tagna på Regementets dag på P7 i Revingehed våren 1991.

Liten lässugen kille utanför antikvariat på Klostergatan i Lund. Filmen var som oftast Kodek Tri-X som min pappa klippte till från 30-metersrullar och laddade i kassetter.

På gården utanför vårt hus.

Här är ett sällsynt tillfälle då 50:an kom till användning med sin höga ljusstyrka. Gröna Lund i Stockholm 1991.

1991 var det fortfarande tillåtet att handla med hästar på marknad. Jag lyckades övertala min mamma att köra mig till Sjöbo kreatursmarknad en tidig morgon. Här har det uppstått bråk mellan köpare och säljare. Tyvärr har filmen fått djupa repor, så bilden har aldrig kommit till användning, men jag tänker skanna negativet och försöka laga bilden i Photoshop.

Sjöbo marknad är inte lika känd som Kiviks marknad, men nästan lika stort.

Sommaren 1992 var det fotbolls-EM i Sverige och på Stortorget i Malmö fanns ett omdiskuterat öltält som lockade brittiska hulliganer. Bilden är tagen med 35 mm och Kodak T-Max 400 – en film som jag aldrig blev kompis med och en brännvidd som jag upplevde lite för tajt många gånger. Detta är en skannad papperskopia, dags att leta upp negativet och skanna det.

Löpare Skrylleskogen utanför Lund, 135 mm.

Fotopromenad längs Amiralsgatan Malmö med en gymnasiekompis (han hade en Minolta X-700 med motor om jag minns rätt). 

Fartkontroll utanför gymnasieskolan Spyken i Lund.

Jag fascinerades av bilder där det händer många saker samtidigt. Här är en bild på lundaspexarna Kabaret Pygmalion på Kiviks marknad.

Den 30 november 1993 uppstod våldsamma sammandrabbningar mellan polis och danska husockupanter (BZ) som demonstrerade mot den högernationalistiska sammankomsten på Karl XII:s dödsdag. Det flög många gatstenar i luften och polisen grepp massvis av danskar som lastades på flak.

Studentexamen på Polhelmsskolan i Lund 1993.

Inspirerad av Lars Tunbjörk och boken Landet utom sig, som jag lånade flera gånger på biblioteket, gav jag mig in till midsommarfirandet i Stadsparken i Lund sommaren 1993 beväpnad med Hasselblad 500C, 50/4 och Metz 45-blixt.

Den här bilden är tagen vid samma tillfälle, men känns lite som William Klein.

Falsterbo.

Publik på Stortorget i Malmö under Malmöfestivalen.

Världens största kräftskiva på Stortorget i Malmö under Malmöfestivalen.

Hösten 1994 hade jag äntligen jobbat ihop till en autofokuskamera. Valet stod mellan Nikon F-801s och Canon Eos 5. Den senare kändes modernare med 5 fokuspunkter och exponeringsmätning kopplad till vald fokuspunkt. Den här bilden visade sig vara ett perfekt test av den funktionen. Pågatåg mellan Malmö och Lund.

Kiviks marknad är bland annat känt för sina strippor, men de uppträdde även på Sjöbo marknad. De försvann under 90-talet och kanske var 1995 det sista året. Jag fick möjlighet att följa med bakom kulisserna. Här är ägare med tre av dansarna som värmer upp. 

Under den andra halvan av 1990-talet fotograferade jag mest i färg, dels för att jag kunde framkalla negativ färgfilm gratis på jobbet och dels för att min pappa kunde köpa Kodak Elite 100 diafilm i Tyskland som kostade 30 kronor per rulle inklusive framkallning.

I nästa blogginlägg ska jag visa lite färgbilder från 1990-talet.

Trotsade kylan – årets första street-runda

Minus 8 grader och storhelg är inget bra recept om man är ute efter myller på stan, tvärt om. Det var ovanligt glest mellan människorna i Stockholm City i lördags.

Dåligt valt tillfälle? Nej, det tycker jag verkligen inte av flera skäl. Dels är inte kvantitet samma sak som kvalitet. Det blir inte alltid bättre av att det är mer folk på stan. Och dels bjuder bister kyla på ovanliga situationer och klädval som man sällan annars ser.

En del hade täckt för ansiktet för att skydda mot kylan. Kanske inte helt nödvändigt i underjorden på Stockholm Södra station?

De flesta klär sig i svarta kläder vintertid, men vissa väljer verkligen att sticka ut.

Jag mötte upp Joakim K E Johansson vid Odenplan och sedan valde vi att gå söderut mot city. Som vanligt hann vi med flera diskussioner om gatufotografi under tiden vi gick och fotograferade. Bland annat diskuterade vi Joakims löfte om att fotografera svartvitt i år. Själv håller jag mig till färg, även om jag har en förkärlek för färgbilder med minimalt med färg i.

Äntligen är det säsong för semlor! Jag antar i alla fall att det är vad som finns i hennes papplåda.

Den här typen av brottslighet avger tydliga gula bevisspår i snön. Brottsplatsen var Odenplan.

Joakim har börjat fånga helt andra motiv nu när han bara fotar i svartvitt. Här var det visst duvor under pelare som gjorde sig bra i gråtoner.

Det blev inte så många bilder under gårdagens fotorunda, men som vi brukar säga: Man ångrar sällan en promenad.

Dags för två trötta gatufotografer att ta pendeln hem.

Mina bästa street-bilder 2023

Det gångna året fotograferade jag mer på gatorna än på många år. Det känns skönt och har lönat sig i form av flera lyckade bilar. Jag hoppas kunna vara minst lika aktiv under 2024. 

Även i rollen som yrkesfotograf kan jag konstatera att jag haft ovanligt många uppdrag under 2023. För 2024 ser mängden videouppdrag ut att öka.

En vanlig dag på jobbet som fotograf. Foto: Alrik Söderlind

Kort sagt skulle jag kunna säga att jag haft flow i gatufotograferandet – ett känslostadium där glädjen från en fotorunda ger kraft och lust till nästa.

Mitt privata fotograferande har inte bara bestått av gatufoto – jag har även plåtat av en del av mina gamla negativ och diabilder.

Färjan mellan Rødby och Puttgarten 1990. Canon FTb med FD 50 mm f/1,4 och Kodak Tri-X.

Ryttaren Hugo Simon skriver autografer på Stortorget i Malmö under Malmöfestivalen 1990. Canon FTb med FD 28 mm f/2,8 och Kodak Tri-X.

Bilderna ovan är tagna i svartvitt, helt enkelt för att det var billigast för en högstadieelev att fotografera med svartvit film i 30-meterslängd och framkalla hemma. Idag fotograferar jag nästan uteslutande i färg. Jag tycker helt enkelt att det passar mig bättre och är en bra utmaning. Jag gillar komposition och då blir färgen ett extra element att jobba med.

Det är inte snö här i Stockholm under så långa perioder under året. Så det gäller att passa på. Snön kan bjuda på en del annorlunda bilder.

En del tycks dock vilja leva som om snön inte fanns:

Och andra flyr snön:

Min vän Joakim K E Johansson har också gjort en sammanställning över sitt gatufotograferande 2023. Precis som Joakim kan jag konstatera att jag är dålig på att göra något av bilderna. Fokus ligger alltid på att ta nya. Men nu har jag i alla fall börjat på två fotoprojekt som jag tror kan bli något. Här är en ledtråd.

Faktum är att fotoprojekt kan fungera som en effektiv motor som får en att ge sig ut och fotografera och inte gå i samma hjulspår som tidigare. 

Ett annat faktum är att fotograferandet följer utetemperaturen och ljuset. Under de kalla och mörka vintermånaderna blir det mindre fotograferat. Nästan så att man går i ide under den mörkaste perioden. Sen när vårsolen kommer fram vaknar fotolusten till.

Jag tillbringar sedan några år tillbaka en del tid i Tornedalen där vi har en stuga. Under påskhelgen gjorde jag ett försök till gatufoto i Pajala. Det var överhuvudtaget svårt att få syn på en människa där. 

I mitt jobb som motorjournalist och fotograf får jag resa en hel del, men tyvärr finns det sällan tid och möjlighet att ta egna bilder. Formel-E-tävlingen på flygplatsen Tempelhof i Berlin var ett undantag. Då hann jag både med at fota publik och lite på stan.

Men som vanligt blev det mest bilder i Stockholm. Och på sätt och viss känns det bra. "Gräv där du står", sägs det och jag tror att jag har möjlighet att få ut mer av min hemstad Stockholm än någon avlägsen storstad som jag inte känner lika väl. Men visst är det stimulerande att fotografera i nya miljöer.

Här kommer några bilder från Stockholm:

Mitt jobb har flyttat från Solna till Östermalm vid Karlaplan vilket gjort att jag fått lite nya jaktmarker.

Det nya jobbet ger också nytt resmönster, och jag har börjat fotografera mer i kollektivtrafiken. Det är för övrigt ett bra ställe att fotografera under mörka vintermånader.

Under flera år har jag och Joakim K E Johansson åkt till Västerås för att fotografera när raggarna samlas. Det gjorde vi även i år.

Innan jag avslutar den här resumén över året som gott bjuder jag på ytterligare några knäpp som känns som att de satt.

Tack för att du orkade läsa och kolla så här långt.

Vilken av bilderna ovan gillar du mest?