Ett nytt nummer av Fotosidan Magasin tar form

I dag stund sitter Erik Leonsson och jag tysta och koncentrerade. Ju närmare ett färdigt nummer vi kommer, desto tystare blir redaktionen. Ner med huvudet och kör!

Slutspurt innebär också att vi tar tillfället i akt och jobbar. Igår skrev jag testet av Panasonic G3 på tåget från Skåne. När jag öppnar datorn på morgonen märker jag hur datorn synkar alla dokument som Erik jobbat med under sena kvällen.

I lördags var jag hemma hos min pappa utanför Lund hela dagen. Förutom att snacka kameror, fika och skriva en steg-för-steg-manual till pappas Nikon-skanner så hjälptes vi åt att ta bilder på de två aktuella testkamerorna till kommande nummer av Fotosidan Magsin: Fujifilm Finepix X100 och Panasonic G3.

Det kan ju tyckas lite nördigt men det är himla kul att ta produktbilder tillsammans. Jag kommenderade min pappa som fick flytta saker och reflexskärmar. Och så fick pappa nytta av sina nya leksaker: Några Lastolite-skärmar och en skärmhållare. Och sen lite kaffe på det.

Till varje test i Fotosidan Magasin har vi bestämt att det ska vara egentagna ingångsbilder så vi slipper använda samma bilder som andra fototidningar. Bilderna ska vara tagna med mycket luft omkring och gärna i någon form av miljö. Hittills har jag bara använt två olika miljöer: redaktionen och pappas köksbord.

Denna gång återvände jag till pappas köksbord för X100:an och gick ut i trädgården och fotograferade G3:an på en hög gatsten som min pappa ska lägga i trädgården.

Här är några tidigare bilder:

Bilderna ovan är i samma rum tagna på redaktionen, på väggen och i soffan.

Bilden till vänster på Nikon D5100 är tagen på min pappas köksbord och bilden till höger är taget i samma lokal som Fotosidan håller till i.

Jippi - jobbhelg!

Har man världens roligast jobb så spelar det ingen roll att man får jobba på helgen. Både i lördags och söndags fick jag göra korta fotojobb åt mina största uppdragsgivare med kort varsel.

Min son fick hänga med på både jobben, men det verkade inte han heller ha något emot. På det första uppdraget skulle jag fotografera tre personer som medverkar i en informationsfilm som min uppdragsgivare Reumatikerförbundet håller på att spela in. Sonen mutades med glass av förbundets informatör och lekte med fordralen till mina Lastolite-skärmar.

När Yfo sålde ut för några år sedan köpte jag ett gäng Lastolite-skärmar billigt, bland annat en stor vit diffusionsskärm. Min tanke var att använda den skärmen för att fotografera porträtt (främst bröllop) där modellen skuggas av skärmen. Då får man ett snyggt softbox-liknande ljus. Dessutom kan man få man en ljus och skir bakgrund som kan passa till bröllop eftersom man exponerar efter ljuset under skärmen.

Jag har inte haft tillfälle att testa den här tekniken tidigare, men i lördags tyckte jag det var en bra lösning eftersom solljuset var stenhårt. Jag tycker att ljuset på modellerna blev snyggt, men jag hade hellre haft en jämnare bakgrund. Men så är ofta livet som yrkesfotograf, man får underordna sig yttre förutsättningar. I det här fallet hade vi bara några minuters lucka att fotografera mellan lunch och filmning. Och att hitta en hyfsat tom plats i Humlegården var inte heller lätt.

Söndagens uppdrag besvärade inte sonen denna gång heller. Vi tog reklambilder åt en butikskedja i trädgården hos en kompis samtidigt som sonen hoppade studsmatta och lekte med min kompis barn. Den här gången spände jag upp diffusionsskärmen i reglarna på altantaket och slog min blixt igenom.

Hur tänkte ni nu Panasonic?

Idag presenterades nya Panasonic GF3 som jag har haft möjlighet att prova under några timmar förra veckan. Efter jag provat kameran fick jag en CD med bilder och teknisk info så att jag i lugn och ro skulle kunna förbereda dagens nyhetsartikel.

När jag kollade på produktbilderna i Bridge syntes exifdata i en flik. Det visade sig att visade sig att en del av bilderna var tagna med den 6 år gamla 12-megapixelkameran Canon Eos 5D. Ingen dålig kamera i och för sig. Jag har själv en sliten som backup. Men Panasonic har ju sin GH2 med en 16 megapixel-sensor. Hade inte fotografen kunnat använda den?

Produktbilderna från kameratillverkarna brukar vara väldigt välgjorda, och det är också de rena produktbilderna på GF3. Men utomhusbilderna med modell är faktiskt lite slarvigt tagna med ett upplättningsljus som ger en hård markerad skugga.

Så Panasonic, hur tänkte ni?

Bildreportaget alla borde göra

Idag gjorde jag ett av de viktigaste bildreportagen i mitt och min sons liv. Jag följde med honom till förskolan och fotograferade på hans avdelning.

På 80-talet läste jag i Aktuell Fotografi om en fotograf som fotograferade på sin sons daghem. Det resulterade i till slut i flera foto- och barnböcker. Thomas Bergman tror jag att han hette.

Ända sedan min son föddes har jag haft Bergmans svartvita barnbilder i bakhuvudet och tänkt att jag ska fotografera på sonens förskola någon dag. Till hösten börjar min son i "nollan" och snart skingras barngruppen på förskolan för att kanske aldrig träffas igen.

Pedagogerna på förskolan blev eld och lågor när jag berättade om min tanke. De informerade föräldrarna som också blev glada.

Att hänga med i barnens tempo i dagens 29-gradiga värme var inte lätt och jag fotograferade bara utomhus under en intensiv timme före lunch. Jag fortsatte fotografera under lunchen och en timme efteråt när barnen lekte inomhus. Jag var  noga med att ha ordentligt med alla barn innan jag slutade fotografera.

Nu har jag närmare tusen exponeringar att gå igenom. Alla barn och pedagoger ska få CD med bilder som minnen från deras år tillsammans på förskolan.

Oundvikligt
I veckan inträffade det oundvikliga. Jag fyllde år. Min pappa som är entusiastisk hobbyfotograf och en praktiskt herre gav mig några färgfilter att använda med svartvit film. Jag tror att han är lite glad att jag äntligen börjat skaffat mig en Leica M-kamera. Annars brukar jag få hylsnyckelsatser och liknande praktiska prylar.