Krigsfotograf för en dag

Att vara frilansfotograf är nog ett av de mer omväxlande jobb som finns. För några veckor sedan blev det extrem omväxling – från slott till koja – i bokstavlig mening.

På torsdagen jobbade på Slottet i Stockholm fram till klockan 18 med att fotografera ett seminarium om ungt värdebaserat ledarskap som anordnades för näringslivet av kungen, Scouterna och Stiftelsen Ungt Ledarskap.

Det är ett återkommande arrangemang som jag fotograferat i mer än 10 år. Första året blev det korniga bilder på pressad färgfilm. Nu hamnade bilderna direkt i bildspel på webben samtidigt som arrangemanget höll på.

Från Slottet åkte jag direkt hem och bytte om till friluftskläder. Hoppade in i bilen och körde raka vägen till vandrarhemmet i Orsa. Tidigt på morgonen därpå var det dags för att fotografera soldater i fält. Mer exakt: hundförare och försvarshundar.

Från slott till (hund)koja alltså. :)

Rätt beväpning för fotouppdraget.

Varje hemvärnspluton har en hund och hundförare som utbildas av Brukshundsklubben på uppdrag av Försvarsmakten. Min uppdragsbeskrivningen var att ta bilder som visar verkligheten för en hundförare. Alltså inget gullande med hundarna.

Till min hjälp utsågs bilförare och Dalaregementets fotograf - den välkände Fotosidan-profilen Peter Engman.

Efter lite strul kom vi till slut iväg och åkte runt till de olika plutonerna.

Det visade sig att dagens hemvärnsmän varken bär vadmalsuniform eller Mauser-gevär.

Hemvärnsmännen var i stort sett uteslutande män, men hundförarna var kvinnor med ett undantag. Den här kvinnan sa "Det är viktigt att inte bilderna visar en massa fluff, fluff. Det ska synas att en hundförare är en soldat".

Övningen gick ut på att skydda ett militärt flygfält. Det fanns jägarsoldater och fallskärmsjägare från Karlsborg som agerade fiender och därför försökte gömma sig i skogen. Tyvärr var jag inte med när någon hundpatrull lyckades nosa upp de gömda fientliga sabotörerna. Det hade ändå varit närapå omöjligt att få bra bilder eftersom jag varit tvungen att inte röja mig. Jag fick nöja mig med att arrangera verklighetstrogna situationer.

Förutom spårningen kunde jag följa andra händelser som de fortlöpte. Exempelvis en trupptransport:

Eller en demonstration:

Just det, hundkoja:

Totalt levererade jag 135 bilder från en dags övning.

Gatufoto eller sportfoto?

Det har inte blivit så mycket sportfotograferande för mig det senaste halvåret. Så idag när det hölls maraton i Stockholm åkte mitt stora tunga 400/2,8 fram. Frågan är om det var så smart?

Jag har fotograferat Stockholm Marathon några gånger tidigare och det kan bli bra bilder när folk kämpar för att ta sig framåt.

En av de tyngre sträckorna är Västerbron med sin stigning. Jag kom dit vid första varvet. Vädret var idealiskt – för löparna. För mig kunde det inte varit sämre väder. Löparna såg inte det minsta ansträngda ut. Rejält med regn eller stekande sol hade varit bättre – för bilderna.

En glad finne på Västerbron.

Tätt med folk på första varvet.

Jag och min kompis och kollega Martin Agfors insåg det hopplösa i situationen och satte oss på ett fik på Norr Mälarstrand istället. För mig gjorde det inget med ett avbrott i sportfotandet. Jag hade redan hunnit ta några gatubilder innan vi träffades vid Fridhemsplan.

Det var regn före loppet

Fullt med folk vid Fridhemsplan

Jag borde väl ha fortsatt gatufotografera, men med all utrustning som jag släpade på i en väldigt stor ryggsäck så var det inte så lockande. Med en stor utrustning är det bättre att hitta ett bra ställe där man kan lägga av ryggsäcken och ändå få varierande bilder.

Efter vår fikapaus gick jag och Martin upp mot Barnhusbron där han tidigare fotograferat Stockholm Marathon. Det visade sig vara ett bra ställe när solen tittade fram.

Någon slags gatufoto fick jag ändå till här. Jag brukar inte använda teleobjektiv för gatufoto, men funkar det så funkar det:

Från Barnhusbron var det inte lång till nästa fotoställe, Vasaparken. Vi han dit innan de sista löparna hunnit passera.

När det bara var lunkarna kvar så satte vi oss på ett fik.

På hem möttes jag av denna syn: