Gatufoto: Konsten att missa rätt

En gatufotograf måste klara av att missa och misslyckas. En lyckad dag som gatufotograf innebär 99 procent missade bilder. En misslyckad dag stiger procentsatsen till ett hundra. 

Som gatufotograf är man beroende av slumpen, att det intressanta inträffar där man är och inte där man varit. Men det är inte bara slumpen som avgör hur man lyckas. Det är upp till en själv att göra det bästa av de situationer som uppstår framför en. Att vara på plats och ha kameran i näven räcker inte.

Nyligen var jag i Paris tillsammans med Joakim K E Johansson för att avverka vår årliga gatufotoresa. Vi flög vid sjutiden på morgon, så det var uppstigning vid fyra. 

Ambitionen var att få så mycket tid som möjligt till att fota i Paris. Men för mig innebar det istället att hela dagen gick till spillo, rent fotomässigt. Gatufoto kräver högsta uppmärksamhet och snabba reaktioner. Med sirap i skallen var jag tvåa på bollen, eller så missade jag ögonblicket helt och hållet.

Foto: Joakim KE Johansson

Foto: Gissa vem ...

Joakim och jag har gått sida vid sida genom många städer och vi reagerar på många saker samtidigt. Men alla bilder blir inte lika; ibland ser Joakim som jag missar och tvärt om. Den här dagen såg Joakim mer och tänkte snabbare. Därför fick han bättre bilder.

Smart bildlösning av Joakim Johansson

Inte lika smart bildlösning av undertecknad.

Gatufoto kan ske på olika sätt, men för min typ av bilder krävs snabba instinktiva reaktioner blandat med smart tänkande. Det gäller att kunna associera och att kunna räkna ut vad som kommer att hända.

När min hjärna halvsover blir jag dummare och bilderna sämre. DN-fotografen Paul Hansen har berättat att han fungerar likadant när han är trött som fotograf och som trött handbollsspelare, han skjuter på rutin utan att tänka. 

När Joakim och jag gick från hotellet på kvällen för att hitta ett ställe att äta på inträffade en situation där jag av trötthet bara reagerade utan att tänka smart. Som gatufotograf reagerar jag på allt som är lite udda, bland annat folk som bär saker. Joakim fungerar likadant. Så när två killar kom bärandes på ett paket reagerade vi båda, men när jag var nöjd och tyckte att bilden var tagen och tog ned kamera så tänkte Joakim längre. Han insåg att killarna snart skulle passera en korsning där ljuset, och att det skulle blir en bättre bild.

Min bild lyfter inte direkt ...

Smart tänkande gör att Joakims bild blev bättre.

Här kan du läsa Joakims självkritiska tankar om sina bilder.

Gatufoto Paris: I Tunbjörks fotspår

1989 fyllde den franska revolutionen 200 år och i det moderna kontorsområdet La Défense invigdes en ny stor triumfbåge på initiativ av den franske presidenten Mitterrand. Vid den tiden läste jag franska i skolan och på fritiden plöjde jag igenom så många fototidningar och nummer av National Geographic som jag kunde komma över.

Triumfbågen La Grand Arche är byggd i ljus betong och italiensk marmor. 

National Geographic gjorde naturligtvis ett gigantiskt reportage från 200-årsfirandet och de svenska fototidningarna uppmärksammade ett bokprojekt av historikern Herman Lindqvist och fotografen Lars Tunbjörk där de i text och bild skildrade Paris 200 år efter revolutionen. Lars Tunbjörks bilder är gatufotografi av högsta klass och en stor del av bilderna i boken är tagna i det moderna området La Défense.

Trots att jag föll pladask för Tunbjörk bilder från Paris och är lite frankofil så har jag inte fotograferat i La Défense tidigare. Två korta besök under veckans Paris-resa gav några bilder och en rejäl mersmak.

Arkitekturen i La Défense väcker olika känslor och reaktioner. Jag är kanske präglad av en uppväxt med en pappa som var arkitekt, och fängslas av alla linjer, material och former. Samtidigt är La Défense ett extremt sterilt område där små planeringar blir ironiska med sin pyttighet i den stora stenöknen.

Jag försöker ibland tänka på vad jag vill säga med mina bilder, vad som är den röda tråden. Om jag återvände till La Défense några gånger så kanske det skulle kunna blir ett projekt eller reportage om området. Men jag tänker också att de bilder som är mer grafiska och där människorna mest är en del av kompositionen skulle kunna fungera ihop med andra liknande bilder tagna på andra platser. Det skulle då bli ett annat sammanhang som inte är beroende av plats.

Nu är jag nyfiken på vilken av bilderna ovan som du tycker är bäst?

Gatufoto i Paris - klichébilden är sann

På omslaget av en av mina skolböcker i franska fanns en bild tagen av Magnum-fotografen Elliot Erwitt som föreställer en pojke i basker som åker bak på morfar/farfars cykel och med en baguett på pakethållaren. Du kan se bilden här. Jag trodde att både baskrar och baguetter tillhörde det förflutna, men efter några dagar i Paris kan jag konstatera att många faktiskt går runt med baguetter här.

Jag har varit i Paris i tre dagar med Joakim K E Johansson, vilket han redan bloggat om. Nu har han dragit vidare med tåg till Amsterdam och jag ska ge mig ut på Paris gator igen innan det är dags att flyga hem till Stockholm ikväll.

Joakim K E Johansson på Boulevard Poissonnière i Paris en kväll i april 2017.

Förutom att fotografera och äta gott så har vi som vanligt passat på att kolla på bättre fotografi än vad vi själva producerar. Just nu visas en samling av Josef Koudelkas bilder på Centre Georges Pompidou. Det är klassiska gatu- och reportagebilder av högsta klass som präglas av perfekt tajming, utsökt komposition och maximalt utnyttjade av materialet. Han vet hur man exponerar och kopierar för att få fram den rätta känslan.

Under hela sommaren, från 26 april till 14 augusti, visas en utställning av Walker Evans.