Det är INTE bilderna som räknas!

För mig är sportfoto som sportfiske – en chans att komma ut lite och göra något kul med kompisarna. Lyckade bilder blir som en trofé, men jag har ingen egentlig nytta av bilderna. Ungefär som en sportfiskare som slänger tillbaka fisken i vattnet efter att ha visat den för kompisarna.

En annan likhet är att det är lite grabbigt och lätt utvecklar sig till en materialsport. Jag har en svåger som är djupt nere i sportfototräsket och kan ge många av tusenlappar för ett par vattentäta byxor, så jag vet. :) Vi sportfotografer vill gärna ha långa telen och snabba kameror.

Hammarby – Sirius på Zinkensdamm i Stockholm

Under vintern har jag plåtat en del sport. Två endurotävlingar, tre bandymatcher samt en handbollsmatch. Jag har inte riktigt haft lust med gatufoto den senaste tiden. Då är det skönt att bryta av med lite sportfoto.

Lugi - Sävehof i Lund

En del av tjusningen är jakten på bilden. Att vara på spänn under matchen/racet för att få bilden som sitter. Jag kan tänka mig att det är samma för en sportfiskare eller jägare med koncentrationen och målmedvetenheten.

Hammarby - Sandviken

Luciaracet i Haninge

I lördags var jag ute igen med grabbarna för att plåta enduro norr om Uppsala. Upp 06.15 för att hinna till start. Racet hade gärna fått starta ännu tidigare eftersom ljuset var som mest spännande när vi kom dit.

En del av banan gick inne på Rörkens motorstation så jag och grabbade passade på att ställa vid oss det hindret där förarna hoppade som mest. Vanligtvis går jag längs spåret i skogen och försöker hitta något ställe där det kan bli dramatik. Men jag visste sedan tidigare att det skulle bli mest dramatiskt inne på stadion.

Det är stor skillnad mellan att fotografera enduro och bandy. Vid endurotävlingar kan man vara väldigt kreativ och använda vilken utrustning som helt. Det går att välja plats, bakgrund, ögonblick och vinkel i det oändliga. För lagsporter krävs det ofta dyra prylar för att få bilder som är lika snygga som proffsets.

I bandy, fotboll och handboll och andra lagsporter gäller det mer att jaga ögonblicket. Utrymmet för att vara kreativ är inte särskilt stort. Det går att leka med långa slutartider och att gå upp på läktaren, men annars är det inte så mycket mer att göra än att lära sig att läsa spelet.

1/60s med 500mm f/4

Om man inte kan variera sig kreativt går det att variera motiv. Istället för att jaga bollen kan man istället koncentrera sig på en spelare, exempelvis målvakten.

För den som vill börja fotografera sport rekommenderar jag en sport där man kan få komma nära och röra sig relativt fritt. Då spelar det inte så stor roll vad man har för prylar. Enduro är inte fel ... det är dessutom en sport där förarna skitar ner sig väldigt bildmässigt.

Jag kan inte påstå att jag har någon större nytta av mina bilder i efterhand. Det är sällan de blir så bra att de får något längre liv. Det här är ett undantag:

Den här bilden hänger hemma i köket.

För att få någon nytta av bilderna brukar jag mejla arrangörerna en länk till ett webbalbum som tack och i förhoppning att idrottsmännen ska kunna få bilder på sig själva om de vill. Och så kan jag ju använda bilderna i sportfotogruppens månadstävling här på Fotosidan. Och till bloggen förstås.

Dags att ta fram tjocka-Bertha igen!

Fotografi kan ha olika syften. Vissa bilder har flera bottnar som stimulerar tankeverksamheten. När jag fotograferar sport har jag inte fina konstnärliga ambitioner. Jag är ute efter att komma ut och hitta på något kul som i bästa fall blir minnesvärt, ungefär som en fisketur.

Lyckan ligger inte i bilderna utan i stunden. Att sitta koncentrerad och jaga får alla andra tankar att flyga bort och är ett skönt avbrott i vardagen. Bilderna blir bara en bonus. Och i bästa fall lyckas jag ta någon bild som kan tilltala folk utan koppling till tävlingen och sporten. Det finns många bra sportbilder, men det finns få som fungerar helt utan sammanhang. Jag har funderat en del på vad som gör att vissa sportbilden kan tilltala en bred publik. Men de tankarna ska jag återkomma till vid ett senare tillfälle.

I fredags var den äntligen bandy på Zinkensdamm i Stockholm. Hammarby mötte Sandviken. Jag är rätt ointresserad av sport men har uppfattat att det ska vara två bra lag. Därför såg jag fram emot en hård och jämn kamp bland dalande snöflingor.

Det visade sig att jag gjort en grov missbedömning när jag valde att sätta mig på den halvan där Sandviken skulle göra mål. Det var inte alls någon jämn första halvlek, 3-0 till Hammarby. Jag var envis och trodde att Sandviken skulle komma igen - så jag blev sittande med ytterst få bilder från första halvlek.

Jag gjorde dessutom det lite extra svårt för mig genom att fotografera med min "tjocka-Bertha", en 500/4 IS. Det innebar att många situationer skedde för nära. Jag har tidigare använt en 300/2,8 med eller utan 1,4x telekonverter. Samtidigt handlar det inte för mig om att komma hem med flest skarpa bilder utan den bästa möjliga bilden. Det blir ofta snyggare med ett längre tele.

Hammarby-spelarna var i högform och hemmapubliken likaså.

Jag valde samma plats för andra halvlek men fick då sällskap av ett helt gäng fotografer, bland annat Niklas Larsson från Bildbyrån (se hand bild från matchen på DN.se), Andreas Sandström från Pic-Agency (se hans matchbilder här) och Jan Rönnlund.

Andreas Sandström från Pic-Agency med Canon EOS-1D X och 400/2,8L IS II USM i högsta hugg.

Jan Rönnlund är en välutrustad man, men kör med skydd. Både hans 200-400/4 och 600/4 är täckta med kamoflageskydd.

Under andra halvlek blev det en hel del härlig kamp mellan lagen som gjorde sig bra på bild. Sandviken petade in mål efter mål och vid 4-3 fanns spänningen kvar. Sen började visade Hammarby var skåpet skulle stå och spelade fram till 6-4.

Jag lekte också lite med långa slutartider en kort stund. Dessa bilder är tagna på 1/60s

Om denna bildorgie inte är nog kan du se fler bilder här.

Tyvärr har jag redan laddat upp en bild till "Månadens sportbild november". Annars hade kanske någon av bilderna från matchen platsat. Jag får åka på någon mer tävling så att jag har något att delta med i decembertävlingen.

Kalla sportbilder

Att göra tre fototidningar inom drygt en månads tid gör en gravt osocial och obloggig. Idag gick ett nytt nummer av Proffsfoto till tryck. Om drygt en vecka ska nytt nummer av Fotosidan Magasin till tryck.

Så här kommer ett blogginlägg två veckor sent. Häromveckan var jag och min kollega Martin Agfors på Zinkensdamm i Stockholm för att fotografera bandy. Hammarby mot Vänersborg.

Martin hade med sig nya Sony A77 som tar 12 bilder per sekund med följande autofokus, till en bråkdel av priset för nya Canon Eos-1D X som också ska klara samma hastighet. Martin hade också med sin Nikon D3 med 300/2,8 som referens. Jag fotograferade med min Canon Eos-1D Mark IV med 300/2,8 och 500/4.

Som alla vet går det väldigt fort i bandy. Att följa spelet är svårare än i fotboll. I fotboll kan man lätt förutse många situationer, som att två personer hoppar upp efter bollen efter en utspark. I bandy flyger bollen och spelarna blixtsnabbt över plan. Men det som är svårt är också utmanande.

Jag tror att det går att träna upp sin förmåga att förutse spelet. Det tog en stund att komma in i spelet och med tanke på att detta bara är tredje gången jag provar att fotografera bandy så har jag säkert en viss förbättringspotential.

De flesta bilder tog jag på 1/1000 sekund. Jag experimenterade också med att bilder på 1/125 sekund för att få lite mer rörelse i bilderna. Helt frysta bilder kan bli lite döda i känslan.

Jag skulle kanske ha provat ännu längre slutartider?

Snart är bandysäsongen över. Jag har aldrig varit på finalen i Uppsala, men det vore kul och exotiskt för mig som lundensare.

Allsvenskan i fotboll nalkas. I år ska jag bevaka MFF:s matcher i Stockholm åt MFF. Det blir tyvärr inte så många eftersom fler stockholmslag står utanför Allsvenskan i år.

Hur gick det då för Martin Agfors och Sony A77? Det får du läsa om i nästa nummer av Proffsfoto som gick i tryck idag. Tidningen kommer ut i butik den 22 mars.

Nä, jag struntar i att plåta

Ibland är det bäst att inte fotografera. Jag hade tänkt att fotografera Bandy på Zinken igår kväll, men jag tror att jag gjorde rätt i att låta bli.

Som jag skrivit tidigare i bloggen fotograferade jag sport både i lördags och söndags. Och på dagarna har jag försökt ta gatubilder. Jag känner ett sug efter att ta bra sportbilder just nu så jag hade planerat in gårdagens bandymatch mellan Hammarby och Söderhamn i kalendern sedan en tid tillbaka.

Men ibland blir det bara för mycket. Jag har lärt mig att lyssna mer till min kropp och den visade tydliga signaler på att jag borde ta det lugnt. Plötsligt infann sig en tveksamhet inför kvällens match som fick mig att tänka och känna efter.

Jag tycker att det är så kul att fotografera att jag lätt bokar in lite för mycket. Då hinner jag inte med att fixa klart alla bilder och bokföra. På sommaren är det som värst, men då kan jag tycka att det är lite okej att ligga lite efter med bildfixandet inför höstmörkets intågande.

I december hann jag bara med en sportfotografering - Huddinge MK:s Luciarace i Enduro. Det är en sport som jag verkligen gillar att fotografera. Där kan man utnyttja hela sina fotografiska förmåga och kreativitet. Inte som isracing där man bara får stå på ett visst ställe eller som i fotboll där det mest handlar om att fånga ögonblicket. I enduro får man leta sina egna vinklar och kan använda en mängd olika tekniker. 

I går eftermiddag kom jag att tänka på att jag faktiskt inte gått igenom endurobilderna ordentligt. Och när jag tänkte på de bilderna kände jag en stor tveksamhet om det verkligen skulle kunna bli så spännande bilder i det taskiga konstljuset på Zinken. Kanske bättre att vänta ut en dag med ett mer spännande ett ljus och väder. Trots allt måste jag prioritera min tid och kraft.

Igår räckte inte kraften till att fixa så många endurobilder utan jag ville istället ifrån datorn. Det blev filmen Seven som jag köpt billigt på bluray.

Här är några av endurobilderna: