På kungligt uppdrag: Vackert när kungen vaknade i morse

De flesta journalister måste ibland använda sin kreativitet för att få till en rubrik som lockar till läsning. I veckan skrev motortidningen Teknikens Värld: Snöskoter väckte kungen i morse. Naturligtvis kan inte tidningen veta vad som händer i den kungliga sängkammaren, men en sådan dragning (som det heter på journalistspråk) kan man nog köpa som läsare. Men att snöskotern dessutom körde i Gamla Stan där inte kungen bott på 30 år blev lite för mycket.

Min rubrik är också hårt dragen för att anspela på Teknikens Världs artikel. Även en hårt dragen artikel måste dock ha viss relevans. Det är sant att jag var på kungligt uppdrag i morse, om än inte direkt på kungen order. Det är också sant att det var en underbar morgon vid Drottningholm där kungen bor. Men om kungen var vaken och såg hur fint det var vet jag såklart inte.

Termometern stod på minus 15 och dimman låg över vattnet när jag körde ut mot Drottningholm i morse. Uppdraget var attt ta ögonblicksbilder under en kurs i Värdebaserat ledarskap som Konungens stiftelse för ungt ledarskap håller. Kungen önskade sig stiftelsen i 60-årspresent och sedan 5 år tillbaka bedrivs utbildning av unga ledare inom ideella organisationer som Scouterna och KFUM/Fryshuset. Utbildningen har stöd av näringslivet där näringslivstoppar agerar mentorer. Det är intressant att se ungdomar från Malmö med besvärlig bakgrund sitta och samtala förtroligt med en toppdirektör.

Den här gången var inga mentorer med utan jag dokumenterade olika övningar under helgen. I fredags fick ungdomarna simulera olika funktionshinder samtidigt som de skulle laga mat. Det tvingade dem till samarbete.

Jag visar bara en anonym bild från kursen eftersom jag vill att uppdragsgivaren ska få gå igenom bilderna först innan jag visar bilder med identifierbara deltagare. (300/2,8 med 1,4x telekonverter).

Dagens andra uppdrag var att fotografera till tidningen Villaägaren. En grupp villaägare i Örby i södra Stockholm protesterar mot kommunens plan på att göra om deras pulkabacke till tomter. Saken är uppe i domstol och första utslaget var till villaägarnas fördel.

Min son följde med, han ville ju ändå åka snowracer idag. Villaägarna hade mobiliserat sina barn så det var knökfullt i backen. Jag valde att fotografera de mest aktiva villägarna när de åkte ner för backen på sina Stiga-kälkar med allt folk i bakgrunden. Det blev kul bilder som skiljer sig mot det vanliga bildreceptet för den tidningen: Indignerad villaägare framför det som upprör dem.

Jag valde röd klädsel för att synas i backen när jag skulle stå på en liten aluminiumstege. Foto: Ossian Fröderberg

Fotoutrustningen packad.

De sista två bilderna ligger på Instagram.
Här kan du se en kul musikvideo som driver med Instagram.

När ISO 51.200 knappt räcker till

Extremt höga ISO kan tyckas onödigt och oanvändbart, men i helgen räckte ISO 51.200 knappt till under ett fotouppdrag.

I helgen gjorde jag en rejäl fototurné. Det började i fredags med att ta lediga bilder av två affärsmän till en webbplats. Sedan direkt vidare till Danderyds skjukhus där jag hade en intensiv fotografering för Reumatikerförbundet.

Trots att vi höll oss på och intill sjukhuset var uppdraget att ta bilder på aktiva motionerande medlemmar i olika situationer. Vi arrangerade stavgång, promenader, lek med barn på gräsmattan och träning på sjukhusets gym. Efter tre och en halv timmes svettig fotografering och 1700 exponeringar var vi klara precis när regnet kom.

Att ta bilder till olika organisationers bildbank har blivit en nisch för mig. Oftast åker jag på arrangemang och tar bilder, men det kan också vara uppstyrda fotograferingar som i detta fall.

Från Danderyd drog jag vidare till Skövde och Räddningsverkets gamla övningsområde där Svenska Brukshundsklubben utförde slutprov för räddningshundar som ska tjänstgöra i statens tjänst vid internationella katastrofer.

Här skulle jag följa proven och ta ögonblicks- och stämningsbilder som kan användas i informationsarbetet. Klockan 22.30 drog nattens övning igång och i takt med att klockan gick fick jag skruva upp ISO:t. På dagstid använder jag oftast zoomar vid reportagefotografering, men på kvällarna byter jag om till ljusstarkare gluggar. 24/1,4 - 35/1,4 och 85/1,2.

Trots att jag använde dessa ljusstarka objektiv på största bländaren krävdes väldigt höga ISO-tal. Ljuset var så svagt att autofokusen blev helt opålitlig. Jag satte en 24/1,4 på min Canon Eos 1D Mark IV och monterade på blixtsändaren ST-E2, inte för att blixtra utan för att den har belysning som hjälper autofokusen. 85:an satte jag på min 5D Mark II och använde skärmsökaren för att ställa in skärpan. Det går bättre än att använda autofokusen eller den optiska sökaren eftersom man kan zooma in till 10 gångers förstoring och se att skärpan hamnar exakt rätt. Nu rörde sig motiven och tiderna var lång så det blev ändå rätt många bilder som får åka i papperskorgen.

Till slut gick tvingades jag fotografera med ISO 51.200. 1/15 sekund och bländare 1,4. Bilderna blir naturligtvis väldigt brusiga. En av funktionärerna är gammal reklamman och han förstod precis när jag liknade resultatet med hårt pressad Ektachrome High Speed på 70-talet. Den filmen dög till reklam för öl då eftersom grynigheten förstärkte känslan, och nog ska känslan framgå även i mina bilder. Skärpa är inte allt och alternativet var att det inte skulle bli några bilder alls.

Normalt brukar jag hålla mig till max ISO 6400 och hellre ändra tid eller bländare. I det här fallet hade en Nikon D3s givit lite bättre resultat, förutsatt att jag haft motsvarande objektiv och kunnat lösa fokuseringsproblemet.

Framtida kameragenerationer kommer säkert ha ännu bättre ISO-prestanda och gå att ställa in på ISO en miljon (drygt 3 steg mer än idag). Det ser jag fram emot – även om jag ytterst sällan kommer att ha nytta av det.

– – – –

På söndagen passade jag på att åka förbi Flottiljens dag på F7 i Såtenäs. Det kan uppstå roliga situationer när ska civila ska prova och titta på militärens prylar. Se här.

Några pangbilder blev det inte. Men någon hyfsad.

Väl hemma i Stockholm hade jag träningsvärk, tennisarmbåge och 4400 bilder (104 GB) på minneskorten.

Se utan att synas på kungligt uppdrag

I förra veckan fotograferade jag en hel dag på Slottet tillsammans med en kollega. Vi smög runt i våra mörka kostymer och försökte komma nära utan att störa.

Jag har några fasta kunder som jag jobbar åt. En av dem är Scouterna. De anordnar varje år en ledarskapsutbildning och ett seminarium för näringslivet om ungt ledarskap tillsammans med kungens stiftelse för ungt ledarskap.

100 ungdomar från olika ungdomsorganisationer har undet ett år gått en ledarskapsutbildning där de har en mentor från näringslivet. Min dag började med att fotografera en frukost för deltagarna och deras mentorer. Jag åt frukost med Malmös starke man Percy Nilsson som saknade sin adept.

Här sitter Bonniers vd Bengt Braun med sin adept.

Därefter följde en ceremoni på i det kungliga biblioteket på Slottet där alla ungdomarna fick diplom och en pin ur kungens hand. Jag skulle ta en bild av varje deltagare så det gällde att vara på bettet ett hundra gånger på rad. Jag fick säga till hovets egen fotograf att hålla sig undan. Förra året trängdes han med min kollega och försvårade fotograferingen. Visserligen är jag van att trängas med andra fotografer, men det känns ju onödigt att ställa till en scen två meter från kungen.

Incidenter händer ändå. För några år sedan skulle kungen posera framför mig och efter en bild var det stopp. Minneskortet fullt. Kungen lovade att vänta medan jag raderade några bilder.

Det kungliga biblioteket har träinredning och gröna gardiner. Hur man än gör blir det färgstick.

Så här kul är det att få träffa HMK.

Att vi är två fotografer gör att vi kan jobba på olika sätt. Jonas går nära med sin Leica M9 med 28/2 och 50/2 och Canon Eos 1D Mark III med 16-35/2,8. Han filmar också med en Pansonivc GH1 med Leica M-objektiv på. Jag jobbar med tajtare utsnitt och längre brännvidder, bland annat 300/2,8.

Det är bra för trycksakerna som ska publiceras att det finns bilder med mycket miljö blandat med tajtare utsnitt där ansiktsuttryck är mer centralt. Som fotografer missar vi färre bilder om vi har var sin stil och inte ska blanda.

På eftermiddagen var det dags för seminarium för cirka 200-300 dignitärer från näringsliv, militär, polis och annan offentlig sektor. Jag och Jonas skulle ta bilder av talarna, debatten kring borden och vid minglet i salongerna.

Även om jag inte är den smidigaste elefanten i glasbutiken så har jag utvecklat en teknik för att fotografera diskret men effektivt på seminarier, mingel och bröllop. Hovet tillät bara pressen att närvara en kort stund på en bestämd plats. De fick absolut inte röra sig i lokalen. Lars Pehrsson från Svenskan var hur diskret och smidig som helst, men grejen är att arrangörerna inte kan veta det i förväg. Sen kan vissa fotografer ha en annan journalistisk agenda och jaga sin story.

Under seminarier använde jag och Jonas Eye-fi-minneskort i våra kameror. Jag sparade råfiler på ett CF-kort i min 1D Mark IV och på Eye-fi-kortet lagrade jag 8 megapixel stora jpeg-bilder. De bästa bilderna markerade jag genom att trycka på låsknappen och då skickades de via det trådlösa nätverket till direkt till en ftp-server. Bildena som lades i en mapp på servern hamnade automatiskt i ett bildspel på webben. Scouternas pressfolk plockade också pressbilder från den mappen på servern.

Modigt att ta mikrofonen när ordet är fritt.

Mingel vid kaffet.

Som yrkesfotograf är man många gånger bara en hantverkare. Det är kundens bildbehov som styr och man får anpassa arbetssätt efter det. Med tiden har jag fått en hel del uppdrag som matchar det jag är bäst på som fotograf. Uppdragen blir väldigt stimulerande när ens hantverksskicklighet behövs. En annan belöning är om uppdraget kan ge bilder som själv värdesätter. Jag försöker beredd på situationer som passar mitt smak för överraskande ögonblicksbilder.

Övning inför vad som komma skall?

Här är en kul bild från ett tidigare år:

- - -

Dagen efter gjorde jag ett fotouppdrag för Ericsson. Bilderna ska inte publiceras förrän i oktober så jag kan inte visa dem här. Där använde jag Pocket Wizards nya TTL-blixtsändare som jag har inne för test. Håll utkick efter det testet.

Denna bild är tagen inför nästa nummer av Fotosidan Magasin med hjälp av TTL-sändarna och två Canon-blixtar och en silverreflektor på min pappas köksbord.

Plåtat, photoshoppat, fakturerat och klart

Man hamnar lätt i genre som yrkesfotograf, särskilt i storstan. Det gäller att vara specialiserad på något för sticka ut.

Jag säljer mig som en jävel på ögonblicksbilder till tidningar eller informationsavdelningar som vill fylla sitt bildarkiv. Eller rättare sagt, jag säljer mig inte alls utan det är vad jag kommunicerar passivt. Jag har inte så mycket tid för nya kunder. Lagom mycket jobb flyter in ändå.

En av mina uppdragsgivare skiter fullt i vad jag tror mig vara bra på.
– Kan du plåta drinkar på Grand Hotell?, frågade han en gång?
– Ehhh, jo, det ska väl gå.
Han verkar lita på mig som fotograf och gillar att få annorlunda bildlösningar. Som när en pressfotograf plåtar drinkar i befintlig belysning.

På senare tid har det blivit lite jobb åt inredningstidningar. Känns inte helt som jag, men det har varit kul uppdrag.
Idag åkte jag till andra sidan stan och plåtade ett nyrenoverat kök som nästan var klart. Själva fotograferingen tog 45 minuter och bilkörningen det dubbla. Sen hem för två timmars bildbehandling och lyssnande på P3 Dokumentär via Itunes.

Vissa jobb med kan bli sega att bildbehandla om jag inte får ur mig dem direkt. För att undvika den jobbiga känslan planerar jag numer alltid in bildbehandlingstid direkt i anslutning till fotograferingen. I höstas plåtade jag två bröllop med festligheter, båda på en lördag och dagen efter var bilderna klara till parens förvåning.

Blir bilderna klara snabbt kommer också pengarna in snabbare. Inte dumt alls. :)

Drinkbilder på Grand Hotell och East på Stureplan.

Ett av höstens bröllop