Power Big Meet bjuder alltid på bilder

Till sommarens höjdpunkter hör Power Big Meet i Västerås – Nordens största raggarträff. Det är en bildmässig guldgruva som jag försöker pricka in i kalendern varje år.

I år struntade jag i att besöka eventområdet utan åkte bara till cruisingen på lördagskvällen i centrala Västerås. Fem av mina gatufotokompisar åkte dit redan på morgonen, men jag visste att det är på först kvällen som det blir riktigt drag.

Joel Brogmar

Till skillnad mot mina vänner så går jag inte runt med en lätt Fujifilm-kamera eller har en liten Ricoh GR i fickan. Jag är tungt pressfoto-beväpnad med två stora kamerahus, blixt och fyra-fem objektiv. Här händer det saker hela tiden och jag vill missa så lite som möjligt.

Jimmy Dovholt

Jessica Storbjörk och Cathrine Winberg

Att ha så mycket prylar med sig har naturligtvis sina nackdelar. Förutom det uppenbara – att det är tungt, så kan man skrämma vissa och blir rätt klumpig när man ska hoppa in i en raggarbil från bakändan.

Jag märkte inte av någon som tyckte att jag var skrämmande. I andra sammanhang kan folk känna "oj, kommer jag i tidningen nu". Men här är folk som regel glada att komma på bild. Jag är van att bära tungt. Och klumpigheten är jag också bekant.

Trots att jag kom rätt sent vid 19-tiden var det rätt lugnt och få bilar som rullade runt. Jag blev orolig för att jag satsat på fel kväll. Att alla gav järnet på fredagskvällen istället.

Väktarna förbereder sig inför natten

Men så sakteliga ökade stämningen och mängden raggarbilar.

Stämningen blev hetare ...

... och hetare ...

... och ännu hetare:

Men som alltid falnar partylågan till slut ...

... och det är dags att gå hem.

Oarrangerat lockar mest

Igår åkte jag in till stan för att besöka en modevisning på "Fashion week in Stockholm". Jag passade på att ta en runda på stan och knäppa lite. Då tog jag den här bilden:

Tiggare är en vanlig syn idag. Att knäppa en snabb bild på en tiggare blir därför inte så intressant för mig. Jag vill hellre fånga en interaktion som känns medmänsklig och unik.

Målet för dagen var en modevisning där min sons moster fixat till håret på modellerna. Jag har tidigare provat att stå bland fotograferna vid kortändan, men då får jag likadana bilder som alla andra knäppisar. Istället satte jag mig i publiken.

Det här är i alla fall ett försök till en egen bild. Det ger mig sällan något att fotografera scenuppträdanden. Det blir mest yta.

Jag skrev tidigare i sommar om Prideparaden i Stockholm där jag försökte ta mig bakom de ytliga maskerna genom att fotografera innan paraden drog igång.

För mig är det något speciellt med att fånga ögonblick ur verkligheten. Jag triggas av det som äkta och oarrangerat. Jag gillar visserligen att ta produktbilder, men annars är arrangerade bilder inget som ger mig kickar. Jag kan bara beundra dem som går igång på att ta iscensatta bilder.

Sportfoto med fotografer från DN och Sydsvenskan

I helgen deltog jag i en sportfotoworkshop i Gävle i samband med junior-SM i friidrott. Jonas Lindkvist från DN och Lars Dareberg på Sydsvenskan ledde kursen. De har båda sportfoto som specialitet.

Jag har känt Jonas sedan 10 år tillbaka då jag gjorde ett reportage om honom som pressfotograf. Lars Dareberg är en nyare bekantskap, men hans blogg har jag följt en längre tid. Få fotografer bloggar lika intensivt som Lasse.

Jonas Lindkvist

Lars Dareberg

Kursen startade efter lunch på fredagen med teori. När kvällsljuset var som bäst åkte vi ut och fotograferade på Gunder Hägg Stadion.

Egentligen började kursen redan tidigare under sommaren med en hemläxa. Vi fick i uppgift att följa en idrottare på hemmaplan som skulle åka till junior-SM. Jag tog och fotograferade min sons tränare Axel.

Istället för att fotografera random idrottare så försökte jag följa Axel så mycket jag kunde. Det innebar att jag ägnade halva lördagen åt att åka till Sandviken och fotografera när han kastade diskus. Av säkerhetsskäl hölls diskustävlingen där på en nästan tom idrottsplats.

Jag tyckte att det var väl värt att lägga halva dagen på några diskuskast eftersom jag är intresserad av att jobba mer med sportreportage framöver. Det ger mig mer att berätta en hel historia och jag har mycket att utveckla när det gäller att göra reportage.

På lördagseftermiddagen blev det en del allmänt sportfotograferande med Jonas och Lasse som handledare. De sporrade mig att jobba med en fjärrstyrd kamera vilket jag bara gjort en gång tidigare. De gav också tips som att "nu har du säkrat den bilden, leta nu upp en ny vinkel" eller "glöm inte att äta och dricka".

Taget med Canon EOS-1D Mark IV med EF 16-35/2,8L II samt Pocket Wizard fjärrutlösare.

Jonas uppmanade mig att prova panorering. Jag borde jobbat hårdare med det och letat upp en bättre bakgrund.

Vinklar och bakgrunder var några av sakerna som Jonas och Lasse tog upp. Här tycker jag att jag lyckats bra med att få en ren bakgrund utan att den blir tråkig. Med ett ljusstarkt supertele kan man ibland få så utsuddad bakgrund att bilden blir lite platt. Jonas hade hade en lapp om halsen med en uppmaning till sig själv: "Böj på benen".

Kula och spjut bjöd på många sköna ansiktsuttryck

Längdhopp är inte heller så dumt.

Irene Ekelund behövde inte anstränga sig för att vinna 100 metersfinalen. Här i sina nya MAI-kläder.

På söndag fortsatte teoripassen, men jag skolkade lite för att följa Axel lite.

Vid bildgenomgången fick jag återkopplingen att jag hade för få miljö- och runt-om-bilder i mitt reportage. Men det går att jobba på ett reportage hur längre som helst och komplettera det man saknar. Jonas Lindkvist har kommit tillbaka till samma person uppåt 50 tillfällen.

Så här efter kursen dyker det upp många tankar i huvudet. Jag är sugen på att dra igång ett sportfotoreportage som jag lurat på längre. Utrustningen behöver finputsas med bättre fjärrkontroller och ett nytt bordsstativ som inte välter. Och så snurrar alla de små insikterna runt om i huvudet: Leta miljöer, variera vinklar, var mer lekfull, fånga känslan och så vidare.

Här är fler blogginlägg om kursen:
Lotta Gyllensten
Jan Bulér
Jonas Gustafsson
Claus Søndberg
Peter Werner
Simone Syversson
Jan Rönnlund
Andreas Sandström

800 mm för sportfoto

Alla gör vi impulsköp ibland. Mitt dyraste impulsköp är utan tvekan ett Canon EF 800/5,6L IS USM. I lördags fick det bekänna färg.

De flesta skulle nog kalla 800 mm för ett fågeltele, och det ligger mycket i det. Det brukar sägas bland fågelfotografer att man inte kan få för lång brännvidd. Fåglar kan som bekant vara rätt små och lättskrämda.

Varför köpte jag då ett 800:a? Jag håller ju inte på med fågelfoto. Nä, jag fotograferar istället politiker (jobb) och sport (hobby). Tidigare hade jag kombinationen 300/2,8 och 500/4. Jag tyckte ofta att jag tvingades släpa med mig båda. Idealet var Canons nya 400/2,8. För knappt ett år sedan hittade jag ett sådant begagnat på Mattssons Foto i Lund som såldes med moms. Objektivet hade tidigare tillhört en fotograf knuten till Expressen som bytte till den nya 200-400-zoomen.

Nu stod jag alltså med en kortare maxbrännvidd. Jag tänkte att det kan jag stå ut med i några år. Objektivet fungerar trots allt väldigt bra med telekonvertrar. Jag kunde ju komplettera med något längre med tiden. Plötsligt uppenbarade sig en möjlighet tidigare än jag vågat hoppas på. Sedan Canon 800/5,6L IS introducerades 2008 har det sålts två begagnade exemplar på Fotosidans köp/sälj-sida. Och inget av dem med moms. Så jag slog till när Goecker fick in en begagnad 800:a med moms.

Jag fegade ur lite när jag skulle fotografera världscup i storslalom i Åre. Med facit i hand skulle jag haft med 800:an. Det visade sig att fotochefen för tävlingen själv körde med 800 mm. Han hade köpt Nikons nya som kom för ett år sedan.

Martin Afors med Nikons nya 800/5,6

Förra året testade Martin Agfors Nikons nya 800/5,6. Jag hängde med honom till rugbyturneringen Stockholm Tens på Årstafältet. Då körde jag 500/4L IS med 1,4x telekonverter.När jag åkte till årets turnering visste jag alltså att det var bra med långa brännvidder för att få tajta bilder.

Okej, kanske lite väl tajt.

Här använde jag en 1D Mark IV vilket ger ett utsnitt motsvarande om 1000 mm för småbildsformatet (full frame).

Jag provade också att använda 1,4 gångers telekonverter med min 1D X. Det ger kombinationen 1120mm f/8. Jag för förvånad över hur bra autofokusen hängde med.

1120 mm f/8

1120 mm f/8

Rugby är en kul och tuff sport. Det uppstår dramatiska situationer titt som tätt.

Behöver man då så lång brännvidd för rugby. Nej om man nöjer sig med att fota när spelet är närmare där man sitter och i andra fall nöjer sig med mindre tajta utsnitt så fungerar 400 fint.

Canon EOS 1D Mark IV och EF 400/2,8L IS II USM

Om 800/5,6 fungerar till sportfoto och inte bara för fåglar, då borde det finnas fler användningsområden. Jadå. Man kan plåta öl till exempel:

Canon EOS 1D Mark IV och EF 800/5,6L IS USM

Varför fotografera Prideparaden?

Liksom tusentals andra fotograferade jag Prideparaden i Stockholm. Synen av alla kameror fick mig att undra över varför det är så populärt att fotografera Prideparaden?

En del är själva med i paraden och vill föreviga det.

Det vanligaste är nog att man gillar att titta på paraden och tar minnesbilder. Kanske visar man upp bilderna för vänner. Precis som med semesterbilder.

Mest sällsynt är att fotografera på uppdrag.

I prideparaden går många vackra människor och det är en del lättklätt. Det lockar alltid.

Vid startområdet vimlar det av hobbyfotografer, eller fotoentusiaster som en del kallar dem. Den vanligaste anledningen för dem (oss) att fota paraden är att få bra bilder. Prideparaden bjuder på dans, folk, färg och kändisar. Mycket som kan bli effektfullt på bild och som bryter av mot vardagsmotiven.

En grupp av hobbyfotograferna kallas gatufotografer. De brukar vara ute på stan och fota, särskilt när det händer något speciellt. Här syns Joel Brogmar och Kristina Andersson. Joel går gärna nära med lös blixt, precis som Bruce Gilden. Gatufotografen jagar ofta lite udda bilder med knorr, eller personligheter som sticker ut.

Detta är naturligtvis en förenklad generalisering. Och givetvis har jag reflekterat över varför jag själv åkte in till paraden ännu en gång.

Jag tillhör kategorin gatufotografer och det är svårt att hålla sig hemma när det händer något ovanligt på stan. Prideparaden ger en del möjligheter till kul och spektakulära bilder. Samtidigt är det lätt att det blir teaterbilder. När paraden rullar är det en föreställning som drar igång. Det som intresserar mig är mer personerna bakom, och chansen att komma bakom masken är bäst när de håller på att förbereda sig.

Många gillar att ta bilder på när paraddeltagarna poserar. Det gör att många ler in i kameran och vinkar så fort jag höjer kameran. I det här fallet han jag med två exponeringar innan jag blev upptäckt:

Titta en kamera att kolla in i!:

Men även jag ber att få fotografera folk ibland:

Vissa motiv får man jaga. Den här mannen sprang in i en korridor för att kunna snacka ostört i telefon:

När paraden drog igång drog jag hemåt och upptäckte denna sköna fotograf. Antagligen tillhör han kategorin hobbyfotografer eftersom han har en rätt udda kamera, en Ricoh GXR.

På väg hem fick jag den bästa bilden:

Fotograferade du Prideparaden? Vilka bilder var du ute efter?