Skolavslutning då och nu

Idag var min son Ossian med om sin första skoavslutning. Han har gått ett år i nollan och till hösten börjar han ettan.

Jag började ettan 1982 och minns min första skolavslutning. Skolan hade släpat ut en tramporgel och vi sjöng "Den blomstertid nu kommer" i blåsten utanför Backaskolan i Lund. Min mamma spelade in framförandet på en kassettbandspelare, men man hör mest blåsten. Tyvärr hade hon ingen kamera med sig.

Jag provade att filma lite när barnen sjöng ute idag, men det hörs knappt något. Tur att jag kunde ta stillbilder.

Den första skolavslutningen jag själv fotograferade är när jag slutade åttan 1990. Vi som gick i högstadiet fick inte gå ner till den lilla kyrkan i Dalby utan höll till i skolans aula dit kontraktsprosten kom och höll tal. Detta var på den tiden då folk ännu inte var rädda för kyrkan.

Jag kommer särskilt ihåg denna skolavslutning eftersom jag fyllde år och hade fått ett Gitzo enbensstativ i present på morgonen. Det var kanske inte helt nödvändigt till min 135:a, men jag tyckte det kändes proffsigt spänna på det på min Nikon Pro bag.

Bildreportaget alla borde göra

Idag gjorde jag ett av de viktigaste bildreportagen i mitt och min sons liv. Jag följde med honom till förskolan och fotograferade på hans avdelning.

På 80-talet läste jag i Aktuell Fotografi om en fotograf som fotograferade på sin sons daghem. Det resulterade i till slut i flera foto- och barnböcker. Thomas Bergman tror jag att han hette.

Ända sedan min son föddes har jag haft Bergmans svartvita barnbilder i bakhuvudet och tänkt att jag ska fotografera på sonens förskola någon dag. Till hösten börjar min son i "nollan" och snart skingras barngruppen på förskolan för att kanske aldrig träffas igen.

Pedagogerna på förskolan blev eld och lågor när jag berättade om min tanke. De informerade föräldrarna som också blev glada.

Att hänga med i barnens tempo i dagens 29-gradiga värme var inte lätt och jag fotograferade bara utomhus under en intensiv timme före lunch. Jag fortsatte fotografera under lunchen och en timme efteråt när barnen lekte inomhus. Jag var  noga med att ha ordentligt med alla barn innan jag slutade fotografera.

Nu har jag närmare tusen exponeringar att gå igenom. Alla barn och pedagoger ska få CD med bilder som minnen från deras år tillsammans på förskolan.

Oundvikligt
I veckan inträffade det oundvikliga. Jag fyllde år. Min pappa som är entusiastisk hobbyfotograf och en praktiskt herre gav mig några färgfilter att använda med svartvit film. Jag tror att han är lite glad att jag äntligen börjat skaffat mig en Leica M-kamera. Annars brukar jag få hylsnyckelsatser och liknande praktiska prylar.