Tips för den som vill göra en egen fotobok

Foto: Agnes Thor

Agnes Thor har skrivit en guide om att göra sin egen fotobok. Läs här. Jag har köpt två exemplar av hennes superfina och uppmärksammade bok Aurora Borealis som har det nordiska ljuset som en röd tråd.

Läs mer om Agnes Thor här.

Artikeln är publicerad på Svenska Fotografers Förbunds webbplats sfoto.se som blir allt matigare och matigare.

Trogna bloggläsare vet att jag strävar efter göra en egen fotobok. Just nu finns det inte så mycket mer att rapportera om den processen trots att jag idag haft möte med ett fotoboksförlag. Det handlade om en annan slags fotobok.

Att göra en fotobok är ingen dans på rosor

På sätt och vis är det idag enklare än någonsin att att göra en fotobok idag. Med olika fotobokstjänster eller tryckerier med digitaltryck går det att göra böcker i små upplagor till rimlig peng. Formgivningen är också en baggis.

Att göra en BRA fotobok kräver samma hårda arbete som tidigare. Bra bilder ska tas och ett urval ska göras. Jag har fotograferat intensivt under många år och tanken har varit att göra något av dem. Att göra en bok utifrån ett fotoprojekt är lättare i den meningen att inriktningen redan är klar. Jag behöver hitta en röd tråd bland mina bilder.

För jul hade jag riktigt kul när jag gjorde ett urval och satte samman en bok. Jag visade boken för många: vanligt folk, fotografer och formgivare. Alla gjorde tummen upp, men inom mig kände jag att det gick lite för lätt. Därför bjöd jag in min vän Göran Segeholm att titta på boken.

Göran korsförhörde mig om syftet med boken, vad jag ville med vissa bilder och mina ambitioner. Sen kom domen: Du säger inget med boken, det är bara en samling vältagna bilder. Du ska inte bränna dina bilder på det här viset.

Tillbaka till ruta 1. Under jul och nyår snurrade Görans ord i huvudet och mina bilder kändes som ett sammelsurium. För att få överblick av bilderna skrev jag ut 500 stycken på ett fotolabb.

I går kom Joakim K E Johansson förbi Fotosidans redaktion och kollade på mina bilder. Joakim håller också på med gatufoto och hade med sina bilder från sitt projekt om Karlskrona som jag kollade på. Joakim kollade på min skrotade bok med ett gillande även om han förstod Görans synpunkter.

Sedan gick han igenom mina 500 bilder och gjorde ett urval. Det intressanta var att han fastnade för samma bilder som Göran. Bilder som jag själv också tycker är mer spännande än mina mer klassiska gatufotobilder.

Nu har jag fått bekräftat att jag ska dela upp mina bilder i en ny och en gammal stil. Jag kan kanske hitta ett sammanhang för mina traditionella gatufotobilder. Det står i alla fall klart att det först och främst är de modernare som jag först ska jobba vidare med. Materialet är lite för magert för en bok så jag måste fortsätta fotografera. Nu kan jag göra det effektivare eftersom jag är säkrare på vad jag gör och ser ett tydligt mål.

En som precis gjort en egen fotobok är Jonas Svedin.

Här kan du läsa om några av de bästa fotoböckerna som kom ut 2011.

Gatufoto i New York - en klassiker på gott och ont

För drygt en månad sedan var jag i New York. Jag åkte dagen efter att vi lämnat Fotosidan Magasin #6 och specialnumret Fotoprylar till tryck. Efter en galen arbetsperiod var det skönt att sätta sig på planet och somna in.

New York är tillsammans med Paris gatufotografins vagga. Idag finns en stark gatufotokultur även i Tokyo och London. Vissa menar att dessa städer är sönderfotograferade och att man därför inte kan ta några vettiga bilder där.

Jag är alltid skeptisk till liknande påståenden om att "alla bilder är tagna" eller att en något skulle var sönderfotograferat. Gatufoto handlar ju inte om att ta vykort. Jag försöker ta intressanta bilder av människor. I förlängningen hoppas jag att bilderna också säger något om staden.

Samtidigt ska kan jag inte låta bli att fundera om det är rätt att åka till en annan stad för att ta bilder. Blir bilderna äkta om man åker till en plats för att fotografera? Man har ju ingen djupare relation till platsen.

Jag åkte egentligen inte till New York för att fotografera. Det kan väl inte vara vara fel att passa på att upptäcka de platser man besöker med kameran?

Tidigare idag bläddrade jag i en av mina tidigaste inspirationskällor: "I Sverige" av Ralph Nykvist från 1976. Boken är en samling av 10 års bilder tagna runt om i Sverige mellan 1966 och 1975. Till de flesta platserna har Raplph inte haft någon annan koppling än han varit där.

Den här boken fick mig intresserad av gatufotografi i 13-årsåldern. När jag idag kollar i "I Sverige" ser jag att det finns en del bilder som vi idag skulle kalla klichéartade. Joakim K E Johansson skrev nyligen om gatufotografins solskensbilder, de enkla klichéartade bilderna.

Det är bra att se gamla bilder med dåtidens glasögon. Jag tror att Ralph Nykvists bilder var relativt nyskapande på den tiden. Det är i vår tid hans bildlösningar blivit allemansgods. Och till hans heder ska jag också säga att han senare utvecklade sitt bildspråk ännu mer. Bilderna blev mer suggestiva med mer raffinerade kompositioner.

I mitt tycke ska en bra bild ha flera lager. Förutom det uppenbart avbildade ska det finnas mer att upptäcka och känna. Kanske förmedla en känsla och ge associationer förutom en god form.

Jag kan sakna i mina bilder. De kan vara fyndiga och välkomponerade, men sällan med en påtaglig känsla för platsen likt Pieter ten Hoopen. Jag jobbar på det. Kanske gör mina kompositioner att bilderna inte blir så känslofyllda utan lite strama. Jag kan känna mig lite HCB-skadad.

Att ställa ut eller göra en bok är ett bra sätt att komma igång och reflektera över sina bilder. Just nu håller jag på att sammanställa en bok med gatubilder. Eftersom mina bilder är tagna på olika platser vid olika tillfällen gäller det att hitta en röd tråd. Enklast är att avgränsa sig geografiskt, det kan också vara lyckat rent kommersiellt.

Jag började med en innehållsmässig tråd och valde sedan att snäva urvalet ytterligare. Därefter följde det roliga arbetet med att prara ihop bilder och få allt att hålla ihop. Innan jag tar nästa steg måste jag få input från andra och sova på saken.

Det är en häftig upplevelse när en bok tar form. När bilderna förstärker varandra och bildar en helhet. Det ger energi att jobba vidare.

Nästa steg är att köra ut boken via Blurb som en prototyp. Förhoppningsvis tycker något förlag att den är tillräckligt bra och ger ut den, eller så får jag göra det själv. Jag har precis gjort en 200-sidig fotobok åt Scouterna så jag har ett bra hum om hur man gör.

Några bilder bilder från New York blir det inte i denna bok, men troligtvis i den efterföljande boken om mina planer slår in.

Allt trängre i bokhyllan

Ikväll tänkte jag sortera mina nya fotoböcker i bokhyllan, men det visade sig svårt. Jag har tydligt skaffat betydligt fler fotoböcker de senaste månaderna än vad som får plats i bokhyllan. Jag brukar vänta med att lägga in de senaste fotoböckerna till pappa varit på besök och gått igenom dem.

Min ambition är att köpa en fotobok i månaden. Det är inte en alltför betungande last och på några år blir det rätt mycket böcker. De senaste månaderna har det blivit mer än så.

Jag hade inte tänkt att köpa något på bokrean, men vissa böcker kostade bara en spottstyver så det gick inte att hålla sig. En dag gick jag förbi ett antikvariat på Hantverkargatan som hade halva priset. Jag hittade två böcker som jag verkligen ville ha. Dark Odyssey av Philip Jones Griffiths innehåller många klassiska krigsbilder från Vietnamkriget. Jag har haft förmånen att få intervjua honom i New York (se bild intill) och då kan jag ju inte låta bli att köpa en boken.
Den andra var Sportscape som beskriver sportfotografins historia. Eftersom jag gillar att fotografera sport så var den boken också given. I farten åkte några andra böcker som Planket-katalogen 1990 med. Jag gick därifrån med två tunga kassar och 300 kronor fattigare.

Boken Manhattan out köpte jag efter att ha läst om krigsfotografen Raymond Depardon som gått runt och fotograferat på gatorna i New York och fotograferat folk med en Leica M och 21mm på magen. Han lyfte aldrig kameran till ögat för att inte påverka det som hände framför kameran. Han berättade aldrig för någon om bilderna förrän han tog fram dem efter 27 år. Då upptäckte han att de flesta ändå förstått att de blivit fotograferade och tittat mot kameran.

Jag får nog kalla mig fotobokssamlare vid det här laget. Så värst raffinierad är jag inte. Jag träffade fotoprofessorn Per Lindström på Årets Bild-galan i Norrköping. Han har jobbat på fototidningen Aktuell Fotografi i ungefär 15 år så vi hade mycket att prata om. Dessutom samlar han fotoböcker. Jag ska besöka honom snart till en kommende artikel i Fotosidan Magasin. Per berättade om sin kompis som specialiserat sitt fotobokssamlande till böcker från 1800-talet och tidigt 1900-tal.

En ny och fin bok är Agnes Thors Aurora Borealis som jag skriver om i nummer 2 av Fotosidan Magasin som snart är ute. Boken har det nordiska ljuset som tema och har utsetts av Le Monde till en av de bästa fotoböckerna 2010. Jag kan bara hålla med.

Sen är det ju böckerna som jag bara måste ha. Jag är väldigt förtjust i Anders Petersen och försöker få tag på så många av hans böcker som möjligt. Jag ropade in boken Fängelse på LP-Fotos senaste auktion och i helgen hittade jag Rågång till kärleken på Stockholms Fotoantikvariat.

Nu måste jag nog sansa mig och låta plånboken återhämta sig. Och fler bokhyllor har jag inte plats med.

Bokrean är en fest för bokfantaster som jag

Årets bokrea har dragit igång. Även om katalogerna som damp ner i brevlådan inte innehåller så många fotoböcker kan man ofta fynda i butikerna.

Jag hade perfekt tajming för ett antal år sedan. Jag hade precis avslutat en anställning som redaktör och fick ett rejält tilltaget presentkort på Akademibokhandeln dagen innan rean startade.

I butiken i centrala Stockholm fanns fler fotoböcker än jag vågat hoppas på och jag gick därifrån med precis så mycket fotoböcker som jag orkade bära.

I år är det köpstopp för min del. Jag har en stor svaghet för fotoböcker och handlar rätt ofta. Liksom en av mina kompisar försöker jag hålla mig till en bok i månaden. Det är inte någon betungande utgift, men blir det en hyfsad bokhög om året som ger behållning livet ut. Skönlitteratur läser jag oftast inte om. Fotoböckerna åker fram titt som tätt för att ge inspiration eller bara skön stund i soffan.

För några år sedan lyssnade jag på Per Lindström (fd bildchef på Sydsvenskan och chefredaktör på Aktuell Fotografi). Han berättade om sitt samlande av fotoböcker. Bland annat sa han att fotoböcker var en bra sak att lägga sina pengar på. Av 20 böcker blir bara två värdelösa. En blir riktigt värdefull och resten håller ett jämn värde. Så är det knappast med massproducerad skönlitteratur som lätt bara blir statusmarkörer i bokhyllan.

Jag vet inte om jag ska kalla mig samlare. Jag köper böcker som jag gillar. That's it.

Däremot har fotoböcker alltid spelat en viktig roll i min fotografiska utveckling, särskilt i början. Min pappa har en hel del fotoböcker och fototidningar i sitt bibliotek. Under högstadie- och gymnasietiden satt jag många nätter och läste fototidningar och kollade i fotoböcker. Genom dem hittade jag den fotografi som rör mig mest och jag vässade mitt bildseende.

En bok som rörde mig alldeles särskilt är Ralph Nykvists bok "I Sverige" med vardagliga bilder från olika delar av landet (se bilden överst). Flera av bilderna kan kallas gatufotografi och håller högsta klass. Ofta finns det någon underfundig detalj som är mästerlig. Ännu idag betyder den boken mycket för mig.

Under gymnasietiden kom Lars Tunbjörk med sin bok "Landet utom sig". Jag lånade den flera gånger på Simrishamns bibliotek men hade inte råd att köpa den då. Alla pengar gick till film och fotopapper. Jag såg faktiskt Lars Tunbjörk en gång när han fotograferade till boken på Kiviks marknad med sin 6x7 Plaubel Makina och stora Norman-blixt. För två år sedan kom jag över boken via en annons på Fotosidan. Även om jag fick ge 2500 kronor för boken var den värd det.

En annan inspirerande bok är Zonen av den svensk-israeliske juden Esaias Baitel. Han levde undercover bland nazister i Paris och skyllde sitt mörka utseende på att han var svensk vallon. En imponerande bedrift och omskakande bilder.

Jag kan rada upp mängder av böcker, men en som höjer sig ur mängden av höjdarböcker är "From back home" av Anders Petersen och JH Engström. Den här bilden gick rakt in i mig och jag har aldrig fastnat så på en utställning som framför Anders bilder som ställdes ut på Fotografiska. Det var tur att det fanns en bänk framför väggen.

Senaste inköpet är "Hillbilly Heroin, Honey" av Hanna Modig. En bok om en riktig håla i USA där ungdomarna inte har så stort framtidshopp. Hanna har fångat stämningen på orten på ett känsligt sätt. Det har gjort att boken uppmärksammats internationellt.

Jag får se vad nästa inköp blir, men bokrean får jag hoppa över. Du kanske har något boktips?