800 mm för sportfoto

Alla gör vi impulsköp ibland. Mitt dyraste impulsköp är utan tvekan ett Canon EF 800/5,6L IS USM. I lördags fick det bekänna färg.

De flesta skulle nog kalla 800 mm för ett fågeltele, och det ligger mycket i det. Det brukar sägas bland fågelfotografer att man inte kan få för lång brännvidd. Fåglar kan som bekant vara rätt små och lättskrämda.

Varför köpte jag då ett 800:a? Jag håller ju inte på med fågelfoto. Nä, jag fotograferar istället politiker (jobb) och sport (hobby). Tidigare hade jag kombinationen 300/2,8 och 500/4. Jag tyckte ofta att jag tvingades släpa med mig båda. Idealet var Canons nya 400/2,8. För knappt ett år sedan hittade jag ett sådant begagnat på Mattssons Foto i Lund som såldes med moms. Objektivet hade tidigare tillhört en fotograf knuten till Expressen som bytte till den nya 200-400-zoomen.

Nu stod jag alltså med en kortare maxbrännvidd. Jag tänkte att det kan jag stå ut med i några år. Objektivet fungerar trots allt väldigt bra med telekonvertrar. Jag kunde ju komplettera med något längre med tiden. Plötsligt uppenbarade sig en möjlighet tidigare än jag vågat hoppas på. Sedan Canon 800/5,6L IS introducerades 2008 har det sålts två begagnade exemplar på Fotosidans köp/sälj-sida. Och inget av dem med moms. Så jag slog till när Goecker fick in en begagnad 800:a med moms.

Jag fegade ur lite när jag skulle fotografera världscup i storslalom i Åre. Med facit i hand skulle jag haft med 800:an. Det visade sig att fotochefen för tävlingen själv körde med 800 mm. Han hade köpt Nikons nya som kom för ett år sedan.

Martin Afors med Nikons nya 800/5,6

Förra året testade Martin Agfors Nikons nya 800/5,6. Jag hängde med honom till rugbyturneringen Stockholm Tens på Årstafältet. Då körde jag 500/4L IS med 1,4x telekonverter.När jag åkte till årets turnering visste jag alltså att det var bra med långa brännvidder för att få tajta bilder.

Okej, kanske lite väl tajt.

Här använde jag en 1D Mark IV vilket ger ett utsnitt motsvarande om 1000 mm för småbildsformatet (full frame).

Jag provade också att använda 1,4 gångers telekonverter med min 1D X. Det ger kombinationen 1120mm f/8. Jag för förvånad över hur bra autofokusen hängde med.

1120 mm f/8

1120 mm f/8

Rugby är en kul och tuff sport. Det uppstår dramatiska situationer titt som tätt.

Behöver man då så lång brännvidd för rugby. Nej om man nöjer sig med att fota när spelet är närmare där man sitter och i andra fall nöjer sig med mindre tajta utsnitt så fungerar 400 fint.

Canon EOS 1D Mark IV och EF 400/2,8L IS II USM

Om 800/5,6 fungerar till sportfoto och inte bara för fåglar, då borde det finnas fler användningsområden. Jadå. Man kan plåta öl till exempel:

Canon EOS 1D Mark IV och EF 800/5,6L IS USM

Kopplar av med action

Det har blivit lite mycket jobbande på sistone. Vi på Fotosidan jobbar med fyra tidningar just nu varav tre produceras helt parallellt. Och sen ska nyhetsbevakningen på webben skötas. Den senaste dagarna har det verkligen varit orkan på sajten.

Lördagen var kaotisk med tidningar som ringde och fullt upp med att hänga med i alla svängarna på nätet. Men mitt i Terjegate tog jag en ledig söndag. David och Christer skötte modererandet på forumet så jag kunde ägna mig åt, nä inte lugnare, men något annat.

Genom gruppen 100 sporter på Fotosidan hade jag fått tips på att det hölls EM för svävare i Flottsbro söder om Stockholm.

Jag gillar udda sporter där man kan röra sig fritt och hitta sina egna bildlösningar. På fotboll och hockey får man stå där man står. Då blir det bara en fråga om att fånga ögonblicket och väldigt lite kreativa bildlösningar.

Problemet med båtsport är att avstånden är stora. Så jag tog tack och lov mitt 500/4 som jag dessutom använde med telekonverter på vissa bilder. Först när svävarna kom upp på land var mitt 300/2,8 lagom. (Med en kamera med mindre sensor hade det naturligtvis funkat med kortare brännvidder.)

Det gick visserligen att fotografera med 70-200 om man stod ute på en av de två bryggorna, men då fick man bara när de körde förbi och inte med så mycket av vad som hände på banan i övrigt.

Just nu jobbar jag med att hitta de rätta vinklarna, bakgrunderna och slutartiderna som ger mest känsla. Under loppet tog jag antingen med 1/2000s för att frysa vattensprutet eller med 1/125 sekund för att få snygga panoreringar efter lite experimenterande. Rätt slutartid för panorering får man ofta experimentera fram.

Jag hann inte fixa några bilder på söndagskvällen efterom Terjegate fortsatte. Ikväll har jag tagit en jobbpaus och kopplar av med att fixa mina svävarbilder. Jag har lättare att koppla av när jag fixar bilder i datorn än om jag sätter mig framför tv:n.

Proffsfoto testar Canons nya extrema objektiv

Som nybliven chefredaktör för Proffsfoto har jag precis börjat testa fotoprylar tillsammans med de tekniska redaktörerna Martin Agfors och Anders Jernbom. Först ut är Canon nya fisheye-zoom och superteleobjektiven 300/2,8 och 400/2,8.

Pentax har länge haft fisheyezoomar för såväl småbildsformat som APS-C. Canon tänker lite annorlunda. Zoomen ger möjlighet att ge 180 graders diagonal bildvinkel med alla deras tre sensorstorlekar.

På en kamera med småbildssensor (som Canon Eos 5D Mark II) ger Canon EF 8-15/4L USM såväl rundtecknande 180 gradig bildvinkel vid 8 mm eller täcker hela sensorn med 180 graders horisontell bildvinkel vid 15 mm.

Objektivet är också kul på en APS-C-kamera som Eos 7D. Då fungerar objektivet som en fulltecknande fisheye-zoom om man låser omfånget till 10-15 mm. Detta kommer säkert locka actionfotografer som inte alltid kan komma så nära att de fyller ut bilden med 180 graders bildvinkel, men ändå vill ha den dramatik som ett fisheye-objektiv ger. De kommer också att gilla att objektivet är vädertätat.

Jag funderar lite över vad man behöver rundtecknande fisheye till (8mm med småbildssensor). Att astrofotografer vill ha det för att fånga hela himlavalvet förstår jag, men i övrigt? Kommer du på fler nyttiga användningsområden för rundtecknande fisheye så skriv en kommentar nedan!

Att det är spexigt med fisheye är klart. Men ska man lägga 15.000 kronor på ett objektiv kanske man vill göra mer med objektivet än att leka? Min erfarenhet är att ett fisköga är en stark krydda som kan vara super för vissa bilder, men kryddan ska användas ytterst sparsamt. För vissa motiv är fisheye så perfekt att man inte tänker på att ett sådant objektiv använts.

Jag har utmanat mig själv med att försöka ta bilder med fisheye-zoomen som är så ospexiga som möjligt, där man inte direkt tänker på att de är tagna med ett fisköga.

I går hämtade jag de första fungerande exemplaren av Canons nya supertelen 300/2,8 och 400/2,8 i Sverige. Särskilt 400:an är intressant, inte för att det är ett extremt teleobjektiv, utan för att Canon bantat vikten mot föregångaren med 1,5 kilo! Märks det på bild- och mekanisk kvalitet?

Även 300:an är bantad, men bara med 150 gram. Jag har själv den föregånde versionen och även den är tillräckligt lätt för att fungera fint handhållen. Jag uppskattar ännu mer att Canon skrotat det usla stativfästet och att IS:en blivit riktigt effektiv. Det finns ett flertal andra små och smarta förbättringar, exempelvis att det finns låsfästen. Det gillar fotografer när de måste gå på toaletten under stora sportevenemang.

På söndag ska jag testa 400:at under en allsvensk fotbollsmatch. Vi kommer även testa de nya telekonvertrarna mot de gamla och jämföra autofokushastighet. Mer om det senare.

Jag gillar Canons och Nikons remmar

Under 20 år har jag letat efter den perfekta kameraväskan och kameraremmen. Jag kommer nog aldrig bli nöjd. Dessa remmar är de bästa jag hittat hittills.

Nyligen köpte jag en Leica M6 som det satt en originalrem på. Remmen är oskön för nacken och när jag två gånger upptäckt att remmen hakat av sig så var måttet rågat. Jag grävde mig in i mitt kameraskafferi och hittade påsen med remmar. Jag var lite sugen att sätta på en Canon F-1N-rem som är grå och inte så bred. Canon T90-remmen är samma sorts rem, men snyggare med mörkare grå toner. Tyvärr har min T90-rem försvunnit.

Canon F1-remmen kändes lite för ljus så jag tog fram en helsvart Nikon-rem som jag köpte på Kameradoktorn för några år sedan. Den är väl tänkt att sitta på en FM2:a eller liknande men passar fint till Leica M6 också. Remmen är kort och smal, men fransar sig tyvärr. Den sitter bättre kvar på min axel än originalremmen, men kunde ändå ha bättre friktion. Å andra sidan är den väldigt skön för nacken.

Till mina canonkameror vill ha en bredare rem som sitter som limmad på axel. Jag brukar bära en kamera på vardera axel.  Canons originalremmar är bra med sin breda gummiyta. Efter ett tag blir gummit mjukare och fäster bättre tills det slits sönder. Tyvärr är canonremmarna alltför iögonfallande.

När jag köpte mitt 300/2,8 IS följde det med en utmärkt rem. Jag skaffade en till och satte på min Eos 1D Mark IV och förutom Canon-loggorna är väldigt bra och diskret. Remmen andas kvalitet och sitter bra på axeln.

Nyligen beställde jag fler för att fästa på min 500/4 och min 5D Mark II. För att få i remmen i öglorna på Mark II:an krävdes hjälp av tången på min Letherman. Jag upptäckte att de nya remmarna inte är identiska med de gamla. Istället för en slags filtmatta som friktionsyta sitter det nu gummi. Det känns inte lika lyxigt, men är fäster antagligen bättre när gummit mjuknat efter lite användning.

Remmen heter Canon Lens Wide Strap och jag borde ha beställt fler. Min 200:a får nöja sig med en rejäl, men indiskret, nikonrem.