Istanbul - gatufotografens Mecka?

Vissa städer tycks fungera som magneter för gatufotografer. Istanbul är tillsammans med New York, London och Paris några av de mest populära städerna. Att det anordnas många workshops i gatufoto i Istanbul beror inte bara på att det är billigt med flyg och hotell. Detta är en internationell metropol där väst möter öst. Det är också väldigt lätt att fotografera här: ingen tar illa upp, snarare tvärt om.

Joakim K E Johansson i Istanbul.

Jag och Joakim K E Johansson var nyligen i Istanbul under knappt fyra dagar och fotograferade intensivt. Vi har tidigare varit i Gdansk, Berlin och London och fotograferat tillsammans. På sätt och vis har jag lite svårt för konceptet att åka iväg för att fotografera. Det säger sig själv man inte får något helhetsgrepp över staden under några få dagar utan mest skrapar på ytan. När man tittar på mästaren Alex Webbs bilder från Istanbul inser jag hur mycket mer arbete som krävs för att få ihop ett bra material från en stad. Kolla här och här.

Det finns gott om turister i Istanbul, men de rör sig oftast på samma ställen.

Naturfotografen Serkan Gûnes (uppväxt i Istanbul) är inne på samma spår när Göran Segeholm intervjuar honom i Fotosidan Poddradio. Serkan pratar om att gräva bildmässigt på sin egen bakgård. Att först när man har nära tillgång till en plats så kan man tillräckligt ofta hamna på rätt plats på rätt tid. Som ett exempel var det mest mulet när vi var i Istanbul. Det funkar för vissa motiv medan andra lyft ett snäpp med ett snyggare ljus.

Kommersen är intensiv nästan överallt i de centrala stadsdelarna.

Dessa tankegångar om att verka på sin egen bakgård gör mig mer fast besluten att fortsätta fotografera här hemma i Stockholm. Men jag kommer ändå inte att sluta åka utomlands och fotografera. Jag är övertygad om att jag ser mer av en stad när jag har kameran med mig. Jakten på bilder får mig att gå mer och söka mig till olika miljöer. Resorna fungerar också som en energiboost.

Här kommer några blandade bilder. Jag tänker återkomma med några fler blogginlägg med bilder från Istanbul där jag går in på olika aspekter av staden och fotograferandet.

Tja, det kan väl få räcka så länge. Mer kommer ... :)

När kameran är med ...

Joakim K E Johansson bloggar i dag om att han alltid har med kameran och att han får många bilder som aldrig annars skulle blivit tagna.

Jag har också nästan alltid med mig en kamera, men för mig är det stor skillnad om kameran ligger i ryggsäcken eller om den hänger påslagen på magen. För andra som tar landskapsbilder eller fotar arkitektur spelar det antagligen ingen roll om det tar 30 sekunder att plocka upp kameran. Men för gatufoto försvinner ofta situationer snabbare än så.

Den här bilden tog jag på väg hem från jobbet. Trots att det duggregnade lite fick kameran (en Canon Eos 6D med 35/2 IS) hänga på magen.

Precis utanför Fotosidans redaktion, på väg till tunnelbanan.

Ännu en bild tagen på Götgatan på väg hem från jobbet.

Idag såg jag ett helt gäng byggarbetare i Sundbyberg som antagligen var på väg till lunch. Jag hade famnen full av lådor och jag fick ställa ner lådorna på marken och dra fram kameran som hängde på axeln.

Missbruk av Canon Eos 5Ds R?

Canons nya 50-megapixelkameror 5Ds och 5Ds R uppfattas ibland som kameror för personer som kör ut 70x100 centimetersprintar från varje fotografering och sedan fingranskar dem med lupp. Hur fungerar de här kamerorna vid vanlig fotografering? Jag lät 5Ds R hänga med i vardagen.

När Nikon D800 och D800E lanserades för tre år sedan var det många som oroade sig för de stora bildfilerna från 36 megapixel-sensorn. Andra tyckte det vara var onödigt med så många pixlar. 

Tongångarna är liknande idag när Canon Eos 5Ds och 5Ds R kommer på tal: 50 megapixel är onödigt för de flesta. Hur ofta behöver man den upplösningen?

Det är inte fel att säga så, men man kan också tänka så här:

1. Datorutvecklingen rör sig hela tiden framåt och den genomsnittliga datorn idag är snabbare än 2012 när Nikon D800 kom. Processorernas beräkningskapacitet ökar snabbare än vad antalet pixlar ökar.

2. Fler pixlar är nästan aldrig en nackdel. Det går alltid att reducera bildernas storlek i efterhand, men att öka upplösningen i efterhand går inte. Risken det uppstår en synbar kvalitetsförlust vid beskärning minskar.

3. Fler pixlar ger högre bildkvalitet. Det är en vanlig myt att små pixlar ger sämre bildkvalitet på grund av högre brus. I verkligheten så påverkas inte bruset i bilden som helhet, men det dynamiska omfånget ökar en aning. Tittar vi på bilden i 100 procents visning så kan en bild med fler pixlar se brusigare ut eftersom man tittar på en mindre del av bildytan. Vill man se hur bilden påverkas måste man naturligtvis titta på samma del av bilden.

Canon kallar 5Ds och 5D R för nischkameror, tänka för fotografering under "kontrollerade förhållanden". Alltså med studioblixtar inomhus och med stativ utomhus. Jag tog och använde 5Ds R som jag normalt fotograferar, utan studioblixtar och stativ. Ett slags missbruk av kameran.

Gatufotografering är knappast något men förknippar med 50 megapixelskameror, men varför inte. Jag använder ofta ett 35 mm-objektiv för gatufoto, men för vissa motiv är 50 mm mer lämpligt. Det är inte alltid jag hinner byta objektiv och med 50 megapixel är det inte så svettigt att beskära en bild.

Men är inte mer högupplösta kameror mer känsliga för skakningsoskärpa? Nej, det är ingen skillnad. Ju större du visar bilden desto tydligare framgår skakningsoskärpan. Jag brukar ta bilder på 1/800 sekund för att hålla nere risken för skakningsoskärpa. För gatufoto tycker jag inte att det behöver 100 procent fritt från skakningsoskärpa.

Jämfört med 5D Mark III ser jag nästan bara fördelar med 5Ds/5Ds R för gatufoto. Framförallt så är bildkvaliteten är högre och spegelljudet är tystare vid snabb seriebildstagning. Det finns en risk för moiré med R-modellen, men det är inget jag har sett hittills.

Jag tog även med 5Ds R till Vasamuseet. Belysningen där är svag och varm – helt fel kameran eftersom den uppges vara optimerad för dagsljus och låg-ISO. Canon Eos 5Ds och 5Ds R har ett kraftigare färgfilter än Canons övriga nuvarande systemkameror. Det innebär att det kommer mindre ljus till sensorn (= mer brus), men också att färgerna i dagsljus blir mer nyansrika.

Tagen på fri hand med EF 11-24/4L IS. 1/13 sekund, f/4, ISO 3200, 11 mm.

Även om detta motiv inte är optimalt för 5Ds/5Ds R så vill jag visa att de är tillräckligt mångsidiga för att fungera till många typer av bilder. Efterträdaren till 5D Mark III kommer antagligen ge lägre brus, men de flesta kan inte välja kamera utifrån motiv.

Tagen på fri hand med EF 11-24/4L IS. 1/20 sekund, f/4, ISO 6400, 20 mm.

100 procents utsnitt av bilden ovan.

Den som vill se jämförelsebilder där 5Ds och 5Ds R jämförs med 5D Mark III under optimala förhållanden kan vara lugn, det kommer. Tills dess bjuder jag på denna skärpepornografiska bild där skuggorna är ordentligt lyfta:

Stativ och TS-E 17/4L. 1/80s f/11 ISO 100 och 17 mm.

Utsnitt 100 procent.

Officiell fotnot: These images where taken with a beta sample camera and may not represent the image quality of the final product.

Canon 5Ds och 5Ds R – en första jämförelse mot 5D Mark III

Idag landade två betaexemplar av Canon Eos 5Ds och Eos 5Ds R på Fotosidans redaktion. Bildkvaliteten ligger väldigt nära de slutliga produktionsexemplaren, men samtidigt finns det en möjlighet att eventuella fel kan rättas till innan leveranserna drar igång.

Både 5Ds och 5Ds R har sensorer med 50 megapixel och nästan samma kamerahus som 5D Mark III. Det som skiljer mellan 5Ds och 5Ds R är att R-modellen har ett filter framför sensorn som tar bort den utsuddande effekten som lågpassfiltret har för att minimera uppkomsten av moire. 5Ds R ska alltså ge krispigare detaljåtergivning. Nikon har samma lösning på D800E.

När jag kom hem från jobbet monterade jag ett EF 100/2,8L IS USM på ett stadigt stativ. Sen tog jag några bilder från balkongen med 5Ds, 5Ds R och 5D Mark III.

Hela bilden. 1/6s f/8 ISO 100.

Här följer utsnitt från de tre kamerorna. Jag har applicerat identiska inställningar i Camera Raw. Därefter har jag skalat ner bilderna till samma bildstorlek som 5D Mark III ger för att det ska gå lättare jämföra skillnaderna i detaljåtergivning. Det går som regel att minska storleken på en bild rejält utan att förlora detaljåtergivning. I professionella sammanhang är det ofta givet hur stort en bild ska återges och därför anser jag att detta sätt att jämföra är relevant. Man trycker inte större tidningar för att bilderna har fler pixlar. Jag kan göra andra jämförelser senare.

Bilderna tagna med 5Ds och 5D Mark III har fått ytterligare en omgång skärpa. Jag ville se hur nära den krispiga karaktären hos 5Ds R man kan komma genom ökad skärpning. Jag försökte även skärpa 5Ds R-bilden, men då blev resultatet överskärpt.

Klicka på bilderna för att se dem helt skarpa (1279x1279 pixlar).

5D Mark III

5D Mark III + extra skärpa

5Ds

5Ds + extra skärpa

5Ds R

Tre egenskaper står i centrum i diskussionerna kring 5Ds och 5Ds R: Detaljåtergivning, dynamiskt omfång/skuggåtergivning samt färgåtergivning. Mitt första intryck av bilderna från dagens fotografering är färgerna har mer dynamik med 5Ds och 5Ds R än med 5D Mark III.

Att detaljåtergivningen är bättre än med 5D Mark III är givet, frågan är för vem detaljåtergivning hos 5Ds passar bäst och för vem 5Ds R passar bäst. Jag hoppas kunna återkomma till detta och även kring hur skuggåtergivningen är.

Nästa blogginlägg om 5Ds och 5Ds R hittar du här.

Officiell fotnot: These images where taken with a beta sample camera and may not represent the image quality of the final product.

Gatufoto i Gävle - går det?

Måste man åka till en storstad för att ta bra gatubilder? Jag menar att det går fint att få bra gatubilder på mindre orter också. Eftersom jag själv bor i Stockholm och plåtar mest här kan det tyckas lätt för mig att haspla ur mig ett sådant påstående.

Inte för att bevisa att jag har rätt, utan att för att ta rada på vad som skiljer mellan att ta gatubilder i en större respektive mindre stad så har jag börjat fotografera lite i Gävle. Hittills har jag bara fotat en helg och så har jag en bonusbild från i somras, men det är  i alla fall en början på ett litet projekt.

Gävle, augusti 2014

Vissa saker är uppenbart enklare i en stor stad. Det är enklare att hitta udda personer och man kan ibland vara lite mer anonym som fotograf. Men min erfarenhet från när jag åkt till metropoler som Paris och New York är att det blir många tråkiga bilder på människor som går rakt fram istället för bra bilder som visar intressanta händelser. I Stockholm har jag lärt mig att undvika Drottninggatan och söka mig till de mindre gatorna där det händer mer och där det inte är folk i vägen.

De här bilderna tog jag i Gävle helgen efter valborg:

En som tagit många bra gatubilder i en svensk småstad är Joakim K E Johansson. Kolla in hans bilder från Karlskrona.

Även den svenska fotohistorien bjuder också på flera exempel på att man kan få bra bilder på mindre order. Jag tänker närmast på Curt Larssons böcker om Hallstavik. Andra exempel är Ralph Nykvists bok ”I Sverige” och givetvis mästaren Lars Tunbjörk med böckerna ”Landet utom sig” och ”I love Borås” (två böcker från samma projekt).