Några heta dagar i New York

Min son Ossian fick önska var han ville åka på sommarlovet. "Tillbaka till New York - vi har ju mycket kvar att se där". Sagt och gjort, vi styrde kosan dit. Men vi hade inte förväntat oss att det skulle vara så himla varmt och fuktigt.

Resan till New York blev en prövning. Efter att ha tillbringat 10 timmar på Kastrup skulle vi äntligen lyfta mot det stora landet i väster, men det visade sig vara något tekniskt fel på planet. Så vi fick vänta i ytterligare 1,5 timme. Väl på marken i Newark visade sig att datorsystemet för passkontroll kraschat, så det tog en timme att komma igenom. Inte nog med det - det var strömavbrott på Manhattan, så det gick  inga tåg dit. Istället fick vi kosta på oss en taxiresa.

Även om vi kom till hotellet efter midnatt var temperaturen över 30 grader och luftfuktigheten hög. Efter att ha sovit ut gick vi två mil i hettan. Överallt syntes människor och djur som på olika sätt skyddade sig mot solen och värmen. På B&H Photo blev vi serverade vatten direkt vid ingången.

Vid B&H Photo såg vi även denna välbekante fotograf, Louis Mendes, som i 50 är tagit porträtt av folk på stan med en gammal Speed Graphic-kamera:

Se en dokumentär om honom här. 

Det här var först och främst en familjeresa, så fotograferandet fick komma i andra hand. Vi gjorde saker som min son tyckte var roligt. Men jag passade på att ta lite bilder när vi gick längs gatorna.

Två kvinnor i bråk utanför en butik. Den sparkande kvinnan är en missnöjd kund.

På väg till stranden?

Två eller tre hundar?

I New York är det betydligt fler människor som sticker ut från mängden än hemma i Stockholm. Kolla in frillan!

Resan gav mersmak och jag tror att jag ska återvända snart igen, utan barn och när det är lite svalare. Så att jag kan gå all-in på fotograferandet.

Äntligen workshop i gatufoto på Fotografiska

Nu har jag och Joakim KE Johansson gjort vår debut som kursledare för en workshop i gatufoto. Det blev en intensiv helg i ett soligt Stockholm, och många spännande bilder.

Workshopen var fulltecknad med 15 elever i gruppen. Vi började på fredagseftermiddagen med att gå igenom av gatufoto är för något och vilka stilar det finns inom gatufotografin. Som en övning fick deltagarna placera både sina egna och andras bilder i en fyrfältare som beskrev olika stilar.

Gruppbild i kurslokalen på Fotografiska.

Lördagen inleddes med tips om hur man vågar fotografera okända, vad lagen säger, vanliga misstag, vad som kan göra en bild bra med mera. Därefter var det dags att ge sig ut att fotografera, både lärare och elever. Alla skulle redovisa fem bilder under kursen, varav tre på ett visst tema.

Under söndagen blandades bildredovisningar med fotografering på stan.

Här är mina fem inlämnade bilder från helgen. Vilken tycker du är bäst?

Tema: Humor

Tema: Färg

Tema: Upprepning

Jag tog även dessa bilder under helgen:

Vårsäsongen för gatufoto har startat

Det är vinterväder idag, men igår njöt jag och min flickvän Ingela av vårsolen i Stockholm. Vi tog en promenad från Skanstull till Fridhemsplan.

Kring halsen hade jag Canon Eos 5D Mark IV med den tunga vidvinkelzoomen Tamron SP 15-30/2,8 VC G2 som jag håller på att testa just nu.

Det var en plåga att gå med det här tunga objektivet runt nacken och jag kommer inte göra om det. Jag ser däremot fram emot kommande gatufotopromenader under året.

Solen lockade fram Stockholms gatufotografer

Sol och fotosug gjorde gatufoto till dagens givna aktivitet. Jag tog tunnelbanan till Skanstull på södra Södermalm och gick sedan norrut för att få en skön promenad i solen och kanske lyckas ta några intressanta bilder.

Jag gillar att promenera, så bilderna blir bara ett plus. Som väntat var gatorna fyllda av sollapande stockholmare.

Det finns olika tekniker vid gatufoto. En del går runt och andra står stilla på en plats och väntar in motiven. Jag vet inte vad som är effektivast, men min otåliga nyfiken gör att jag har svårt att stå stilla och vänta på att rätt personer ska dyka upp. Det känns naturligare för mig att gå runt och upptäcka händelser.

I bilden ovan har jag dock frångått min metod. Jag var lite trött i kroppen och fann samtidigt att den platsen vid Segels torg intressant. Så jag pausade i några minuter och kollade vilka som skulle dyka upp. Sedan tidigare har jag noterat att man nästan blir osynlig när man står stilla på en gata med mycket rörelse. Det var ingen som tog notis om mig fast att jag stod helt öppet och fotograferade i en trång passage.

Jag gick ned för Hamngatan där solen ofta letar sig ned. Jag fastnade för ett stort tomt skyltfönster hos butiken Zara.

Jag är lite fascinerade över svenskarnas benägenhet att klä sig i mörka kläder. Jag tyckte att det här var en bra plats för att fånga ett gäng svartklädda svenskar. Jag fick inte någon bra bilder på en större mängd personer (dåligt tålamod kanske) och fortsatte mot Östermalmstorg. Där var det dött så jag vände tillbaka samma soliga väg.

I Zara-korsningen stod nu en hel drös gatufotografer och sa hej. Sen frågade jag varför de stod där.
– Det är här det sista ljuset finns, blev svaret.

Marcus Johansson, Jimmy Dovholt, Joel Brogmar och Martin Gunnarsson.

Ola Billmont med mellanformatare och kraftig vidvinkel.

Jag kom i slang med grabbarna (såklart) och när vi stod där dök det upp en pappa med barn som lekte med en ballong tillsammans. Det blev rena pressuppbådet i gatuhörnet.

Det passar inte mig att fotografera i grupp, men eftersom jag var nöjd med dagens bildskörd och solen ändå var på väg ner, så följde jag med gruppen i jakt på solen.

Jag fick en trevlig pratstund om gatufoto med Jimmy Dovhult medan de andra fotografera. På Västerlånggatan kom en gyllene solstrimma genom en gränd. Det fick även Jimmy och mig att höja kameran till ögat.

Korseld mellan fem gatufotografer.

Plötsligt stannade en man upp mitt i ljuset, slöt ögonen och tog av sig glasögonen. I några sekunder njöt han av solen, precis framför mig och min kamera.

Gatufoto i New York - en klassiker på gott och ont

För drygt en månad sedan var jag i New York. Jag åkte dagen efter att vi lämnat Fotosidan Magasin #6 och specialnumret Fotoprylar till tryck. Efter en galen arbetsperiod var det skönt att sätta sig på planet och somna in.

New York är tillsammans med Paris gatufotografins vagga. Idag finns en stark gatufotokultur även i Tokyo och London. Vissa menar att dessa städer är sönderfotograferade och att man därför inte kan ta några vettiga bilder där.

Jag är alltid skeptisk till liknande påståenden om att "alla bilder är tagna" eller att en något skulle var sönderfotograferat. Gatufoto handlar ju inte om att ta vykort. Jag försöker ta intressanta bilder av människor. I förlängningen hoppas jag att bilderna också säger något om staden.

Samtidigt ska kan jag inte låta bli att fundera om det är rätt att åka till en annan stad för att ta bilder. Blir bilderna äkta om man åker till en plats för att fotografera? Man har ju ingen djupare relation till platsen.

Jag åkte egentligen inte till New York för att fotografera. Det kan väl inte vara vara fel att passa på att upptäcka de platser man besöker med kameran?

Tidigare idag bläddrade jag i en av mina tidigaste inspirationskällor: "I Sverige" av Ralph Nykvist från 1976. Boken är en samling av 10 års bilder tagna runt om i Sverige mellan 1966 och 1975. Till de flesta platserna har Raplph inte haft någon annan koppling än han varit där.

Den här boken fick mig intresserad av gatufotografi i 13-årsåldern. När jag idag kollar i "I Sverige" ser jag att det finns en del bilder som vi idag skulle kalla klichéartade. Joakim K E Johansson skrev nyligen om gatufotografins solskensbilder, de enkla klichéartade bilderna.

Det är bra att se gamla bilder med dåtidens glasögon. Jag tror att Ralph Nykvists bilder var relativt nyskapande på den tiden. Det är i vår tid hans bildlösningar blivit allemansgods. Och till hans heder ska jag också säga att han senare utvecklade sitt bildspråk ännu mer. Bilderna blev mer suggestiva med mer raffinerade kompositioner.

I mitt tycke ska en bra bild ha flera lager. Förutom det uppenbart avbildade ska det finnas mer att upptäcka och känna. Kanske förmedla en känsla och ge associationer förutom en god form.

Jag kan sakna i mina bilder. De kan vara fyndiga och välkomponerade, men sällan med en påtaglig känsla för platsen likt Pieter ten Hoopen. Jag jobbar på det. Kanske gör mina kompositioner att bilderna inte blir så känslofyllda utan lite strama. Jag kan känna mig lite HCB-skadad.

Att ställa ut eller göra en bok är ett bra sätt att komma igång och reflektera över sina bilder. Just nu håller jag på att sammanställa en bok med gatubilder. Eftersom mina bilder är tagna på olika platser vid olika tillfällen gäller det att hitta en röd tråd. Enklast är att avgränsa sig geografiskt, det kan också vara lyckat rent kommersiellt.

Jag började med en innehållsmässig tråd och valde sedan att snäva urvalet ytterligare. Därefter följde det roliga arbetet med att prara ihop bilder och få allt att hålla ihop. Innan jag tar nästa steg måste jag få input från andra och sova på saken.

Det är en häftig upplevelse när en bok tar form. När bilderna förstärker varandra och bildar en helhet. Det ger energi att jobba vidare.

Nästa steg är att köra ut boken via Blurb som en prototyp. Förhoppningsvis tycker något förlag att den är tillräckligt bra och ger ut den, eller så får jag göra det själv. Jag har precis gjort en 200-sidig fotobok åt Scouterna så jag har ett bra hum om hur man gör.

Några bilder bilder från New York blir det inte i denna bok, men troligtvis i den efterföljande boken om mina planer slår in.