Leicalunch och Jonas unika Hasselblad

Kolla frontfokus var ämnet på dagens långlunch med Jonas. När jag testade igenom mina Leica- och Voigtländer-objektiv på min pappas M9:a vid nyår upptäckte jag att mitt Ultron 28/2 verkade frontfokusera något alldeles väldigt. Därför ville jag även kolla objektivet på Jonas M9 innan jag returnerar det.

Jonas och jag har fotograferat för Scouterna sedan slutet av 90-talet. Vi har jobbat ihop många gånger så det är inte bara för att klämma på Leicor som vi ses. I somras slet vi hårt på världens största scoutläger med över 40.000 deltagare. Jonas är anställd som fotograf och formgivare på Scouterna. Jag har tidigare haft en liknande tjänst.

Medan Jonas konstaterade att min 28:a även fokuserade fel med hans kamerahus fick jag klämma på Jonas finare motsvarighet: en Summicron-M 28/2 Asph. Jonas gillar kvalitet och har fastnat för Leica och Hasselblad. Men även kvalitetsobjektiv som Jonas Summicron tåler inte hur mycket som helst. Det var glapp i gluggen och oljeläckage från bländaren i objektivet, så det behöver service.

Jag har inte gått in på samma sätt för Leica, och Hasselblad lockar mig inte särskilt. Jag är mer ute efter snabbhet och effektivitet. Jag utvärderar fortfarande om Leica kan passa mig för gatufoto. Då kan jag tänka mig att satsa på ett digitalt M-hus. Fast Fujifilm X-Pro1 är kanske mer rätt för mig - en effektivare bildmaskin.

Är sökarbilderna lika stora på M9 och M6?

Under vår enkla lunch visade Jonas upp sin slitna Hasselblad H3D som han köpt begagnad. Den hade gott cirka 30.000 exponeringar. Jonas hade tidigare en H2 som visade sig strula en del. H3D och H4D verkar hålla bättre.

Efter lite synpunkter till Hasselblad fick han sin H2 omprogrammerad med en egen unik funktion som ger 200 millisekunders fördröjning av slutaren för att spegeln ska hinna stabilisera sig. Det gav skarpare bilder på längre slutartider och funktionen finns nu som standard i H3D och dess efterföljare..

– – –

I går satt jag och plockade fram lite arkivbilder till Scouterna. De behövde bilder på fjäll till en broschyr. Då hittade jag lite råfiler som jag inte tidigare hunnit fixa till och sedan glömt bort. Det blev en kul överraskning och annorlunda bilder av Lidingö. Undrar vad mer som gömmer sig bland alla hårddiskarna på skrivbordet.

Plåtat, photoshoppat, fakturerat och klart

Man hamnar lätt i genre som yrkesfotograf, särskilt i storstan. Det gäller att vara specialiserad på något för sticka ut.

Jag säljer mig som en jävel på ögonblicksbilder till tidningar eller informationsavdelningar som vill fylla sitt bildarkiv. Eller rättare sagt, jag säljer mig inte alls utan det är vad jag kommunicerar passivt. Jag har inte så mycket tid för nya kunder. Lagom mycket jobb flyter in ändå.

En av mina uppdragsgivare skiter fullt i vad jag tror mig vara bra på.
– Kan du plåta drinkar på Grand Hotell?, frågade han en gång?
– Ehhh, jo, det ska väl gå.
Han verkar lita på mig som fotograf och gillar att få annorlunda bildlösningar. Som när en pressfotograf plåtar drinkar i befintlig belysning.

På senare tid har det blivit lite jobb åt inredningstidningar. Känns inte helt som jag, men det har varit kul uppdrag.
Idag åkte jag till andra sidan stan och plåtade ett nyrenoverat kök som nästan var klart. Själva fotograferingen tog 45 minuter och bilkörningen det dubbla. Sen hem för två timmars bildbehandling och lyssnande på P3 Dokumentär via Itunes.

Vissa jobb med kan bli sega att bildbehandla om jag inte får ur mig dem direkt. För att undvika den jobbiga känslan planerar jag numer alltid in bildbehandlingstid direkt i anslutning till fotograferingen. I höstas plåtade jag två bröllop med festligheter, båda på en lördag och dagen efter var bilderna klara till parens förvåning.

Blir bilderna klara snabbt kommer också pengarna in snabbare. Inte dumt alls. :)

Drinkbilder på Grand Hotell och East på Stureplan.

Ett av höstens bröllop