Givande ljuskurs med David Bicho

Igår gick jag på fotokurs. Närmare bestämt en 4 timmars kortkurs i ljussättning med fotografen David Bicho och hans assistent Hans. Bakom kursen ligger blixttillverkaren Profoto och yrkesfotobutiken Goecker.

Här kan du läsa ett reportage från Fotosidan Magasin om David Bicho.

Just nu är kursen på turné runt i Sverige och första stoppet var i Stockholm. Upplägget för kursen är att ge lite grundläggande ljuskunskap, gå inte på vanliga fallgropar och visa på hur man kan lösa fem vanliga situationer som man ofta ställs inför. Exempelvis porträtt i knepiga utrymmen, hur man klarar sig med bara en eller två blixtar, hur man blandar blixt och befintligt ljus mm.

David kommer in på många begrepp, en del vedertagna och andra som han själv myntat. Här är några exempel på begrepp som dyker upp under kursen:

Schoeller-ljus
Clamshell-ljus
Butterfly-ljus
Vermeer-hörn
Rembrandt-ljus
Peacock-skuggor
Självskuggor
Kastade skuggor 
Flagga
Blaffa
Short light och broad light
Ljusdjup
Collumellareflexen
Divergerande skuggor
Ljusbild
Motiverad ljussättning

Pressfotografens syn på produktfoto

Jag kan tycka att det är befriande att se på fotouppdrag ur pressfotografens perspektiv. När jag jobbade som pressfotograf under några år fick jag hitta bildlösningar med den utrustning som låg i min axelremsväska. Och inte fick det ta så lång tid heller.

Idag tog jag en så kallad ingångsbild till Fotosidan Magasins test av Nikon D7200. Som vanligt fick mitt lilla kök fungera som studio. Så här skulle en pressplåtis förklarat hur bilden tog:

”Stativ och makro är inget för en pressplåtis.
Satte kameran på en köksstol och blixten bakom ett duschdraperi.
På med vidvinkelzoomen (universalgluggen för en plåtis) och höll kameran med fri hand.
Det duger säkert – folk kollar ändå inte så noga.”

Min kollega Martin Agfors föreslog den här formuleringen ifall jag istället vill göra karriär som kommersiell fotograf:

”Motivet placerat på ett sofistikerad produktfotounderlag i trä, blixtljuset slogs genom en noga avstämd diffusor, fotograferade på frihand för att ge en touch av drama och intensitet i bilden, förstärkt av den korta brännvidden och genom att använda en zoom fick bilden en lite gritty, hardcore-känsla.”

Monsterblixten fick äntligen göra lite nytta

I våras gjorde jag en grej som jag ångrat några gånger: Jag köpte inkråmet i en fotostudio som skulle läggas ner för att ägaren gick i pension. Det var en hel del kameror och blixtprylar, men allt var 20 till 40 år gammalt. Som tur är har Profoto behållit sin fattning för ljusformare sedan Pro-2, en generator som kom ut 1976 ... Så nu har jag en hel del blixtprylar som jag inte skulle haft råd att köpa nya.

Bland blixttillbehören fanns en Pro ZoomSpot. Den fungerar som en teater-spotlight. Det finns två linser som man kan fokusera ljuset med. Ljuset kan också begränsas med en bländare. Mest spexigt är att man sätta i olika gobetweens, gobos. Vill man projicera ett fönster på bakgrunden så går det bra, eller stjärnor eller en logga. Det går att beställa vilka mönster man önskar. Jag har främst tänkt att det kan vara användbart med fläckvis beslysning, som om ljuset strålar genom ett lövverk.

Det här monstret har stått och skräpat hemma i ett halvår. Men så fick jag ett infall och använde Zoomspoten till två bilder. Här har jag monterat en Profoto 1000Ws-blixt i Zoomspoten.

Den här bilden föreställer en Canon EOS 7D Mark II och EF 400/4 DO IS II USM som jag testat till Fotosidan Magasin. Jag trodde inte att det skulle gå att fokusera ljuset på nära håll, men det går bra. Fronten på Zoomspoten är bara några decimeter från kameran och ger en ljusstrimma över loggan och modellbeteckningen. Jag har tagit bilden på mitt lilla köksbord i min lilla matplats.

För denna bild är jag inte lika övertygad om Zoomspoten är den ideala ljusformaren. Jag håller på att lära mig hur olika ljusformare påverkar ljuset. Syftet med bilden är att visa pappersytans struktur till en liten fotoskola om svartvit fotografering i kommande nummer av Fotosidan Magasin.

Det är ett helt normalt silverbaserat fiberbaspapper som jag fotograferat av. Det syns inte alls att det är en vanlig bild med vita kanter. Pappret ligger på en köksstol som jag ställt på köksbordet.

Även denna bild är tagen på köksbordet under veckan. Dock jag inte använt någon studioblixt utan två vanliga kamerablixtar (speedlites). Filtren ligger på ett glas som jag tagit från en Ikea-ram. Blixtarna ligger mellan två lager A4-papper.

Bilden är också till svartvit-skolan. Även med digitalkameror kan man ha nytta av klassiska färgfilter om man ska ta svartvita bilder.

De senaste tre åren har jag blivit rätt intresserad av ljussättning och tycker det är jättekul med produktfotografering. Det är stimulerande att få vara lite kreativ en vanlig tisdagskväll.

Jippi - jobbhelg!

Har man världens roligast jobb så spelar det ingen roll att man får jobba på helgen. Både i lördags och söndags fick jag göra korta fotojobb åt mina största uppdragsgivare med kort varsel.

Min son fick hänga med på både jobben, men det verkade inte han heller ha något emot. På det första uppdraget skulle jag fotografera tre personer som medverkar i en informationsfilm som min uppdragsgivare Reumatikerförbundet håller på att spela in. Sonen mutades med glass av förbundets informatör och lekte med fordralen till mina Lastolite-skärmar.

När Yfo sålde ut för några år sedan köpte jag ett gäng Lastolite-skärmar billigt, bland annat en stor vit diffusionsskärm. Min tanke var att använda den skärmen för att fotografera porträtt (främst bröllop) där modellen skuggas av skärmen. Då får man ett snyggt softbox-liknande ljus. Dessutom kan man få man en ljus och skir bakgrund som kan passa till bröllop eftersom man exponerar efter ljuset under skärmen.

Jag har inte haft tillfälle att testa den här tekniken tidigare, men i lördags tyckte jag det var en bra lösning eftersom solljuset var stenhårt. Jag tycker att ljuset på modellerna blev snyggt, men jag hade hellre haft en jämnare bakgrund. Men så är ofta livet som yrkesfotograf, man får underordna sig yttre förutsättningar. I det här fallet hade vi bara några minuters lucka att fotografera mellan lunch och filmning. Och att hitta en hyfsat tom plats i Humlegården var inte heller lätt.

Söndagens uppdrag besvärade inte sonen denna gång heller. Vi tog reklambilder åt en butikskedja i trädgården hos en kompis samtidigt som sonen hoppade studsmatta och lekte med min kompis barn. Den här gången spände jag upp diffusionsskärmen i reglarna på altantaket och slog min blixt igenom.