Dial, före Diana, Lomo och Holga

När jag vaknade och såg att solen sken tänkte jag direkt: "Canon Dial!". Min gamla halvformatskamera trivs bra i solsken, eller åtminstone på sommarhalvåret då det är lite ljusare ute.

Jag har inte använt kameran på fler år. Men efter att jag återupptagit mitt analoga fotograferande igen kom även lusten att använda Dialen igen. Det har dock känts lite mycket att ha med den tillsammans med Leica-prylarna. Tanken är ju att hålla nere utrustningsvolymen när jag fotograferar analogt, annars blir det inte ett alternativt till mitt vanliga digitala fotograferande.

Idag åkte Dialen ner ena fickan och testkameran för stunden, en Samsung NX200, ner i andra fickan när jag gav mig ut på långpromenad hemmavid.

Jag hade helt glömt vilken film som satt i kameran. Jag gissade på Fuji Press 400 eller Kodak T400 CN. Det visade sig att batterierna var slut till exponeringsmätaren, men en solig dag är det enkelt att räkna ut exponeringen. Jag brukar köra 1/250s bl. 11 vid ISO 400.

Väl hemma tog jag ur filmrullen och det visade sig vara en svartvit Kodak T400 CN. Jag har ingen aning om vad som finns i början på rullen eller om det ens kommer att gå att skanna bilderna. Det får också bli en överraskning.

Eftersom jag ännu inte kan visa några Dial-bilder från dagens promenad kommer här lite gamla bilder som jag tagit med kameran. Jag fick den gratis av en kompis till min pappa som hade köpt den i början på 70-talet eftersom alla skulle ha sådana kameror då. Eller rättare sagt, alla i Sverige.

I resten av världen sålde den märkliga fjäderdrivna halvformataren inte alls. Men i Sverige hade fotografen Walter Hirsch utmanat det rådande skarpa bildidealet med frigjorda bilder bilder på nakna och halvnakna vänner som dansade på midsommarafton. Bilderna var filmiska med sin levande rörlighet. Det gick att ta flera bilder i snabb serie tack vare att en fjäder drar fram filmen. Kopierar man flera negativrutor tillsammans så ser det ur som en remsa ut en smalfilm. Och med 72 bilder på en rulle var det bara att ösa på med bilder.

Debatten om Walter Hirsch bilder rasade. En del tyckte inte om att hans bilder saknade ordentlig skärpa och var slarvigt komponerade. Andra tyckte att bilderna kom som en frisk fläkt och därför blev det en stor trend att skaffa Dial för att ta annorlunda bilder. Ungefär som Diana-, Lomo- och Holga-trender som kom senare.

Klasskamrater på Skurups folkhögskola 1998/99.

En släktning i Örebro, den fd DN- och Expressen-fotografen Rolf Carlsson.

Föga kreativ redaktionsmiljö på tidningen Redo, år 2001.

Min chef 1999-2000.

Bild från 2004 då jag slutade fotograferade fotografera analogt.