Ibland måste man tvinga sig ut med kameran

Som gatufotograf går jag alltid i träda mellan december och mars. Det är inget aktivt val utan bara som det blivit. Jag har blivit medveten om detta när jag gått igenom mina bildmappar på datorn som är sorterade årsvis. Undantagen har nästan bara varit när det snöat intensivt.

Förr var det svårt rent tekniskt att fotografera på gatorna under årets mörka månader. Kamerans eller filmens ISO-egenskaper räckte inte till, och inte heller autofokusens. Sedan några år tillbaka kan jag inte längre att skylla på tekniken. Det har inte heller varit tekniken som hindrat mig utan bristen på lust, trots att jag vet med mig att det är kul att plåta när jag väl kommer igång. 

Under julen bestämde jag mig för att kliva över bekvämlighetströskeln och ge mig ut på gatorna i Stockholm, Lund och Malmö. Mot bättre vetande försökte jag kombinera mellandagsreashopping med fotografering i Malmö. Det gick naturligtvis inget vidare utan gjorde mig bara extra trött.

Gatufoto kräver lite extra koncentration för att man ska se motiven och förutsäga vad som händer. Den enda fördelen med att stå med kamera i ena handen och shoppingpåsar i den andra är att man inte ser så seriös och hotfull ut, utan mer som en ofarlig turist. Just att spela turist kan vara ett bra trick för att bli accepterad av omgivningen.

Bättre gick det under mina turer med fullt fotofokus. Då såg jag plötsligt fler intressanta händelser och detaljer. Det är alltid kul att komma hem med några hyggliga bilder, och erfarenheten gjorde mig taggad att ge mig ut igen. Plötsligt är bekvämlighetströskeln lägre. 

En lördag i januari gick jag och min kompis Joakim K E Johansson vid S:t Eriksplan i Stockholm som ligger någon kilometer från city. Nästan samtidigt kom två män bärande på varsin julgran från olika håll. Det visade sig vara tjugondag Knut och nu skulle många stockholmare kasta ut sina granar. Det här händer säker på många andra platser i landet och ser lite kul ut. Se Joakims bild här.

Att ge sig ut en dag i månaden är kanske en realistisk ambition. Joakim och jag gav oss ut igår i ett svagt snöfall över huvudstaden. I bakhuvudet fanns vetskapen om att det alltid brukar bli någon hygglig bild om man bara det tid och koncentration.

Jag skulle möta upp Joakim i Kungsträdgården där det firades kinesiskt nyår. På väg dit, på Hamngatan, fångade jag bilden som ligger överst i det här blogginlägget. Joakim lyckades få en bra bild i Kungsan, se här! För mig blev det inga intressanta bilder i Kungsan, trots alla färgglada dansande kineser. 

Så vi gav oss ut på gatorna i jakt på intressanta vardagssituationer. Att gå sida vid sida är trevligt, men inte helt optimalt. Bland annat för att man riskerar att fota samma motiv, och då känns bilden lite mindre värd på något sätt.

Min bild:

Joakims bild:

Om detta är priset man får betala för att komma ut och plåta så är det väl värt det. Och vi vet också att vi får en hel del helt egna bilder också när vi är ute tillsammans.

Jag fixade också till två andra exponeringar. Inte för att jag tycker att bilderna är så bra, utan för att de kan vara kul att ha i arkivet. Jag tänker att bilden på de Adidas-shoppande tjejerna kanske kan vara kul att kolla på om 20-30 år.