Jag drömmer om att bli pensionär ... fotopensionär

Jag kan då och då bli avundsjuk på alla pigga pensionärer som tycks ha all tid och all ork i världen att springa runt på gatorna och fotografera titt som tätt. Här på FS-bloggen finns ett helt gäng.

Varje år är detta samma sak. Det blir inte så mycket gatufoto som jag önskar. Lusten finns där och oftast kraften, men sällan tiden.

Att leva som frilansare innebär att det är svårt att helt styra över sin tid. De olika kunderna har ofta behov av mina tjänster samtidigt. Så istället för att njuta av sensommaren på Stockholms gator har jag skrivit artiklar och fixat bilder från olika fotojobb.

Jag måste kanske byta taktik i mitt fotograferande. Istället för att åka in till stan ett antal timmar kanske jag ska plåta mer där jag ändå hamnar?

I går hade jag vägarna förbi möbelvaruhuset Mio i Barkarby med den nya retrokameran Nikon Z fc hängdes på magen. När jag skulle hämta ut en beställning på baksidan hörde jag skratt som fångade mitt intresse. Klick, klick och så var bilden på bilen ovan fångad.

Jag får ihop några hyfsade bilder under året när jag ser saker samtidigt som kameran ändå är med. Men det går kanske att få till fler sådana bilder?

Här är några sådana bilder från i år. Vilken gillar du bäst?

Trots ett och annat lyckoskott blir det ändå en bättre skörd när jag går målinriktat runt på stan och fotograferar. Då ser jag mer och är mer på alerten.

Det där med att vara pensionär låter som sagt inte så dumt.