Firar 20 år som yrkesfotograf

Idag kom det en reklampenna i brevlådan med anledning av min fotofirmas 20-årsjubileum. Hade inte tänkt på det själv.

Sommaren 1994 tog jag studenten och när sommaren led mot sitt slut fick jag jobb på ett fotoföretag  som hade två fotoateljéer. Drömmen var större än att ta pass- och bröllopsfoto i en ateljé eller fotografera dagisbarn på löpande band, så jag startade en firma i januari 1995.

Sedan dess har jag jobbat som fotograf i olika former. Under några år var jag anställd som pressfotograf på en tidning här i Stockholm. Parallellt började jag frilansa som kameratestare år fototidningen Allt om Digitalfoto som senare gjordes om till Kamera & Bild.

Idag jobbar jag 80 procent på Fotosidan och resterande tid fylls med frilansuppdrag. I snitt gör jag ett uppdrag i veckan. Jag jobbar främst för tidningar och informationsavdelningar.

Här kommer en låååång bildkavalkad:

För Kamera & Bild och Fotosidan Magasin har jag följt olika yrkesfotografer när de jobbar. Här DN-fotografen Jonas Lindkvist under 30 november-demonstrationer i Stockholm 2005.

Reportage om Sjukhuskyrkan på Karolinska 2004 för Sändaren.

i en drusisk by i Golanhöjderna i Israel firas att en "frihetskämpe" släppts efter 23 år i israeliskt fängelse. Gjorde reportage för några svenska tidningar i Palestina och Israel 2008.

Anders Borgs första budgetvandring som nytillträdd finansminster blev hysterisk. Hösten 2006.

Porträtt av en chef i "corporate style" för Ericssons personaltidning.

Sedan 2004 har jag jobbat för Nordiska Rådet och Nordiska Ministerrådet och tagit officiella pressbilder och lite bilder bakom kulisserna. Här är en bild på Anders Borg under en presskonferens i Köpenhamn. Nedan står fyra nordiska utrikesministrar och samtalar i det finska parlamentet.

Det har blivit många uppdrag för tidningen Villaägaren. Temat är ofta "upprörd villaägare".

Ung nordskånsk operasångerska för tidningen Norra Skåne.

Jobbar man för ett förlag som gör kundtidningar kan det bli stor variationen på uppdragen. Här en drink på Grand Hotel i Stockholm för en tidning som ges ut av en spritimportör.

På senare år jag börjat intressera mig för ljussättning och produktbilder. Där har jag mycket att lära.

Porträtt är det vanligaste motivområdet för en frilansfotograf. Här sitter författaren Theodor Kallifatides och myser i sin skrivarlya på Söder i Stockholm i mars 2006.

Reumatikerförbundet har varit en återkommande kund under många år. Att ta verksamhetsbilder till bildbanken åt olika organisationer är lite av en specialitet.

Brukshundsklubben är en annan kund som behöver påfyllning av bildbanken lite då och då. Här har jag fotograferat under en utbildning av sjöräddningshundar.

Här är det Hemvärnsövning och mitt uppdrag är att fotografera patrullhundar och deras förare åt Brukshundsklubben. De utför uppdragsutbildningar åt flera myndigheter.

Porträtt till personaltidning.

En av mina största uppdragsgivare är Scouterna. I somras besökte jag ett scoutläger i Bohuslän för att fylla på Scouternas bildarkiv.

Det ryms inte några reflektioner om livet som yrkesfotograf i detta blogginlägg. Får återkomma till det.

Skapar solljus i reklamvärlden

Strax före jul fick jag ett akutuppdrag – att ta en reklambild för Scouternas webbshop. Bilden togs på lördagen och gick i tryck på måndagen.

Uppdraget var att skapa en trevlig och hyfsat naturlig situation där flera produkter användes. Eftersom bilderna var behövde tas vid lunchtid en halvmulen dag blev det en utmaning att få till en trevlig atmosfär i bilden.

Det fanns lite varm färgning av en del av himmelen. Det fick bestämma riktningen. Rök och eld är effektfullt, så jag beställde en brasa. Den tredje ingrediensen blev en batteridriven studioblixt med en kraftig reflektor monterad för att skapa lite känsla av solljus och få lite mer sting i bilden.

Så här tråkigt såg det ut rakt ut ur kameran:

Jag såg ändå att det fanns lite ljus på axlarna som separerade modellerna från bakgrunden och att det var lagom med blixtljus i ansiktena. Det fanns alltså något att jobba med.

Det krävdes inte mer än vanliga inställningar färgtemperatur, ljushet och kontrast i råkonverteraren för att få ett helt annat resultat. Jag mörkade även himlen något. Väl inne i Photoshop plockade jag bort en bil och en teleledning i bakgrunden.

Jag lämnade en del luft över och under modellerna för att det skulle gå att lägga in text och produktbilder. Så här blev annonsen:

Att snubbla på mållinjen

Idag blev jag många tusenlappar fattigare, om man nu kan se det så.

Före jul kontaktade Postkodlotteriet mig och ville köpa ovanstående bild till sin marknadsföring. Löperskan Irene Ekelund är en av deras profiler och detta var den bästa bilden de kunde hitta. De hade hittat bilden i detta blogginlägg här på Fotosidan.

Efter jul hade de bestämt sig och förhandling tog vid. Jag fick hjälp av bildbyrån Maskot som sitter granne med Fotosidans redaktion. De tog fram vad Getty hade velat ha betalt och jag gav ett något lägre pris till Postkodlotteriet. De återkom med ett ännu lägre motbud med andemeningen "take it or leave it". Summan var inte så långt under mitt bud och fortfarande femsiffrig, så jag accepterade.

Idag återkom Postkodlotteriet. Deras samarbetspartner SOK godkände inte bilden. Snopet.

Jag får trösta mig med att fler sett blogginlägget och köpt bilden. Kils kommun köpte in bilder (för en betydligt lägre summa) för att använda i en turistbroschyr.

Det kan alltså löna sig att visa sina bilder. Här är ett exempel på när det kan bli riktigt, riktigt lönsamt att blogga på Fotosidan.

Slår ett slag för porträtt- och gruppbilder

Jag har gått igenom en del gamla bilder från min farfar och farfarsfar i helgen. Några saker har slagit mig när jag tittar igenom bilderna, bland annat:

1. Vem har bra porträttbilder på sig själv idag?

Förr gick de flesta till en porträttfotograf några gånger i livet. När min mamma gick bort för två år sedan kunde jag med nöd och näppe hitta en nytagen bild som dög för att publiceras i Sydsvenskan och att sätta i en ram på hennes kista. Det blev en tankeställare. Jag borde ha porträtterat henne och resten av familjen på ett seriöst sätt, inte bara fånga ögonblick.

Familjen Fröderberg kring sekelskiftet. Min farfarsfar Bernhard står upp.

Värnpliktige Fröderberg cirka 1911

Familjefader Bernhard Fröderberg cirka 1915

Min pappa satte upp en studio och fotograferade alla släktingar när jag fyllde år 1982. De bilderna är kul att ha nu och ger något annat än bilderna från fikabordet (som också har sitt värde).

Min farfar, Bertil Fröderberg, fotograferad i vardagsrummet i juni 1982.

2. Det tas för få ambitiösa gruppbilder.

Det är ingen brist på gruppbilder idag, men hur ofta styr fotografen upp bilden så att det blir riktigt snyggt? Bland min farfars negativ hittade jag några charmiga gruppbilder.

Hälsingborgs varv.

Okej, lite slarvigt uppställt. Men en rätt charmig grupbild i mitt tycke.

Farfar med korsade ben på huven.

Oarrangerad gruppbild

Jag ska återkomma i ämnet gruppbilder, för bland min morfars bilder finns några exempel på prydliga uppställningar av stora grupper som man nästan aldrig ser idag.

Tills dess, ta några riktiga porträtt av dina nära och kära.