Folkrace bjuder på många fartfyllda bilder

Motorsport kan vara tråkigt att titta på … och alldeles, alldeles underbart. Folkrace är antagligen den mest publikvänliga motosporten. Det är dramatik hela tiden – till och med mindre barn med spring i benen sitter fängslade och kollar timme efter timme. Inte undra på att folkrace är ett folknöje.

I slutet av sommaren åkte jag ned till Nyköping för att testa mitt senaste objektiv, ett begagnad Canon EF 400/2,8L IS III, som jag köpt av en kompis som uppgraderat till RF-versionen.

Upplägget är också gjort så att vanligt folk ska ha råd att tävla. Efter tävlingen kan man köpa motståndarens bil för en överkomlig summa, men helt billigt blir det inte. Varje tävling innebär reparationer och det kostar att ta sig runt till de olika tävlingarna. Jag snackade med en förare som berättade att hans årliga budget låg runt ett hundra tusen kronor. Någon sponsor hade han inte.

Sensommaren bjöd mestadels på direkt solljus. Motljus är ofta snyggare än medljus, så jag valde plats därefter, men också så att jag fick bra överblick över banan. Det gick att stå runt större delen av banan, men jag tog de flesta bilder från samma position. Platsen var väldigt bra, med det gäller att försöka variera bilderna när man håller sig på en plats. Grundtipset är alltså att byta position några gånger under en dag.

Motljus och stora grusmoln brukar vara en utmaning för autofokusen, men dagens motivigenkännande autofokussystem som känner igen motivets färg och form är suveräna på att hålla skärpan på motivet. Jag har tagit bilderna med två Eos R5:or, den ena med 400:at och den andra med ett 70-200/2,8.

Ett problem med att fota motorsport är att bilarna är uttryckslösa. Idrottare visar upp ansiktsuttryck och rör hela tiden på kroppen. En bil ser i stort sett likadan ut om den står still som om kör fort. Då gäller det att jobba med vinklar och slutartider för att få fram dramatiken. Flera bilderna är tagna på 1/60 eller 1/30 sekund för att få fram känsla av fart. I de fall jag vill frysa rörelser helt använder jag 1/2000 sekund.

Det blev många tusen exponeringar och jag ska inte trötta ut dig med alltför många bilder, men här kommer några till som jag gillar. Berätta gärna om det är någon av bilderna som du fastnat för.

Blött och tufft i årets endurotävling

Det har blivit en tradition för mig och mina fotokompisar att fotografera klubbtävlingen Luciaracet på Högstabanan i Haninge. Det har aldrig varit så blött i markerna som i år – bra för oss fotografer men väldigt jobbigt för förarna. Det var halt hela tiden och många bröt.

För oss fotografer innebär de skiftande förhållandena att det blir variation mellan åren. Men det gäller ändå variera sig under de två timmar loppet pågår. Tyvärr hinner man inte runt till så många platser under loppet. Vi höll oss i stort sett inom samma område hela tiden, men där fanns det flera olika möjliga fotopositioner som gav variation.

I de flesta fallen valde jag en lite längre slutartid för att få fartkänsla genom rörelseoskärpa. Och i några fall kombinerade jag det med blixt för att få delvis frysta rörelser.

Vilken bild tycker du blev bäst?

Zoombies på rymmen i Värtan

Under några år har jag jobbat som fotograf för Marathongruppen i Stockholm som bland annat arrangerar Stockholm Marathon. Trenden i den här branschen är att färre vill springa de klassiska motionsloppen och fler vill springa olika upplevelselopp. I går arrangerades STHLM Apocalypse där löparna springer 8 km och på vägen jagas de av zoombies som försöker ta ett av deras tre liv. Vägen gick från Kaknästornet till Norra Djurgårdsstaden via Frihamnen och Värtahamnen.

Zoombie tar "ett liv", alltså en röd snitsel.

Många blev riktigt skrämda, men de flesta verkar tycka att det var riktigt roligt. Även för mig som fotograf var det en höjdare. Mer bildmässigt än vanliga lopp och dessutom roligare.

Vi normala motionslopp tar jag nästan alla bilder med 70-200/2,8, men här var istället receptet lång slutartid, 16-35/2,8 och blixt. Det var trånga utrymmen och svårt att fånga utan blixt. Dessutom ger blixten mer dramatik.

Ett riktigt svettigt fotouppdrag

Jag fotograferar regelbundet åt Stockholm Marathon Gruppen som arrangerar flera olika löptävlingar varje år, bland annat Tjejmilen och Tjurruset. Bilderna används till reklam- och informationsmaterial.

Den 10 september gick Stockholm Halvmarathon av stapeln och vi var tre fotografer på plats för att täcka loppet. Mitt område blev Södermalm och Gamla stan. En annan fotograf tog Kungsholmen och den tredje start- och  målområdet.

Eftersom ska springa runt Kungsholmen innan de kommer till Södermalm så hann jag gå in i tunnelöppningen vid Tegelbacken för att möta löparna. Det är sällan man får ha en tunnel i centrala Stockholm för sig själv. Nystädad dessutom.

Polisen åker före för att kontrollera att vägen är fri. Sen kommer fler poliser tillsammans med tävlingsledningen. 

Mycket glad elitlöpare.

Mitt uppdrag är inte att följa loppet nyhetsmässigt, så jag behöver egentligen inte fota eliten. Uppdraget är istället att ta snygga bilder som fångar glädjen och som lockar fler deltagare kommande år.

Den här gången hade jag lånat ett Canon EF 100-400/4,5-5,6L IS II USM. Eftersom jag ska röra mig längs banan så är det bra med ett objektiv som är relativt för lätt och ändå ger lång räckvidd. I tunneln var dock objektivet lite i ljussvagaste laget, så jag fick vrida upp min 1D X Mark II till ISO 25 600.

På Vasagatan utanför Centralen är benen fortfarande pigga.

Entusiastisk hejarklack.

För att ha en chans att genskjuta eliten som springer en halvmara på en dryg timme så tog jag tunnelbanan till Hornstull och gick ner till bron mot Långholmen. Jag anade att det skulle vara fint ljus där.

Efter ett tag började de bli riktigt trångt att få plats att fota.

Förutom telezoomen på ena kamerahuset så använde jag även ett EF 16-35/4L IS USM och en blixt på ett annat kamerahus, en Eos-1D X. Det visade sig vara en dum kombination. Jag borde ha använt den nyare kameran till blixtfotograferingen eftersom jag då använder mycket liten bländare som avslöjar allt skräp på sensor. Vid sportfoto används oftast stora bländaröppningar, och då syns inte damm och annat skräp. Misstaget kostade mig en hel del extra tid i Photoshop för att klona bort allt damm. Nu vet jag i alla fall att kameran måste städas.

För att få variation i bilderna gäller det att röra sig längs banan. Därför knallade jag med raska steg över till andra Tanto på andra sidan Södermalm.

Här fanns en vätskekontroll som gav svalka och lindrade törsten.

Väl framme vid Slussen ligger kvällssolen lågt.

Efter en mil travande med tung fotoutrustning i stekande sol var det dags att hämta sonen, laga mat, välja ut bilder de bästa bilderna bland cirka 4000 exponeringar och till slut göra klart närmare två hundra bilder. Klockan 4 på natten är bilderna skickade så att deltagarna kan kolla ett bildspel på hemsidan när de vaknar. 

2st Canon 1D X Mark II

Igår var jag på Grimsta IP för att testa Canon EOS-1D X Mark II under en match mellan Brommapojkarna och Umeå (som slutade 1-1).

Där dök även fotografen och FS-medlemmen Andreas Sandström upp. Han frilansar för Bildbyrån som är specialiserade på sportbevakning. Andreas hade med sig sin nya 1D X Mark II och skulle också testa vad den gick för.

Andreas Sandtröm skickar några bilder till Bildbyråns redaktion i Hässleholm under periodpausen. Mina prylar ligger närmast.

Vi körde både med kombinationen 1D X Mark II med 400/2,8L IS II USM och 1D X med 70-200/2,8L IS II USM.

Jag hade även mig ett 200-400/4L IS USM för att lättare kunna jämföra 1D X och 1D X Mark II sida vid sida. Andreas använde även en fjärrutlöst 1D X med vidvinkelzoom som han placerade bakom ena målet. När han tog bilder med sin 1D X med 70-200/2,8 så utlöstes även målkameran.

Här är en bild från matchen:

1D X Mark II har blivit något snabbare än 1D X. Den nya kameran kan ta 14 bilder per sekund med kontinuerlig autofokus istället för 12. Det har även skett förbättringar av autofokusen. De största förbättringarna gäller videofunktionen och bildkvaliteten. Läs mer om förbättringarna här. Och här