(Kamera)teknikens under

Man kan verkligen förundras över hur långt tekniken utvecklats. Idag går nästan alla runt med en kraftfull dator i handen eller fickan. Och moderna kamerorna kan fånga rörliga motiv i svagt ljus med perfekt skärpa och fin bildkvalitet.

Kamerorna har blivit så bra att man kan fotografera månen med 1600 mm brännvidd på 1/60 sekund utan stativ.

Det här hade vi inte anat för 20 år sedan. Frågan är om vi idag kan ana hur långt tekniken har kommit om 20 år?

Världens största utställning med Vivian Maiers gatufotografi

Den sista helgen på semestern for jag ned med min särbo till Skåne för att gå på begravning. En vän och fotografkollega har gått ur tiden alltför tidigt.

Han och jag har gjort många fotoutflykter runt om i Skåne. Om han fortfarande varit i livet hade vi antagligen besökt Vivian Maier-utställningen på Fabriken i Bästekille utanför Kivik. Istället fick vi ha med honom i tankarna under de två timmarna det tog att ta del av den omfångsrika utställningen med mer än 200 verk.

Fabriken har hyrt in två olika Vivian Maier-utställningar och satt ihop dem till en. En kom från Spanien och en från Kanada. Utställningen på Fabriken är världens största Vivian Maier-utställning.

Alla bilder är kopierade i mörkrum av en skicklig kopist i New York. Jag var fullständigt betagen av mörkrumsarbetet och vågar inte tänka på allt jobb som ligger bakom med varje bild med allt från efterbelysningsscheman till retusch av damm och repor.

De flesta bilderna är i svartvitt, men några är i färg. Vivian Maier finns med på mer än 100 bilder på utställningen. Ibland som uppenbara självporträtt och ibland bara som en reflektion eller som en skugga. Jag passade naturligtvis på att ta efter.

Utställningen har kurerats av konstnären Johan Petterson. Han guidar själv runt i lokalerna.

Under 30 år rymde lokalerna tillverkning av luftbehandlingskomponenter. I utställningslokalen finns det kvar en del spår från fabriken, bland annat detta klistermärke mot 80-talets löntagarfonder och en travers i taket som kom väl till pass när en konstinstallation i metall skulle lyftas in.

Läs mer om Fabriken här.

Utställningen med Vivian Maier pågår till den 1 november i år.

18.000 steg i stadens heta stenöken

Nya fotoprylar brukar stimulera fotolusten. Min nya Canon Eos R5 går verkligen varm dessa dagar, både bildligt och bokstavligt. Det beror inte bara på att jag ska skriva en recension om kameran och för att det är kul att utforska kamerans möjligheter. Utan också för att den blir rätt varm när man har den påslagen i några timmar en varm sommardag.

Idag har jag varit på Parken Zoo i Eskilstuna för att prova ögon-AF med djur. Och för att det var en aktivitet som passade hela familjen.

Igår tog jag och min trogne följeslagare på gatorna, Joakim K E Johansson, en runda på Stockholms gator trots att klicksilvret låg nära 30 grader och solen inte skuggades av något moln. Han ville prova sin nya Fujifilm X-T4 för gatufoto och jag min Eos R5.

Jag har redan tidigare tagit en runda på stan med nya Eos R5 och R6. Då fotograferade jag mest med den stora ljusstarka normalzoomen RF 24-70/2,8L IS USM. Den här gången monterade jag istället på RF 35/1,8 IS STM Macro som är mitt tänkta gatufotoobjektiv. Det är befriande mycket lättare och kompaktare. 

Gatufoto med telefoto. Bakifrån dessutom. Snacka om No No.

Till Joakims halvallvarliga förfäran hade jag med en telezoom monterat på ett annat kamerahus. Teleobjektiv anses lite fult inom gatufoto. Som om det vore en sport att komma så fysiskt nära sina motiv som möjligt. För mig som sysslar mycket med reportagefotografering är det ett konstigt sätt att resonera på.

Det blir ändå få bilder tagna med telezoomen på gatan eftersom det är svårt att få till den komplexitet i bilderna som jag strävar efter. Det blir mer som att man riktar all uppmärksamhet på en detalj. Det funkar ibland för mig, men oftast inte, och då passar vidvinkeln bättre.

En påtaglig skillnad mot förra gatufotorundan var mängden folk på stan. Då var det inte knökfullt precis, men igår var det ganska öde. Antagligen färre turister och stockholmarna hade bättre saker för sig än att svettas i stan.

Det som dominerade stadsbilden var fotografer. Överallt dök det upp enstaka personer eller grupper med kameror. Förklaringen stavas Stockholm Fotomaraton. 

Jag vet inte vad de hade för ämnen i år, men jag lyckades uppfatta ett: "2020". Ingen aning om hur jag skulle gestalta det temat – men det är väl också därför som jag aldrig deltagit i tävlingen.

Jag tycker faktiskt att det är bra när det är lite glesare med folk på stan. Inte bara för pandemins skull, utan också för att det är lättare att renodla sina bilder - att kunna utnyttja ytor i gaturummet och slippa personer i bilderna som inte tillför något.

Gårdagens runda på stan hade också ett bestämt mål – att hämta ut en fotobok av Roger Thuresson om Hong Kong kring millennieskiftet på Rönnells Antikvariat. Fotojournalisten Lars Dareberg uppmärksammade mig på boken i sin videoblogg. Eftersom Joakim och jag länge pratat om att åka dit och fotografera så köpte jag boken.

Här kommer några fler bilder från rundan:

Vilken bild gillar du bäst?

Gatufoto med Canon Eos R5 och R6

Testet av Canon Ros R5 och R6 fortsätter. Jag tog en tur på stan med R5 och R6 för att se hur kamerorna och mina nya RF-objektiv fungerar för gatufoto och reportage.

Den klassiska brännvidden för gatufoto är 35 mm (för småbild) och jag använder ofta Canon EF 35 mm f/2 IS USM med en 5D Mark IV för gatufoto. Så jag skaffade nya RF 35 mm f/1,8 IS Macro STM till min Eos R5. Jag var lite orolig för att STM-motorn skulle vara lika långsam som i EF 50 mm f/1,8 STM, men jag kunde snabbt konstatera att objektivet fokuserar mycket snabbt. 

När jag köpte objektivet missade jag att motljusskydd inte ingår. Motljusskyddet som säljs som tillbehör är en avskärmande ring av samma typ som finns till pannkaksobjektiven. Eftersom det är 52 mm filtergänga tog jag och skruvade av ett Nikon HN-2 motljusskydd från ett av mina Canon FD-objektiv och skruvade på RF-objektivet.

De lätta R-kamerorna och det här lätta och kompakta objektivet bildar en mycket smidig kombination som man orkar bära runt på i handen timme efter timme. 

Under gårdagens tur på stan blev dock 35:an liggande i väskan. Ibland vill jag ha lite mer vidvinkel. Därför använder jag ofta EF 24-70/4L IS för gatufoto, men någon sådan finns ännu inte i RF-systemet. Dessutom är jag nyfiken på hur min nya RF 24-70/2,8L IS USM presterar. På en R5 blir det lite framtungt, men inte för tungt för att gå runt några timmar på stan med kameran på magen.

På Eos R6 satte jag min nya RF 70-200/2,8L IS USM som väger 400 gram mindre än EF-versionen och i 70 mm-läge är det nästan lika litet som 24-70/2,8:an. 

24-70/2,8 och 70-200/2,8 är en standarduppsättning för yrkesfotografer och jag tar mer än 95 procent av mina uppdragsbilder med dessa. I och med att RF 70-200/2,8 är betydligt lättare än tidigare versioner är det enklare att få jämnvikt när man bär en kamera på varje axel. Någon man uppskattar när man bär runt på kamerorna hela dagarna.

Under turen på stan använde jag nästan bara R5:an med 24-70/2,8. R6:an med telezoomen hängde på axeln nästan hela tiden, vilket inte alls var besvärande tack vare den relativt låga vikten.

Några bilder blev det i alla fall med R6 och RF 70-200/2,8:

Det finns mycket gott att säga om RF 70-200/2,8L IS USM förutom att priset är högt och att man inte kan använda objektivet med telekonvertrar. Fokuseringen är blixtsnabb, skärpan är fantastisk och bakgrundsoskärpan är krämig. Men framförallt är hanteringen smidig tack vare lägre vikt och mindre format. Zoomringen har dock lite lång vridning vilket inte är bra för sportfoto.

Det finns många olika autofokusmetoder att välja mellan i Eos R5 och R6. Lägg tid på att lära dig skillnaderna för att få maximalt ut av din kamera. Med R6 och telezoomen valde jag det motivigenkännande läget med initierad startpunkt i mitten. Då följer autofokusen det motiv man valt oavsett hur man komponerar.

Med R5 och normalzoomen valde jag istället Zon-AF med stor mittzon eftersom jag som regel har huvudmotivet i mitten och ibland tar bilder utan att kolla i sökaren.

Här följer några bilder tagna med Canon Eos R5 och RF 24-70/2,8L IS USM. Först två från Vällingby och resten från centrala Stockholm.

Autofokusen levererade verkligen och objektivet är imponerande skarpt. Ergonomi hos R5 och R6 är väl genomtänkt och fungerar i princip som en Eos 5D Mark III eller Mark IV. Men det har tillkommit en praktisk detalj: en tredje inmatningsratt. Det gör att man alltid snabbt kan ändra tid, bländare och exponeringskompensation.

Den mekaniska slutaren är mycket diskret och i stadsmiljö är den ohörbar i praktiken. Med elektronisk slutare försvinner slutarljudet helt. En nackdel är aningen sämre dynamiskt omfång vid bas-ISO på grund av att kameran då bara lagrar med 12-bitars datadjup. Men vid gatufoto använder man ändå sällan bas-ISO. Det finns en svag tendens till rörelsedistorsion (rolling shutter), men inget jag tror någon noterar. Det är stor skillnad mot Eos R.

I kommande blogginlägg kommer jag att skriva om hur Canon Eos R5 och R6 fungerar vid andra typer av fotografering.