Det går faktiskt att hitta bilder på hemmaplan

Det är inte alltid helt lätt att orka hålla igång som gatufotograf. Det är ett himla traskande för varje bra bild, så det inte så konstigt att man tappar stinget ibland och låter bekvämligheten ta över. 

På senare år har jag åkt på ett flertal gatufotoresor utomlands. Under resorna blir ett extremt fokus på fotografering – många timmar och kilometer avverkas varje dag. Här hemma tar det emot att åka in till stan på lördagen med samma tråkiga tunnelbana som jag åker till jobbet med på vardagarna. Det tar emot att gå en extra runda på stan innan jag åker hem efter jobbet. Hungern och tröttheten vinner alltför ofta.

För att peppa mig har jag tänkt på att jag alltid brukar få några bilder som jag är riktigt nöjd med från varje resa. Jag borde få kunna få till bra bilder hemma i Stockholm också om jag bara är ute lika mycket och är lika koncentrerad.

Så i fredags när jag skulle gå och se en föreställning på Operan passade jag på att ha med en kamera även om jag bara skulle gå raka vägen från T-Centralen till Operan. På Sergels torg, intill Fotografiskas igenbommade affär, såg jag en man som gick ned på knä för att be. Miljön kändes udda för en bönestund, samtidigt som han på något sätt passade in. Så knäpp, knäpp och sedan raska vidare. Hade jag istället gått med musik i öronen och inte hade haft kameran med så hade jag antagligen inte ens sett mannen.

Det finns ett inslag av tur i gatufoto. Men det gäller, precis som Stenmark, att träna och vara förberedd så att man kan ta tillvara på på turen. Ju mer man är ute, desto oftare har man tur. Ju mer uppmärksam man är, desto mindre är risken för att missa när turen uppenbarar sig. Ju mer man är säker på sin utrustning, desto ...

Igår lördag tog jag en kort tur på stan med min gatufotograferande kompis Joakim K E Johansson. Vi fann båda vädret i lite varmaste laget för gatufoto och pratbehovet var nog större än fotobehovet. Men bättre att traska runt med kameran på magen och prata än att sitta och prata med kamerorna på ett fikabord. Pratandet påverkar naturligtvis koncentrationen, men vissa saker reagerar vi båda instinktivt på, som när fyra gubbar har likadana kepsar. 

Vi hade båda andra sociala åtaganden så det blev bara cirka en och en halv timme på stan. Turen gav dock mersmak. Stockholms gatufoto har absolut motiv att bjuda på. I sommar ska jag försöka plåta mer i Stockholm än förra året.

PS. Bilderna är tagna med en Fujifilm X100F om någon undrar.