Kravallerna den 30 november

1993 urartade det traditionella firandet av Karl XII:s dödsdag i Lund den 30 november. Åren innan hade det blivit mer och mer protester från antirasister och 1993 smällde det rejält. Mitt emellan polis och demonstranter hamnade jag.

I slutet av 80-talet och början av 90-talet stängde skolan tidigt den 30 november för att vi skulle slippa undan oroligheterna. Vanligt folk höll sig undan och istället var det gott om poliser på gatorna. I fönstren hängde spanare från Säpo.

Någon minut innan kravallerna bröt ut. Canon F-1 new med motor, FDn 24/2, T-Max P3200 vid EI 6400.

Det blev värre och värre år för år. 1993 bestämde sig polisen för att sätta stopp för oroligheterna och satta in fler poliser. Samtidigt hade det aldrig slutit upp så många antirasiter tidigare.

På min parkeringen till högskolan där min mamma jobbade övade poliser, kommenderade från hela södra Sverige, på att rycka fram i stora grupper. Ren kravallträning.

Jag hade samma höst varit praktikant på tidningen Arbetet och följde en av deras fotograf den här kvällen. På redaktionen följde någon polisradion och noterade var avspärrningar sattes upp. Sedan leddes fotograferna via radio så att de inte fastnade på fel sida en avspärrning.

Från Danmark kom cirka 600 husockupanter. Polisen fick in dem på Stora Södergatan och hade förberett sig genom att täppa in alla tvärgator med stora containrar. Polisen ställde upp sig i tre led. Ett polisbefäl förklarade i megafon att polisen inte kunde ta ansvar för vad som kunde hände de fotografer som var på plats.

Men var skulle fotograferna ta vägen? Alla vägar var spärrade. När polis och demonstranter närmade sig började det regna gatstenar i luften. Expressen-fotografen Torbjörn Andersson som varit i många krigsområden berättade senare att han aldrig varit så rädd som i Lund den 30 november 1993. Här hade han ingen hjälm, ingen skyddsväst och ingenstans att ta skydd.

En fotograf blev biten av en uppjagad polishund. Jag fick några slag med en batong, men de tog på ryggsäcken. På en av mina bilder syns hur en fotograf från Helsingborgs Dagblad blev rejält nedslagen av en polis. Internutredningen kunde av någon anledning inte identifiera polismannen.

Poliserna och demonstranterna tågade mot varandra. Det första ledet poliser slog ner demonstranterna. Det andra ledet satte buntband om handlederna och det tredje ledet kastade upp demonstranterna på flaken till lätta lastbilar hyrda från OK.

Tyvärr gick polisen även rätt hårt åt fredliga gymnasister (några av mina klasskamrater) som sittdemonstrerade på en gata i närheten. Stämningen var minst sagt uppjagad den kvällen.

Jag hittar tyvärr bara en av bilderna från den kvällen i datorn. Jag vet att jag har några till som blev hyfsade, så jag får leta upp negativen och skanna. Många bilder den kvällen blev oskarpa. Jag valde att inte köra med blixt utan pressade Kodak T-Max P3200 till 6400. Med 1/15-1/30 sekund och f/2 med manuell fokus blev det både skakigt och suddigt mitt i tumulten.

Misslyckat försök till fotopaus

Förra helgen tog jag en dag ledigt från Fotomässan för att delta i Stockholm Tunnel Run. 42 000 personer var anmälda, så jag var inte direkt ensam om att tycka att det var spännande att få se Norra länken till fots. För 14 år sedan passade jag på att beskåda Öresundsbron innan bilarna släpptes på.

Jag trodde jag inte att Norra länken i november skulle vara lika bildmässig som Öresundsbron en solig sommardag. Men så fel jag hade. Jag missade att det var tusentals personer utklädda till lysmaskar som skulle fylla tunnelröret. Och att arrangörerna gjorde en hel del för att bättra på den visuell upplevelsen.

Kanske lurades mitt fotografiska sinne av tankar kring att ta mikropauser från fotograferandet. Foto är ju en dominerande del av mitt liv och ibland är det skönt att slippa fotografera. Jag brukar inte fotografera på konserter och fester som exempel för att vara mer mentalt närvarande.

Jag släppte ändå inte inte tanken på att fotografera helt utan tog med min sons vattentäta Panasonic-kompakt. Såhär i efterhand ångrar jag att jag inte tog med Fujifilm X100T som jag testar just nu. Den är ljuskänslig och lätt. Det här var inte rätt tillfälle att ta en fotopaus. Istället blev fotofrustrerad. Vilka bilder hade jag inte fått med en bättre kamera.

Problem för Stefan Löfven

Jag var på presskonferensen där statsminister Stefan Löfven fick problem att hitta namnet på sina estniska kollega. Här ett litet bloggreportage behind the scenes.

Ett videoklipp från presskonferensen med de nordiska och baltiska statsministrarna cirkulerar på nätet och både DN och TV4 gjorde sig lustiga över malören.

70-200:an riktad mot Löfven. Intill mig står Regeringskansliets egen fotograf Martina Huber. Foto: Johannes Jansson/norden.org

Jag tycker att det inte var en så stor sak att dra upp. Något man möjligtvis kan nämna i förbigående om man ändå rapporterar från presskonferensen. Saken är den att den estniske statsminister var ersatt av en annan minister eftersom det uppstått två kriser i Estland dagen innan, en dödsskjutning på en skola och en minister som tvingats avgå. Naturligtvis kan Stefan Löfven namnen på sina statsminister-kollegor.

Sedan 10 år tillbaka jobbar jag för Nordiska Ministerrådet i samband med Nordiska Rådets sessioner där parlamentariker från hela Norden träffas och skapar ett gemensamt nordiskt parlament. Detta år var sessionen i Stockholm. Min uppgift är att ta pressbilder som olika medier kan använda.

Under åren har jag noterat att antalet pressfotografer minskat på presskonferenserna. Det beror antagligen på att tidningarna inte längre tycker det är värt att skicka egna fotografer utan nöjer med sig samma byråbilder från TT som alla andra medier använder. Det gör att samma bild kan förekomma i både DN och SvD.

TT:s fotograf Henrik Montgomery är alltid prydligt klädd.

När det är dags för fria frågor till statsministrarna uppstår fria kriget bland mediefolket. Här Finlands statsminister Alexander Stubb.

Numer är det ofta fler tv-fotograf än pressfotografer.

Äntligen fick jag användning för mitt Sigma-fisheye.

Fotografer får normalt inte röra sig nere i Riksdagens kammare när det är aktivitet där utan bara fotografera från två olika fotobalkonger. Som officiell fotograf har jag full rörelsefrihet.

Rörelsefriheten gör att jag kan hitta en trevligare vinkel än om jag är tvungen att fotografera högt uppifrån.

I kammeran är avstånden långa och det krävs långa telen. Jag och min kollega kör 400/2,8 och tar en del av bilderna med 1,4x telekonverter. Han kör Nikon och jag det andra märket. Foto: Johannes Jansson/norden.org

Uppdraget innebär också att jag är med på en del ministermöten.

Här är det kulturministermöte och två ministrar som poserar.

Sideevent i Andrakammarsalen med Glada Hudik-teatern.

Solnedgång sedd från Riksdagshuset mot Statshuset där Nordiska Rådets prisutdelning hölls.

Foto: Magnus Fröderberg/norden.org där annat inte anges.