Urr

Norrlänning som bor i Skåne, som har sysslat med lite av varje. Gillar att arbeta med människor, att skriva och att fotografera. Nyfiken på livet. Försöker att lära genom att lyssna.
Arbetar som pastor, men har även arbetat som journalist. Har också jobbat som vårdbiträde, i olika perioder i mitt liv.

Har fotat analogt i många år. Till sist har även jag blivit digitaliserad. Jag har köpt en digital systemkamera, Nikon D80. Är både imponerad av den nya tekniken och en smula avvaktande, eftersom det innebär en hel del nytt som man behöver lära sig och ta hänsyn till.

Jag tycker den analoga fotograferingen fortfarande har sin lockelse: Jag längtar ibland till mörkrummets mystik, efter doften av fotokemikalier. Det hantverksmässiga har sina poänger och sin charm. Så jag kommer att jobba vidare med mina analoga kameror också.
För den svartvita fotografin har hela tiden hållit mitt fotointresse vid liv. Eget mörkrum har jag i källaren.

Jag gillar alla möjliga sorters bilder:
Gatufotografering, konstnärlig fotografi, snapshots med toy-cameras, porträtt, Älskar att vara ute i skog och mark. Där kopplar jag av. Naturfotografering på diafilm har det blivit mycket av sedan jag började plåta.

Har hållit på i så många år så att jag borde ha lärt mig hantverket. Men det finns alltid mer att lära.

Viktigast är trots allt inte den fotografiska tekniken, utan leklusten och upptäckarglädjen!

Medlem i grupperna

Vem är jag?

Mina intressen:
Gatufoto, Svart-vitt, Mörkrum, Toycamera

Mitt bästa fotominne:
Många! Kanske är foto allra roligast i svagt, befintligt ljus, när man tar stöd mot något och slutaren går på lång slutartid. I den stunden vet man inte om det blir en bra bild eller inte. Känslan av att både ha kontroll, och inte kontroll över situationen är förunderlig. Blev det en bra bild eller inte? Det får man i mitt fall veta när en svartvit kopia är fixerad och klar och kan betraktas i fullt dagsljus.

Mitt sämsta fotominne:
Jag missade en av mina bästa bilder för att jag inte hade någon film i kameran.

Min största inspiration:
Alla konstnärligt begåvade unga fotografer som vågar exprimentera både med digitalt och analogt, som inte är tekniknördar eller samlare utan som utforskar livet, det vackra och det fula, det gåtfulla och det sant mänskliga.

I kameraväskan har jag alltid:
För mycket! Bättre en liten kamera i handen än tio i väskan.

Drömbilden är:
Tidlös, talande, och samtidigt gåtfull. Det är kanske inte en bild man bländas av, en dagslända, utan en bild som man återkommer till för att den har mer att berätta.