Fujifilm X-T1 ser rött

Äntligen har jag kommit igång med testet av Fujifilm X-T1
Äntligen, för att det här är en ovanligt intressant kamera.
Äntligen, för att jag sällan mött så mycket intresse kring en kamera som för X-T1.

Början av veckan bjöd på lockande fotoväder med sol och mild luft, men på Fotosidans redaktion var det slutspurt inför dagens deadline för nummer 2/2014. Testet av Fujifilm X-T1 kommer i nummer 3/2014.

Idag tog jag det lite lugnt på väg till jobbet och fotograferade lite på Tekniska Högskolan och T-Centralen. Den första bilden gav temat på serien: Rött. Det är inte första gången som jag är inne på det här färgspåret. Den här bilden tog jag i januari i förra året:

Mina egna, helt ovetenskapliga, observationer säger att svart är den överlägset vanligaste färgen på vinterkläder. Därefter kommer rött.

Nåväl. Här följer fler bilder från morgonens tur i tunnelbanan:

Mina första intryck av Fujifilm X-T1 är att kameran håller vad den lovar. Kameran är snabb och tyst. Kvalitetskänslan är hög. Sökaren är stor och trevlig. Hanteringen är en av kamerans styrkor, men en liten kamera med många knappar blir av naturen lite pillig.

Det är främst de två första punkterna som som imponerar – att X-T1 är snabb och tyst. Slutarljudet är lika dämpat som hos en Canon EOS 6D eller 5D Mark III i tyst läge, men med X-T1 kan man ta åtta istället för tre bilder per sekund utan att kameran låter störande för omgivningen. I en bullrig stadsmiljö blir kameran i praktiken ljudlös.

Jag har hittills använt den ljusstarka vidvinkeln XF 23 mm f/1,4. Fokuseringen har varit blixtsnabb, även i tämligen mörka lokaler. Det vore intressant att testa autofokusen med ett längre teleobjektiv på snabbt rörliga motiv.

Kameran har rattar för ISO, slutartid och exponeringskompensation. De är trögare än på tidigare modeller så att man inte oavsiktligt ändrar inställningarna. Under ISO-ratten sitter ett vred för matningsmetod inklusive funktioner som automatisk alternativexponering. Under slutartidsratten finns ett vred för inställning av mätmetod. Detta är funktioner som jag sällan ändrar, och eftersom jag flera gånger oavsiktligt ändrat läge på vreden hade jag gärna sett att de togs bort eller gick att spärra. Inmatningsrattarna är väldigt små, men det kan man leva med.

Foto: Fujifilm

Det passar mig utmärkt att kunna välja värden eller Auto-läge på de tre reglagen för ISO, slutartid och bländare (på vissa objektiv). Det går snabbt att ställa om från gatufoto med snabb slutartid och högt iso, till porträttläge med kort skärpedjup och lågt ISO eller landskapsläge med stort skärpedjup och lågt ISO. Jag saknar bara en låsning av A-läget på bländarringen. Det är lätt hänt att bländarringen hamnar på f/16 istället för Auto.

Vi vet redan att Fujifilms bildkvalitet är i topp bland kameror med APS-C-sensor. De gör också objektiv med hög optisk kvalitet. Kamerahusen har inte känts så responsiva alla gånger. Den känslan är borta med X-T1. Hittills har kameran hängt med i svängarna.