Dags att lägga ner konstfotografin?

Idag läste jag ett inlägg på Fotosidans blogg om att konstfoto existerar på dokumentärfotografins bekostnad. Jag blev något förvånad, men jag kan naturligtvis ha misstolkat. I vilket fall vill jag ge min syn på saken.

Det går att hitta ett motsatsförhållande om man ser varje konstfotoutställning som en missad chans att visa dokumentärfotografi, men jag tycker att det är ett konstigt sätt att tänka.

Konstfotografin är relativt ung. Det var först under 70-talet som konstfotografin började blomstra och bli en etablerad konstform. Visst har det funnits föregångare, men det var då som konstfotografin började växa fram ordentligt. Tillväxten fortsatte under 80-talet.

Jag är övertygad om att en del av dem som idag är konstfotografer inte hade ägnat sig åt fotografi alls om de var födda 50 år tidigare. Det är generellt inte samma personlighetstyper som ägnar sig åt konstfoto som dokumentär fotografi. Således får vi inte fler dokumentärfotografer om antalet konstfotografer minskar.

Att aktivt försöka minska en viss typ av fotografi känns främmande. Det känns mer humant att istället uppmuntra den typ av fotografi som man vill se mer av.

Min arbetsplats i mitten av 90-talet. Pärmar istället för datorer. Hur många dokumenterar sin arbetsplats?

Aldrig mer Kiviks marknad?

För tredje året i rad åkte jag till Kiviks marknad för att fotografera. Den här gången gick jag all-in och fotograferade under alla de tre marknadsdagarna. Förhoppningsvis ska jag inte behöva åka dit mer.

Jag hoppas att jag nu har tillräckligt med bilder för att kunna slutföra mitt projekt om Kiviks marknad.

De flesta tycks känna till Kiviks marknad, men för er andra så kan jag kort berätta att det är Sveriges största marknad och den är flera hundra år gammal. Marknaden är dokumenterad sedan 1600-talet och arkeologer tror att det varit marknad i Kivik sedan 1200-1300-talet. Då var det mest sill som såldes. Idag är Kiviks marknad främst ett tivoli och i andra hand en marknadsplats.

Jag har haft lite olika tankar kring hur jag ska utforma mitt projekt. Min första tanke var att fotografera 2013 och publicera de bilder tillsammans med bilder jag tog 1993. Sen funderade jag på att göra en mer allmän bok om marknaden och dess historia, men där mina bilder skulle visa dagens marknad. Nu är jag inne på att bara visa min lite subjektiva bild av dagens marknad som ett rent fotografiskt projekt.

Hur ska jag veta när det är dags att avsluta projektet? "Man känner när man är klar" är det svar jag fått. I år känner jag mig klar, men det kanske är mest för att jag gått längre än 4 mil på marknaden under tre dagar med rätt mycket kamerautrustning. När jag fått vila ut är jag kanske sugen på att fotografera ett år till?

Just nu känns det i alla fall som jag täckt allt och att det mest kommer att bli upprepningar om jag åker dit nästa år också.

Inför årets marknad har jag försökt fundera på vad jag eventuellt saknar i bildskörden från tidigare år. Jag visade mina bilder för min kollega Tobias Hagberg på Fotosidan Akademi. Han tyckte att jag skulle ha mer kontakt med folk. Min gatufotografering brukar handla om att fånga ögonblick och inte så mycket kontakt, men i år gick jag lite närmare och tog mer kontakt än tidigare år.

Trots att Kiviks marknad är en bildmässig guldgruva såg jag bara en annan fotograf som fotograferade målinriktat. Det var Johan Jehlbo som även var där förra året.

Johan har en annan stil än jag. Han använder konsekvent blixt med underexponerad bakgrund. Här kan du se fler av hans bilder.

Min kollega Tobias Hagberg från Fotosidan Akademi passade på att komma förbi och gjorde intervjuer med mig och Johan till en kommande video om gatufoto.

Det blev många kilometer på fältet under tre dagar och några tusen exponeringar. Jag har fixat 120 bilder, men jag inte visa alla. Här kommer en liten bildkavalkad:

Firar 20 år som yrkesfotograf

Idag kom det en reklampenna i brevlådan med anledning av min fotofirmas 20-årsjubileum. Hade inte tänkt på det själv.

Sommaren 1994 tog jag studenten och när sommaren led mot sitt slut fick jag jobb på ett fotoföretag  som hade två fotoateljéer. Drömmen var större än att ta pass- och bröllopsfoto i en ateljé eller fotografera dagisbarn på löpande band, så jag startade en firma i januari 1995.

Sedan dess har jag jobbat som fotograf i olika former. Under några år var jag anställd som pressfotograf på en tidning här i Stockholm. Parallellt började jag frilansa som kameratestare år fototidningen Allt om Digitalfoto som senare gjordes om till Kamera & Bild.

Idag jobbar jag 80 procent på Fotosidan och resterande tid fylls med frilansuppdrag. I snitt gör jag ett uppdrag i veckan. Jag jobbar främst för tidningar och informationsavdelningar.

Här kommer en låååång bildkavalkad:

För Kamera & Bild och Fotosidan Magasin har jag följt olika yrkesfotografer när de jobbar. Här DN-fotografen Jonas Lindkvist under 30 november-demonstrationer i Stockholm 2005.

Reportage om Sjukhuskyrkan på Karolinska 2004 för Sändaren.

i en drusisk by i Golanhöjderna i Israel firas att en "frihetskämpe" släppts efter 23 år i israeliskt fängelse. Gjorde reportage för några svenska tidningar i Palestina och Israel 2008.

Anders Borgs första budgetvandring som nytillträdd finansminster blev hysterisk. Hösten 2006.

Porträtt av en chef i "corporate style" för Ericssons personaltidning.

Sedan 2004 har jag jobbat för Nordiska Rådet och Nordiska Ministerrådet och tagit officiella pressbilder och lite bilder bakom kulisserna. Här är en bild på Anders Borg under en presskonferens i Köpenhamn. Nedan står fyra nordiska utrikesministrar och samtalar i det finska parlamentet.

Det har blivit många uppdrag för tidningen Villaägaren. Temat är ofta "upprörd villaägare".

Ung nordskånsk operasångerska för tidningen Norra Skåne.

Jobbar man för ett förlag som gör kundtidningar kan det bli stor variationen på uppdragen. Här en drink på Grand Hotel i Stockholm för en tidning som ges ut av en spritimportör.

På senare år jag börjat intressera mig för ljussättning och produktbilder. Där har jag mycket att lära.

Porträtt är det vanligaste motivområdet för en frilansfotograf. Här sitter författaren Theodor Kallifatides och myser i sin skrivarlya på Söder i Stockholm i mars 2006.

Reumatikerförbundet har varit en återkommande kund under många år. Att ta verksamhetsbilder till bildbanken åt olika organisationer är lite av en specialitet.

Brukshundsklubben är en annan kund som behöver påfyllning av bildbanken lite då och då. Här har jag fotograferat under en utbildning av sjöräddningshundar.

Här är det Hemvärnsövning och mitt uppdrag är att fotografera patrullhundar och deras förare åt Brukshundsklubben. De utför uppdragsutbildningar åt flera myndigheter.

Porträtt till personaltidning.

En av mina största uppdragsgivare är Scouterna. I somras besökte jag ett scoutläger i Bohuslän för att fylla på Scouternas bildarkiv.

Det ryms inte några reflektioner om livet som yrkesfotograf i detta blogginlägg. Får återkomma till det.

Kravallerna den 30 november

1993 urartade det traditionella firandet av Karl XII:s dödsdag i Lund den 30 november. Åren innan hade det blivit mer och mer protester från antirasister och 1993 smällde det rejält. Mitt emellan polis och demonstranter hamnade jag.

I slutet av 80-talet och början av 90-talet stängde skolan tidigt den 30 november för att vi skulle slippa undan oroligheterna. Vanligt folk höll sig undan och istället var det gott om poliser på gatorna. I fönstren hängde spanare från Säpo.

Någon minut innan kravallerna bröt ut. Canon F-1 new med motor, FDn 24/2, T-Max P3200 vid EI 6400.

Det blev värre och värre år för år. 1993 bestämde sig polisen för att sätta stopp för oroligheterna och satta in fler poliser. Samtidigt hade det aldrig slutit upp så många antirasiter tidigare.

På min parkeringen till högskolan där min mamma jobbade övade poliser, kommenderade från hela södra Sverige, på att rycka fram i stora grupper. Ren kravallträning.

Jag hade samma höst varit praktikant på tidningen Arbetet och följde en av deras fotograf den här kvällen. På redaktionen följde någon polisradion och noterade var avspärrningar sattes upp. Sedan leddes fotograferna via radio så att de inte fastnade på fel sida en avspärrning.

Från Danmark kom cirka 600 husockupanter. Polisen fick in dem på Stora Södergatan och hade förberett sig genom att täppa in alla tvärgator med stora containrar. Polisen ställde upp sig i tre led. Ett polisbefäl förklarade i megafon att polisen inte kunde ta ansvar för vad som kunde hände de fotografer som var på plats.

Men var skulle fotograferna ta vägen? Alla vägar var spärrade. När polis och demonstranter närmade sig började det regna gatstenar i luften. Expressen-fotografen Torbjörn Andersson som varit i många krigsområden berättade senare att han aldrig varit så rädd som i Lund den 30 november 1993. Här hade han ingen hjälm, ingen skyddsväst och ingenstans att ta skydd.

En fotograf blev biten av en uppjagad polishund. Jag fick några slag med en batong, men de tog på ryggsäcken. På en av mina bilder syns hur en fotograf från Helsingborgs Dagblad blev rejält nedslagen av en polis. Internutredningen kunde av någon anledning inte identifiera polismannen.

Poliserna och demonstranterna tågade mot varandra. Det första ledet poliser slog ner demonstranterna. Det andra ledet satte buntband om handlederna och det tredje ledet kastade upp demonstranterna på flaken till lätta lastbilar hyrda från OK.

Tyvärr gick polisen även rätt hårt åt fredliga gymnasister (några av mina klasskamrater) som sittdemonstrerade på en gata i närheten. Stämningen var minst sagt uppjagad den kvällen.

Jag hittar tyvärr bara en av bilderna från den kvällen i datorn. Jag vet att jag har några till som blev hyfsade, så jag får leta upp negativen och skanna. Många bilder den kvällen blev oskarpa. Jag valde att inte köra med blixt utan pressade Kodak T-Max P3200 till 6400. Med 1/15-1/30 sekund och f/2 med manuell fokus blev det både skakigt och suddigt mitt i tumulten.

Lundakarnevalen - missade jag något?

För första gången sedan 1978 har jag missat en Lundakarneval. De inträffar bara vart fjärde år. Sedan 1990 har jag fotograferat på karnevalen. Istället för bilder från årets karneval bjuder jag på en liten bildkavalkad från 2000-talets karnevaler.

Karnevalen började i mitten på 1800-talet. Hjärtat i karnevalen är universitetsområdet Lundagård i centrala Lund där studenterna står för de flesta nöjena. Man kan gå på spex, revy, cirkus, se karnevalsfilmen eller roa sig med de studentikosa smånöjena på området.

På lördagen och söndagen går ett långt karnevalståg genom staden som består av ett stort antal lastbilar som studenterna klär och bemannar. Varje bil har ett humoristiskt tema.

Här har jag klättrat upp på en av lastbilarna som går igenom stan. 2006.

Polis passar på att dokumentera karnevalståget. Poliserna får inte ha mössa eller hatt på sig när karnevalståget passerar. Risken för att studenterna ska sno huvudbonaden är för stor. 2006.

Studenterna gillar att skoja med poliserna. 2002.

Flera hundra tusen personer kollar på karnevalståget som tar flera timmar att passera genom staden. 2010.

Även om karnevalståget är kul, så tycker jag sällan att det blir så intressanta bilder. Det är ju mest teater. Antingen vill jag fånga den sanna glädjen hos studenterna, eller plåta lite bakom kulisserna.

2006.

På väg hem från karnevalståget. 2006.

Redo för tåget. 2006.

Gästande studentorkester. 2010.

Jag gillar att gå runt inne på karnevalsområdet. Där kan allt hända.

Karnevalsområdet 2002.

Karnevalsområdet 2006.

Pissoaren Gula floden. 2006.

Per Lindström har gjort en bok om varje karneval sedan 1978 tillsammans med några kollegor. Då jobbade han på Expressen i Malmö. Idag är han adjungerad professor i bildjournalistik. Bilden är tagen under invigningen 2006.

2010 valde jag att koncentrera mig på att följa cirkusen backstage istället för att flänga runt på området. Tyvärr förstördes alla råfilerna. De få bilder är dem som jag hann konvertera.

Sminkning av cirkusartist bakom Domkyrkan.

Häng efter sista föreställningen.

Fotboll i manegen.

Trött clown vid efterfesten.

Allt kul har sitt slut. 2002.