Att göra en fotobok är ingen dans på rosor

På sätt och vis är det idag enklare än någonsin att att göra en fotobok idag. Med olika fotobokstjänster eller tryckerier med digitaltryck går det att göra böcker i små upplagor till rimlig peng. Formgivningen är också en baggis.

Att göra en BRA fotobok kräver samma hårda arbete som tidigare. Bra bilder ska tas och ett urval ska göras. Jag har fotograferat intensivt under många år och tanken har varit att göra något av dem. Att göra en bok utifrån ett fotoprojekt är lättare i den meningen att inriktningen redan är klar. Jag behöver hitta en röd tråd bland mina bilder.

För jul hade jag riktigt kul när jag gjorde ett urval och satte samman en bok. Jag visade boken för många: vanligt folk, fotografer och formgivare. Alla gjorde tummen upp, men inom mig kände jag att det gick lite för lätt. Därför bjöd jag in min vän Göran Segeholm att titta på boken.

Göran korsförhörde mig om syftet med boken, vad jag ville med vissa bilder och mina ambitioner. Sen kom domen: Du säger inget med boken, det är bara en samling vältagna bilder. Du ska inte bränna dina bilder på det här viset.

Tillbaka till ruta 1. Under jul och nyår snurrade Görans ord i huvudet och mina bilder kändes som ett sammelsurium. För att få överblick av bilderna skrev jag ut 500 stycken på ett fotolabb.

I går kom Joakim K E Johansson förbi Fotosidans redaktion och kollade på mina bilder. Joakim håller också på med gatufoto och hade med sina bilder från sitt projekt om Karlskrona som jag kollade på. Joakim kollade på min skrotade bok med ett gillande även om han förstod Görans synpunkter.

Sedan gick han igenom mina 500 bilder och gjorde ett urval. Det intressanta var att han fastnade för samma bilder som Göran. Bilder som jag själv också tycker är mer spännande än mina mer klassiska gatufotobilder.

Nu har jag fått bekräftat att jag ska dela upp mina bilder i en ny och en gammal stil. Jag kan kanske hitta ett sammanhang för mina traditionella gatufotobilder. Det står i alla fall klart att det först och främst är de modernare som jag först ska jobba vidare med. Materialet är lite för magert för en bok så jag måste fortsätta fotografera. Nu kan jag göra det effektivare eftersom jag är säkrare på vad jag gör och ser ett tydligt mål.

En som precis gjort en egen fotobok är Jonas Svedin.

Här kan du läsa om några av de bästa fotoböckerna som kom ut 2011.

Gratis fototidning om gatufoto

Gatufotografen Stu Egan har gjort en gratis 100-sidig fototidning med enbart gatufoto. Det är slående hur olika stil gatufotografer kan ha.

I tidningen Radiate visas flera duktiga polska fotografer. Jag har märkt på Flickr att det finns mångra duktiga gatufotografer i Polen och det har fått mig sugen på att åka dit för att träffa dem och fotografera.

Omslaget pryds av en bild tagen av Charlie "Two cute dogs" Kirk som fotograferar med blixt i Tokyo, tydligt inspirerad av Magnum-fotografen Bruce Gilden. Se en kortfilm om Charlie Kirk här. Charlie återkommer i en längre artikel inne i tidningen.

En intressant fotograf i tidingen är John Battaglia som jobbat med reflektioner i fönsterglas. Genom att para en persons ansikte med reflektionen av ett annat ansikte uppstår en intressant bild.

Här kan du ladda ner tidningen gratis eller beställa den tryckt.

Gatufoto i New York - en klassiker på gott och ont

För drygt en månad sedan var jag i New York. Jag åkte dagen efter att vi lämnat Fotosidan Magasin #6 och specialnumret Fotoprylar till tryck. Efter en galen arbetsperiod var det skönt att sätta sig på planet och somna in.

New York är tillsammans med Paris gatufotografins vagga. Idag finns en stark gatufotokultur även i Tokyo och London. Vissa menar att dessa städer är sönderfotograferade och att man därför inte kan ta några vettiga bilder där.

Jag är alltid skeptisk till liknande påståenden om att "alla bilder är tagna" eller att en något skulle var sönderfotograferat. Gatufoto handlar ju inte om att ta vykort. Jag försöker ta intressanta bilder av människor. I förlängningen hoppas jag att bilderna också säger något om staden.

Samtidigt ska kan jag inte låta bli att fundera om det är rätt att åka till en annan stad för att ta bilder. Blir bilderna äkta om man åker till en plats för att fotografera? Man har ju ingen djupare relation till platsen.

Jag åkte egentligen inte till New York för att fotografera. Det kan väl inte vara vara fel att passa på att upptäcka de platser man besöker med kameran?

Tidigare idag bläddrade jag i en av mina tidigaste inspirationskällor: "I Sverige" av Ralph Nykvist från 1976. Boken är en samling av 10 års bilder tagna runt om i Sverige mellan 1966 och 1975. Till de flesta platserna har Raplph inte haft någon annan koppling än han varit där.

Den här boken fick mig intresserad av gatufotografi i 13-årsåldern. När jag idag kollar i "I Sverige" ser jag att det finns en del bilder som vi idag skulle kalla klichéartade. Joakim K E Johansson skrev nyligen om gatufotografins solskensbilder, de enkla klichéartade bilderna.

Det är bra att se gamla bilder med dåtidens glasögon. Jag tror att Ralph Nykvists bilder var relativt nyskapande på den tiden. Det är i vår tid hans bildlösningar blivit allemansgods. Och till hans heder ska jag också säga att han senare utvecklade sitt bildspråk ännu mer. Bilderna blev mer suggestiva med mer raffinerade kompositioner.

I mitt tycke ska en bra bild ha flera lager. Förutom det uppenbart avbildade ska det finnas mer att upptäcka och känna. Kanske förmedla en känsla och ge associationer förutom en god form.

Jag kan sakna i mina bilder. De kan vara fyndiga och välkomponerade, men sällan med en påtaglig känsla för platsen likt Pieter ten Hoopen. Jag jobbar på det. Kanske gör mina kompositioner att bilderna inte blir så känslofyllda utan lite strama. Jag kan känna mig lite HCB-skadad.

Att ställa ut eller göra en bok är ett bra sätt att komma igång och reflektera över sina bilder. Just nu håller jag på att sammanställa en bok med gatubilder. Eftersom mina bilder är tagna på olika platser vid olika tillfällen gäller det att hitta en röd tråd. Enklast är att avgränsa sig geografiskt, det kan också vara lyckat rent kommersiellt.

Jag började med en innehållsmässig tråd och valde sedan att snäva urvalet ytterligare. Därefter följde det roliga arbetet med att prara ihop bilder och få allt att hålla ihop. Innan jag tar nästa steg måste jag få input från andra och sova på saken.

Det är en häftig upplevelse när en bok tar form. När bilderna förstärker varandra och bildar en helhet. Det ger energi att jobba vidare.

Nästa steg är att köra ut boken via Blurb som en prototyp. Förhoppningsvis tycker något förlag att den är tillräckligt bra och ger ut den, eller så får jag göra det själv. Jag har precis gjort en 200-sidig fotobok åt Scouterna så jag har ett bra hum om hur man gör.

Några bilder bilder från New York blir det inte i denna bok, men troligtvis i den efterföljande boken om mina planer slår in.

Gatu- och naturfoto på samma helg

Helgen blev en fotografisk urladdning för mig. Jag fotograferar visserligen mer eller mindre varje dag, men i helgen blev det minst sagt intensivt.

Kombinationen att ha en ledig helg för första gången på länge och insikten om att hösten sjunger på sista versen som fick mig att ge mig ut tre dagar i rad.

Det började i fredags med talet 11-11-11. Jag skulle ändå in till stan och besöka min gamla arbetsplats på Berling Press. Jag kollade igenom "lägg" för att se hur de använde mina gamla bilder och jag hade ett långt snack med den vikarierande bildchefen Johanns Frandsen. Bakom hans arbetsplats stod min gamla tjänstekamera utställd, en Canon Eos D60 med 6 megapixel och max-ISO 1000.

Klockan 11.11 var jag kvar på redaktionen och passade på att fotografera när det skålades på klockslaget. Bilden finns naturligtvis publicerad i 11-11-11-poolen.

Därefter blev det en runda runt Kungsholmen med kameran på magen.

Flemminggatan, Kungsholmen, Stockholm – Canon EF 35/2

På lördagar är det många som promenerar runt i Stockholm och jag passade på att fånga alla dessa flanörer.

S:t Eriksplan, Stockholm  – Canon EF 35/2

Sveavägen  – Canon EF 35/2

Efter några timmars vandrande blev det mörkt smög jag in på Bukowskis och kollade på bilder som ska auktioneras ut. 

Det slog mig att svensk fotografi är rätt lågt värderat. Christer Strömholm, Anders Petersen och Lars Tunbjörk kostar betydligt mindre än bilder av amerikanska fotografer. Undantaget är Maria Miesenberger vars bilder kostar fem gånger mer än andra svenska fotografer. 

Jag tror att det finns två sorters typiska köpare. Dels välbärgade (det fanns en del knösar på visningen) som vill ha utsmyckning. Då ska det vara stort och snyggt. Ett kändisporträtt är inte fel eller något som känns modernt. Strömholms små mörka bilder funkar inte då.

Den andra kategorin är samlarna. De köper internationellt etablerade namn eller rena fotokonstnärer. Maria Miesenberger får nog sägas vara mer konstnär än fotograf.

Jag är friluftsmänniska men inte naturfotograf. Ändå har jag länge haft en lust att fotografera svartvita landskap, jag tycker det är alltför sällsynt. Därför tog jag och min kompis Karolina Eljas från Enskede Fotoklubb och åkte iväg till Tyresta nationalpark. Hon håller på med naturfoto professionellt som assistent åt Staffan Widstrand.

Jag hade inga stora ambitioner med mina bilder och orkade inte åka iväg före gryningen. Här kan du lära dig av Patrik Björk Larsson om hur man egentligen ska göra ;)

Jag hade hoppats på lite morgondimma ändå, men det var hur klart väder som helt. Men tack och lov inte sol från klar himmel – det hade nog dödat känslan i bilderna.

Det var väldigt många år sedan jag senast åkt ut i skogen med några som helst naturfotoambitioner (jag plåtar däremot ofta scouter i skogen). För mig blev det lite som att lära mig på nytt.

Bländare 1,4 – Canon EF 35/1,4L

Bländare 8. Canon EF 50/2,5 macro

Jag experimenterade en del med skärpedjup, brännvidder och utsnitt. Ibland kändes ett kort skärpedjupare intressantare, andra gånger ville jag ha skarpt från kant till kant i bilden.  Det gäller att känna in motivet och hitta rätt uttryck. Att rutinmässigt blända ner för att få stort skärpedjup utan att känna efter gör att alla bilder liknar varandra.

Jag provade även att använda blixt på några bilder. Men då tog nog lekfullheten överhanden. Det blev inte som jag tänkt mig. Jag kan dock tänka mig att jobba lite mer med blixt framöver.

Carl Zeiss Distagon 18mm/3,5

Det märks också tydligt när jag fingranskar bilderna att skärpedjup är något väldigt relativt. (Läs Alfs blogginlägg om saken). Det syns var skärpan är ställd. Om det sedan syns på en bild som sitter på väggen och som betraktas på normalt avstånd är en annan femma.

Jag fick också passat på att testa Carl Zeiss Distagon 18mm/3,5 som jag lånat in. Det objektivet är ordentligt mycket bättre än de de vidvinklar jag har idag. Normalt sett har jag inga större problem med att mina vidvinklar (främst 16-35/2,8) har dålig kantskärpa eftersom jag tar reportagebilder där det bara behöver vara skarpt på en punkt i mitten av bilden. På landskapsbilder är det mer kritiskt med skärpa från kant till kant.

Frågan är om jag fotograferar tillräckligt mycket landskap och arkitektur för att motivera en CZ 18/3,5 eller om jag ska invänta en ny vidvinkelzoom från Canon som kanske ändå inte blir lika bra? Jag är som sagt ingen naturfotograf...

Canon EF 24/1,4L

Bländare 2,8 – Canon EF 35/1,4L

Efter att vi vandrat genom det brandhärjade området gick en rejäl runda förbi sjöarna i nationalparken. Ute i den vanliga skogen var inte miljön lika spektakulär och kameran höll sig lugt i takt med tilltagande trötthet. Efter 7,5 timmes vandrande var vi rejält trötta och äntligen tillbaka vid bilen.

Min bild är utställd på gatufotofestivalen i London

Lite kan man väl få skryta?
Just nu pågår London Street Photo Festival. Jag har länge tänkt att jag skulle åka dit för att träffa andra gatufotografer och inspireras. Men jag kom fram till att mina egna fotoprojekt och mina fotouppdrag fick gå före.

I helgen fotograferade jag på Power Big Meet i Västerås till ett av mina projekt och nu är jag precis hemkommen från en militärövning där jag var på fotouppdrag för att fotografera försvarshundar. Uppgiften var att fylla en bildbank med färska ögonblicksbilder. Det är en typ av uppdrag som jag gör en hel del.

Nyligen fick jag reda på att författarna bakom boken Street Photography Now valt ut en av mina gatubilder tillsammans med nio andra som visas på den här utställningen under gatufotofestivalen utöver bilder från boken.

Bilden är utvald utifrån en utmaning som författarna genomför på Flickr. Varje vecka skickar de ut ett nytt gatufototema och man har en vecka på sig att ta en bild och lägga upp. Det är flera hundra som skickar in varje vecka. Med den vetskapen är det extra spännande att vara en av de tio utvalda.

Det känns lite märkligt eftersom det inte är en bild som jag håller bland en av mina främsta. Jag tycker att kompositionen är kul, men jag saknar en djupare botten i bilden. Det kanske inte behövs i alla bilder?

Naturligtvis hade det varit extra kul att åka på festivalen eftersom en av mina bilder är med på ett hörn. Men varför inte lägga festivalen på vintern? På sommaren har jag fullt upp att fotografera.