Bildreportaget alla borde göra

Idag gjorde jag ett av de viktigaste bildreportagen i mitt och min sons liv. Jag följde med honom till förskolan och fotograferade på hans avdelning.

På 80-talet läste jag i Aktuell Fotografi om en fotograf som fotograferade på sin sons daghem. Det resulterade i till slut i flera foto- och barnböcker. Thomas Bergman tror jag att han hette.

Ända sedan min son föddes har jag haft Bergmans svartvita barnbilder i bakhuvudet och tänkt att jag ska fotografera på sonens förskola någon dag. Till hösten börjar min son i "nollan" och snart skingras barngruppen på förskolan för att kanske aldrig träffas igen.

Pedagogerna på förskolan blev eld och lågor när jag berättade om min tanke. De informerade föräldrarna som också blev glada.

Att hänga med i barnens tempo i dagens 29-gradiga värme var inte lätt och jag fotograferade bara utomhus under en intensiv timme före lunch. Jag fortsatte fotografera under lunchen och en timme efteråt när barnen lekte inomhus. Jag var  noga med att ha ordentligt med alla barn innan jag slutade fotografera.

Nu har jag närmare tusen exponeringar att gå igenom. Alla barn och pedagoger ska få CD med bilder som minnen från deras år tillsammans på förskolan.

Oundvikligt
I veckan inträffade det oundvikliga. Jag fyllde år. Min pappa som är entusiastisk hobbyfotograf och en praktiskt herre gav mig några färgfilter att använda med svartvit film. Jag tror att han är lite glad att jag äntligen börjat skaffat mig en Leica M-kamera. Annars brukar jag få hylsnyckelsatser och liknande praktiska prylar.

2011-06-11 01:18   Anders F. Eriksson

Jag ångrar bittert att jag inte fotograferade mina barn mer när de var små, men jag var så ruskigt less på att plåta analogt och digitalkamerorna var inte så bra.

Får satsa på eventuella barnbarn i stället :)

/afe

Besvara

2011-06-11 01:19   Marrapirreparra

En väldigt bra tanke, och beundransvärt att du tar på dig extrajobbet - lycka till! Vad roligt med filter, det är oerhört praktiskt, läste precis in mig på filtrens olika inverkningar på motiv.

Gratulerar i efterskott!

Besvara

2011-06-11 11:19   Joakim K E Johansson

Kul idé med att fota din son och de andra barnen på hans daghem. Jag har själv gjort en liknande grej för många år sedan (fast jag har inga barn, så det blev andras "ungar", som det heter ;-).

Och visst var det kul att uppleva både föräldrarnas och personalens glädje över bilderna.

Vackra filter förresten. Det går inte att förneka att fysiska filter slår digitala när det kommer till känslan! ;-)

Besvara

2011-06-11 12:14   Lena Eriksson

Hej!
Klart att en pappafotograf skall fota på sonens förskola...bra initiativ!

Men jag vill också berätta att nu för tiden används kamera ganska flitigt i dokumentationssyfte i förskolan - åtminstone i Norrköping. Där jag själv jobbar. Jag brukar se till att föräldrar kan lämna en skiva eller usb och få med sig lite bilder...brukar vara väldans uppskattat.
Som pedagog i förskolan är man ju med från morgon till kväll och har man också en hyfsad kamera på avd - jag brukar se till att den är i fickan eller om halsen...för det mesta (och lite fototänk )...så är det ju enkelt att fånga. Och vilka bilder det kan bli!!!! Visserligen inte som en systemkamera...men så många situationer som blir fångade...värt massor det åxå, tycker jag.

(Tyvärr...en annan sak; många av mina bästa bilder blir till på jobbet...tyvärr äger jag dem ju inte, och kan inte visa dem vidare...ibland kan det kännas lite tråkigt...)

MVH Lena E

Besvara

Svar från froderberg 2011-06-11 18:08

På min sons förskola filmar och fotar de mycket. Det är kul att få se på utvecklingssamtalen och de gör även små utställningar.

Svara

PMD 2011-06-12 16:52

Visst "äger" du dina bilder. Huruvida du kan visa dem eller inte beror däremot på lite lagar och avtal. Vad har du för avtal med din arbetsgivare när det gäller fotografering på din arbetsplats?

Svara

J_Man 2011-06-12 21:51

Hej Lena!
Jag jobbar också som pedagog och fotar väldigt mycket för jobbet. Jag har ordnat så att det finns monitorer vid våra ingångar där bildspel från veckan går så att föräldrarna ser vad deras barn gör (litet tips som är väldigt uppskattat).

Jag håller med om att bilderna kan bli riktigt bra! och det är synd att man inte kan/vill visa dem.

Svara

2011-06-11 17:00   Urr

Bra tänkt. Det blir lätt att man missar att dokumentera dagis. Jag har gjort det några gånger, utom på högstadiet där varken tonåringarna eller lärarna verkar gilla att man dyker upp. Tyvärr har jag inte kvar just en färgrulle från dagis som jag tog för ett antal år sedan. Den försvann på labbet, och någon ny dag på dagis blev det inte. Däremot gjorde jag en liten svartvit utställning med svartvita bilder från samma dagis som jag hängde upp i hallen. Uppskattat!

Besvara

2011-06-11 17:46   alf109

Det vardagsdokumentära, bilder vi lätt glömmer i den eviga jakten på bilden med stort B. Och ändå är det förmodligen de bilder vi kommer att glädjas mest över genom tiden, om vi tagit dem alltså. Jag tycker att de ofta var bättre på detta förr. Min Morfar, liksom så många andra i hans generation, plåtade i stort sett inget annat med sin Yashica C. Den kameran är för övrigt igång igen i samma vardagsdokumentära tradition, nu i händerna på den fine samtidsskildraren Micke Borg här på FS.

Verkar vara Leitz originalfilter?
En både fin och dyrbar present!
-affe

Besvara

Svar från froderberg 2011-06-11 18:07

Jag är evigt tacksam att min pappa var så flitig med kameran när jag var liten. Att han sedan inte var lika flitig med att med att kopiera bilderna gör inget idag då jag lätt kan skanna negativen.

Ja. Det är Leitz-filter. :)

Svara

2011-06-11 18:22   Gun-Inger Arvidsson

Jag har haft förmånen få följa mitt första barnbarns klass i fyra år. Därefter gav jag ut en bok som heter Tretusenfemhundra timmar.
Om ni visste vad det var härligt att få vara med klassen överallt. Lärarna ringde ofta på morgonen när det skulle hända något speciellt. Minns särskilt när polisen skulle komma.
Jag var ensam på min avdelning på tingsrätten så lagmannen visste att jag arbetade igen de timmar som gick åt att fotografera barnen. Han tyckte det var en fin insats om samtiden för framtiden.

En sak som jag fortfarande är lite irriterad på är att när den kom ur tryck var bilderna inte som de original jag kopierat i mörkrummet.

Jag gjorde så att jag var i mörkrummet tre kvällar vilade den fjärde. Till slut hade jag kopierat bilderna till boken. Gjorde då layoten och text. Samtliga lärare, en präst och kultursekreteran i kommunen har sina tankar i boken.

Jag fick tjugo vänner för livet som i under detta år fyller trettioett. Jag minns att många av dessa barn skaffade själv kamera i tidig ålder. Massmedia var mycket intresserade. När boken trycktes var barnen med samt radio Kristianstad och ortens tidningar.

Jag gav ut boken på eget förlag.

Lycka till alla som vill göra en bok. Nu kan ni trycka mindre än tusen böcker i digitala tiden.
Gun-Inger

Besvara

Svar från froderberg 2011-06-12 10:30

Verkligen imponerande insats. Underbart att få lämna något till eftervärlden på det sättet.

Svara

Gun-Inger Arvidsson 2011-06-12 23:58

Det är Micke Berg som en gång skrev att alla borde försöka göra något av sina bilder.
Visst kan det vara kärvt ekonomiskt ibland. Men det är det värt.
För mn del blev det till slut för tufft med alla mina projekt så 1999 sade kropp och själ stopp.
Nu har jag återhämtat mig ganska bra
härligt
hälsningar
Gun-Inger

Svara

2011-06-11 18:42   Gun-Inger Arvidsson

Hej igen.
Jag glömde det viktigaste. Jag har en bok där alla barnen skrivit sina namn under den bild de tyckte mest om.
Sedan som du Magnus skrev att det är viktigt ha alla barnen med på vissa bilder som när de hade Luciatåg och spelade teater. Där skulle föräldrarna fått vara med. De skrev pjäser själv om sina hemförhållanden.
Jag minns särskilt pjäsen "Svea fyller 50 år". Som jag skrattar nu när jag tänker på allt som kom fram
hemifrån.

Ha skön sommar alla fotovänner
Gun-Inger

Besvara

2011-06-11 19:56   NiclasSthlm

Riktigt kul idé! Borde göra något liknande jag också faktiskt. (publicera gärna några foton här sedan).

Besvara

2011-06-12 01:37   miau

Jättebra tanke, ska tipsa syrran som har två tjejer i dagisåldern. Men hon bor i USA och folk där är i gemen så fruktansvärt nojjiga så fort någon ska ta bilder... hoppas hon får till något i alla fall.

Besvara

2011-06-12 10:43   tannus

Väldigt bra idé ... ska faktiskt föreslå detsamma för mina barns förskolor. :)

Besvara

2011-06-12 11:15   Peter Olofsson

Hej.
Jag gjorde precis ett bildspel till min sons klass som i fredags slutade första klass. Jag följde med en dag och plåtade lite olika aktiviteter. I höstas följde jag med på en utflykt till Fulltofta där barnen hade blivit inbjudna att bygga en koja vilket också resulterade i ett bildspel. Både barnen och deras lärare tycker det är riktigt kul. Min yngste son börjar "nollan" nu till hösten och jag har bestämt mig för att göra ett riktigt långt fotoprojekt, följa klassen till de slutar nian. Får se vad det kan bli när de slutar 2022.
/Peter

Besvara

Gun-Inger Arvidsson 2011-06-12 23:18

Hej Peter. Lycka till med ditt projekt.

Nu slipper du slita i mörkrummet som jag fick göra.

Jag måste berätta en kul sak när jag var med min skolklass på utfärd i skogen så plötsligt försvann jag ner i ett hål. Det syntes inte för det var boklöv i det. Detta glömde inte barnen. Jag har fått höra många gånger "minns du när mormor försvann i skogen". Alla barnen kallade mig mormor för det började med att jag enbart skulle ta bilder till mitt barnbarn.
Sedan vill föräldrarna och lärarna att jag skulle fortsätta.

Du kommer vara med om så mycket äventyr skall du veta. Lycka till än en gång.
Ha en fin sommar önskar Gun-Inger

Svara

2011-06-12 11:21   JanKw

Du kunde läst i FOTOGRAFI nr 7/95. Jag plåtade i min sons klass hela grundskolan (1980-89). Sedan gjorde jag en bok till alla 25 med 55 st 18x24 på selentonat fiberpapper och överlämnade på avslutningen i nian. Inte ett öga var torrt. Särskilt inte mina.
Nu har jag ett barnbarn som är sju. Och jag blir pensionär i sommar.................

Besvara

Peter Olofsson 2011-06-12 14:15

Hej Jan.
Jag ska verkligen leta reda på det nummret av tidningen och inspereras. Ska du följa barnbarnet nu?

Tack för tipset.
/Peter

Svara

2011-06-12 22:52   beataK

En mamma på barnens 6-årsverksamhet ville fota en hel dag för att dokumentera. Hon fick blankt nej från rektorn. Trots att bilderna bara skulle användas i eget album eller att alla föräldrar fick ta del av dem på ex vr sin skiva. En förälder sade nej och då blev det inget :-(

Besvara

Svar från froderberg 2011-06-12 23:06

I Sverige har många blivit alltför rädda för fotografering. I ditt fall blev det ju synd om alla barn som inte fick några bilder.

Vi bestämde att om någon förälder inte ville att deras barn skulle vara med så skulle jag undvika att fotografera barnet och sortera bort eventuella bilder. Men alla föräldrar blev glada.

Svara

2011-06-13 07:03   Lena W

Kul att du fick fotografera. Själv tog jag med kameran in en dag när jag skulle hämta min lilla, då jag inte ville lämna den i bilen. Spontant tog jag en bild på avstånd av honom och sedan kom en av dagisfröknarna rusande och viftade med armarna att man inte fick fota. Försökte förklara att jag verkligen inte tänkt lägga dem på webben utan det var enbart för eget bruk, men det gick inte alls. En månad senare var det Lucia-firande och jag tog inte med kameran, i och med det himla liv det blivit tidigare. Alla andra hade kameror med sig och fotade hej vilt utan att någon fröken sade något.

What was the difference?

//Lena

Besvara

avslutad130917 2011-06-13 13:34

Blir mörkrädd när jag läser din och Béatrices erfarenhet, vad är de rädda för , eller har begreppet integritet blivit ett form av religiöst mantra. När jag i början på åttiotalet dokumenterade verksamheten på ett nyöppnat dagis Solna så var det inget snack om tillstånd, föräldrarna tyckte det bara var kull. Har vi blivit så rädda för offentligheten eller, att vi kräver privatlivets helg långt ut i offentligheten.

Svara

Mesch 2011-06-14 20:44

Mina barns dagis har numera stora fotoförbudsskyltar! Som om det vore något topphemlig millitär anläggning

Svara

2011-06-13 08:29   AndyK

Låter som ett riktigt skoj uppdrag du gav dig själv. När min dotter inskolades på dagis fotade jag henne lite, men man fick inte ha med andra barn på bilderna, så det blev lite tama bilder.

Jag hoppas att jag ska kunna göra samma sak som du gjorde någon gång innan min dotter slutar dagis.

Från att min dotter föddes tills hon var ett år och började förskolan fotade jag henne jättemycket, men sedan dess har det inte blivit mycket fotande alls. Dels tycker hon att jag ska leka med henne istället för att fota, dels vill hon bara se bilderna direkt efter att jag tagit dem så det blir inte så spontant längre och hittar hon på så mycket hyss att det inte är praktisk att springa runt med kameran hela tiden. Men jag tycker att tiden med henne nu, 2½ år, är helt fantastisk och njuter hela tiden. Jag önska bara att vi, och framför allt jag, tog lite fler bilder på henne.

Hoppas alla blir nöjda med ditt projekt!

Besvara

2011-06-16 21:43   metadata12

Det kan finnas barn med skyddad identitet och då är det inte upp till förskolan/skolan eller pedagogerna om man får ta bilder eller inte.

/rpo

Besvara

Svar från froderberg 2011-06-16 22:38

Barn med skyddad identitet är inte skyddade mot att bli fotograferade. Det är bara deras folkbokföringsadress som är hemligstämplad. Fotoförbud råder råder bara för skyddsobjekt och på icke-offentlig plats om fotoförbud påtalas.

Personalen på förskolan kan förbjuda mig att fotografera på förskolan med hänsyn skyddade identiteter (eller vad som helst). Utanför förskolan är det fritt att fotografera.

Jag har en gång råkat fotografera barn med skyddad identitet på stan. Efter att en i personalen påpekat detta raderade jag bilderna där det barnet förekom.

Svara

2011-08-31 21:57   Borga1

Otroligt bra ide att följa med till förskolan!! Ingen förälder som ville avstå?

Besvara