Dags att skrota Leican?

Som en del av er vet köpte jag en Leica M6 för snart två år sedan. Tanken var att dels att ta reda på om Leica var något för mig och om jag skulle ta upp det analogt fotograferandet igen.

Den här M6:an la min pappa beslag på, men jag hittade en svart efter lite letande bland Fotosidans annonser.

Jag gillar verkligen kameran som apparat. Den taktila känslan av att hantera en välbyggd och väldesignad kamera är en njutning, men det är ju inte därför jag fotograferar. Det ska ju bli bra bilder i slutändan.

Ibland fungerar kombinationen jag, film och Leica M6 perfekt, men oftast inte. Det är visserligen väldigt kul att plåta med kameran, men jag kan inte komma ifrån känslan att jag blir en tråkigare fotograf med kameran. Det blir fler bilder på döda objekt, det blir färre chanstagningar och jag är alldeles för rädd om kameran.

Götgatan i Stockholm i mars.

Jag gillar inte heller att det inte går att plåta överallt med kameran. Går man inomhus är det plötsligt för mörkt. Med digitalkameran är det bara att öka iso-talet.

De bilderna jag visar här är bilder som jag lyckats med trots allt. Jag har en bestämd känsla av att jag skulle sätta fler bilder med min digitalkamera.

Se bilden ovan. Med en motordriven kamera hade jag kunnat ta fler bilder av situationen och antagligen fått till en bild där alla var ännu mer perfekt positionerade i kompositionen. Vanligare är att jag helt enkelt sumpar ögonblicket med Leican.

Är det då dags att lägga ner Leica-projektet?

Nja. Ibland funkar det ju. I en del bilder bidrar filmens karaktär till att ge bilden ett stuk som tilltalar mig. Det är kanske så att jag ska sluta se Leican som en gatufotokamera utan använda den när jag vill ha bilder med ett visst stuk oavsett motv. Jag föredrar faktiskt oftast gatufoto i färg - och då med digitalkamera.

2012-12-03 22:56   begust

Jag hade en M6 i ett är. Kom aldrig överens med den. Har haft andra mästare men trivs bäst med SLR. Jag gjorde. En liten vinst på att sälja M6än vilket var trevligt.

Besvara

Svar från froderberg 2012-12-03 23:09

Jag har lättare att komponera med mina ESR-kameror. En del verkar tycka tvärt om. Det kanske handlar om vana också?

Svara

2012-12-03 22:57   l1nd3c0n

Vad härligt att läsa om någon med nykter inställning till Leica. Själv fick jag intrycket i Gatufotopoolen att fotografera med rätt kamera var viktigare än bilden (som jag lämnade just därför). Därför skönt att läsa att du, som i mina ögon tar mycket bra gatufotobilder, erkänner att digitalkameran funkar bättre för dig.

Bilden med slangarna tar förstaplatsen ;)

Besvara

Svar från froderberg 2012-12-03 23:11

Jag är uppväxt med pappas Leicor så jag har inte romantisk syn på märket. Tog mig faktiskt 25 år att skaffa en egen. Jag gillar den, men den har väldiga begränsningar. Ibland är det bra att begränsa sig, men jag tycker att jag får mer ut av att begränsa mig på andra sätt.

Svara

Wolfgang 2012-12-03 23:46

Magnus, som glad amatör har man råd att begränsa sig, som proffsfotograf inte. Den kan ju duga för Dina privata projekt :-)

Svara

Svar från froderberg 2012-12-04 08:08

I min roll som yrkesfotograf är Leica inte aktuell. Som gatufotoentusiast kan jag naturligtvis begränsa mig som jag vill. Jag brukar begränsa mig till ett litet objektiv med fast brännvidd till min 5D Mark II. Leican begränsar mig på ett sätt som passar mig sämre.

Svara

2012-12-03 23:18   alf109

Tror att det mycket handlar om att man inte kan hoppa mellan prylarna, för mig är det så i alla fall. När jag plåtar så brukar jag hålla mig till en kamera och en brännvidd ganska länge för att få in den i ryggmärgen. Med andra ord måste jag börja "se" i den brännvidden på nått sätt. Och för mig funkar det tvärs om, jag fångar mycket mindre "bra" bilder när jag är ute med 5D:n. Jag tycker att jag måste jaga bild genom sökaren på ett annat sätt med en slr än med en mätsökare.

Men alla sådana här saker är ju individuella och bäst bilder tar man med det som funkar bäst för en själv. Sedan kan jag bli lite trött på "Leica-myten" som odlas ganska friskt på sina håll. ;)

-affe

Besvara

Svar från froderberg 2012-12-04 08:10

Visst är det så. Jag brukar bara använda 5D Mark II med lilla 35/2 för gatufoto. Den bildvinkeln är inprogrammerad. :) Med Leican växlar jag mellan 35 och 50 mm.

Svara

2012-12-03 23:21   Urr

Jag vill nog påstå att det är få som lyckas visa att det är något särskilt med Leica. När jag tittat i LeicaM-poolen här på fotosidan har jag sällan varit imponerad av vad jag sett där. Om jag ska vara riktigt ärlig.

Ändå är jag Leica M ägare. Är väldigt förtjust i fotografera med den, att strosa runt på stan med den. Min M2:a är trivsam som en gammal kompis, inte snabbast på plan, ingen vinnare i spurtduellerna. Egentligen hopplöst omodern och ute. Så länge jag inte måste komma hem med bra bilder så bär jag gärna runt på den. Men till allt som ska dokumenteras blir det digitalt, kalla det fotografisk prosa. Med Leica blir det kanske lite poesi, men sällan något jag visar för andra.

När jag ser dagens fotografer kånka runt på sina jättelika kameror och maffiga objektiv tänker jag. Tur att man inte försökte sig på att bli fotograf. Därför är de nya, nättare systemkamerorna ett steg i rätt riktning. För en kamera ska man ju helst ta med sig överallt. Det var ju tanken med både Leica, Contax och Kodak Retina, dvs de första småbildskamerorna, när de lanserades en gång i tiden.

Besvara

Gun-Inger Arvidsson 2012-12-03 23:32

Hej Urban du får ta dina Leica och komma hälsa på John han skulle uppskatta det. Du är väl inne i vår stora stad någon gång så kan ni två prata prylar.
Jag som du vet gillar enbart bilder.
Hälsa och krama om hela familjen
¤¤¤//Gun-Inger

Svara

Svar från froderberg 2012-12-04 09:12

Många av de främsta Leica-fotograferna har övergivit Leican. En del kör med Contax T3. Ett problem med Leica är att den uppmuntrar en att söka perfektion - det är inte vad alla söker. Som du är inne på blir det lätt mycket fokus på själva kameran. Det finns en njutning i att ha med sig en Leica som kan ta uppmärksamheten från bildskapandet. I bästa fall fungerar man ihop med kameran och ljuv poesi uppstår. Tycker dock andra analoga kameror är mer poetiska.

Svara

Urr 2012-12-04 09:46

Tror du har helt rätt i att t ex en Contax T3 i praktiken vore mera rätt än en gammal Leica ute på gatan. Stora kameror, väskor och objektiv ger mig känslan av att här är det en pressfotograf, för att inte säga paparazzi, som är framme.

Jo, jag retar mig också på den tröttsamma Leica-hysterin. Skulle min Leica gå i bitar så skulle jag nog önska mig Zeiss Ikons moderna variant med M-fattning till min lilla 35:mm optik. Vore kul att höra vilken kamera som gör dig poetisk!

Svara

2012-12-03 23:32   Wolfgang

Jag har haft en Leica M 6 med inskjutbar 50 mm Elmar i 8 år och samtidigt inte någon annan kamera.
Den levererade en härlig färg och skärpa på mina diabilder, och fotograferingskänslan var perfekt. Och så var den tyst och exponeringen satt direkt.
Men objektiven är dyra och val av brännvidd är begränsad, och så gillade jag inte den mindre ramen i sökaren för 50- och 90mm-gluggen.
Men det är den vackraste kameran av alla, och ett under, när det gäller mekanik. I motsats till de digitala kamerorna är den tidlös och en ikon.
Men den har ju sina begränsningar i jämförelse med dagens digitala kameror.
Ibland saknar jag den.
Mvh
Wolfgang

Besvara

Svar från froderberg 2012-12-04 08:11

Visst. Leican är väldigt njutbar att fotografera med. Därför har jag också haft mina tankar på en digital Leica. Men nu är jag inne på andra tankar.

Svara

2012-12-03 23:34   Gun-Inger Arvidsson

Eftersom jag struntar helt i vad ni har för arbetsredskap så kan jag inte yttra mig om dessa.

Däremot gillar jag bilderna mycket mycket det skall du veta.
Nu har vi snö här också så hela landet är vitt vitt
¤¤¤//Gun-Inger

Besvara

2012-12-04 00:15   Lok

Jag vet inte riktigt vad det är, men jag tycker personligen att modernt svartvitt gatufoto är bland det tråkigaste som finns. Idag är våra gator så fyllda av färgsprakande människor att det känns som att hela grejen går förlorad när det spektrat plockas bort. Är det kanske så (liksom det verkar vara med Leica) att det romantiseras rätt mycket kring 60-talets rena estetik?

Besvara

Svar från froderberg 2012-12-04 08:13

Jag tycker att färgen behövs ibland, ibland inte. Jag tänker och komponerar olika med färg respektive svartvitt. I de här bilderna tycker jag inte färgen tillför något, nästan alla bilder är tagna på färgfilm.

Svara

2012-12-04 00:33   JanKw

Magnus, jag tycker du resonerar klokt. Jag sprider som bekant en del leicanörderi omkring mig men jag har lite självironisk distans, hoppas jag. Leican är som en Harley D för en gravt medelålders man, fast billigare och ofarligare. Alla begränsningar gör att man slipper springa på alla bollar. Kan vara rätt skönt. "Riktiga" jobb gör jag med min Volvo, förlåt Canon 5D, säkert den bästa kamera jag haft. Kanske en bra begagnad Mk2 snart. Det häftigaste är faktiskt höga ISO, som öppnar en ny motivvärld.
Lumix G3 är trevlig, jag har den i mitt dokumentationsprojekt i min sonsons klass. 12, 20 och 45 mm med bra ljusstyrka är oslagbart små och skarpa. Men alla knappar och menyer kan ge eksem.
Leican, M9, hänger med för det mesta och jag är inte särskilt rädd om den. Den får bli sliten och andrahandsvärden har aldrig intresserat mig. Eftersom det inte går att komponera så noga slipper man det. Grundkompositionen är dock inget problem. Och när allt stämmer är kvalitén fantastisk. M6 har en överlägsen känsla i hanteringen men filmrullarna ligger kvar i kylen alltmer. M9 har tagit över som "poesikamera". Men vi får se till våren......

Besvara

Svar från froderberg 2012-12-04 09:43

Problemet för mig är att jag inte söker någon skön HD-kamera att glida runt på. Jag har inte haft någon gammal Leica-dröm att förverkliga. Så frågan är då vad som återstår. Kan jag dra någon praktisk nytta av Leican? Jag lutar åt att bara fotografera med 5D Mark III. Jag är lite anti mot att ha särskilda kameror för särskilda tillfällen.

Svara

2012-12-04 00:47   Dubbelolle

Inget fel med Leican, eller någon annan bra analogkamera heller, men jag har litet svårt att förstå fördelen med att plåta analogt, framkalla filmen på muggen o sen skanna in negativen digitalt. LO

Besvara

Svar från froderberg 2012-12-04 09:04

Efterarbetet har sina poänger precis som en del gillar att meka med bilar eller drejja sina egna tekoppar. Det passar vissa. Jag kör mest med negativ färgfilm som jag lämnar in och som är lättare att skanna.
Det jag lurar på är hur filmen och kameran påverkar mig och mina bilder.

Svara

2012-12-04 00:57   Johan Pihl

Skönt att se att den kommit till användning på ett bra sätt ;)

Edit: Jaha, såg nu att den kromade tog din far hand om. Antar det var den han var hemma hos mig och köpte. Men precis som du, så föredrar jag också svarta kameror.

Besvara

Svar från froderberg 2012-12-04 11:34

Min pappa tar väl hand om fina kameror. Jag är lite mer respektlös och kör inte sällan slut på dem. ;) Jag kan se en del poänger med en kromad kamera som ser äldre ut.

Svara

2012-12-04 01:01   MattiasL

Tänker samma sak om min kära Rolleicord. Började ett projekt på film, och jag gillar verkligen att plåta med den. Men i den bistra frilansverkligheten inser jag att jag kanske romantiserar mer för min egen skull än för mina uppdragsgivares och utställningsbesökares. Jag når helt enkelt mina mål bättre med en halvgammal digitalare, och då får jag kanske låta vägen dit bli aningen tråkigare..

Besvara

Svar från froderberg 2012-12-04 11:36

Du har helt rätt i att målet är viktigare för alla andra. Då är ju frågan om film tillför något som når fram till betraktarna?

Svara

2012-12-04 06:38   Bob Bovin

Hej,
Jag håller med dig. Själv tycker jag mycket om M kamerorna, men ....
Friheten att ta nästan obegränsat antal med bilder med en digital kamera gör att antalet hyfsade bilder ökar. Man är helt enkelt mer beredd till bilden. Jag har helt lämnat analogt filmande på grund av denna frihet. Dessutom slipper jag alla kemikalier.
Ha en bra ny fotodag
Bob

Besvara

Svar från froderberg 2012-12-04 08:59

Ja, antalet hyfsade blir fler. Och att sitta skanna bilder som bara är hyfsade är inte kul. Frågan för mig är det skiljer i antalet bra bilder och om det kanske blir annorlunda bilder. Jag är i en experimenterande fas och har inga färdiga svar. Jag lutar åt att det kan bli en del annorlunda bilder och då har den analoga tekniken ett visst värde för mig.

Svara

2012-12-04 09:17   Hans Wahlgren

Det var rolig läsning. Apparaten Leica faschinerar. Den har trollbundit flera generationer, både fotografer och "apparatnördar". Det är ingen tvekan om att det är en härlig fotoapparat att hålla i, men det finns många gamla mekaniska kameror som förmedlar likartade känslor, förutsatt att man har rätt relation till kameran. Det är lite som en fin mekanisk klocka. Kvalitet. Och ibland är det också en känslomässig återgång till ungdom och tid som flytt. Nostalgi och som vanligt för oss gubbar också en rätt stor dos sentimentalitet. Men sedan kommer tillnyktringen. Du skriver att Du håller på att omvärdera kameran som gatufotokamera, och jag tror Du är inne på rätt spår. För fyrtio - femtio år sedan gick allting i ett makligare tempo. Att tro man kan komma tillbaks dit genom att långsamt mata fram filmen med filmframmatningsarmen är nog att hoppas lite för mycket. Vill man dokumentera den samtid vi lever i så får man nog lov hänga med i svängarna. Där är den digitala kameran överlägsen. Som kontemplativt verktyg tror jag säkert Leica och f.ö. alla andra långsamma kameror har en stor uppgift att fylla, men som Du skriver Magnus, det är ett annat uppdrag än gatufotouppdraget.

Men i slutänden så blir apparatsnacket rätt tröttsamt, för då kan vi ju borra oss ner i vilken digital kamera man ska ha och förlora oss i det samtalet. Bättre istället att kolla bilder. Förslagsvis min utställning på Gunnels Krog i Gamla Stan. (nedre delen av artikeln) http://www.dn.se/blogg/epstein/2012/12/02/sevarda-fotoutstallningar/ /Hans

Besvara

Svar från froderberg 2012-12-04 11:29

Jag har lite svårt för mekaniska klockor också. Har ärvt två fina, men min japanska vardagsklocka i titan är mer pålitlig :)

Det snackas mycket teknik, men jag kan ändå ibland sakna nyktra diskussioner om hur de fungerar som verktyg.

Svara

2012-12-04 10:13   Göran Olofsson

Så mycket väsen för en M6a!
Det viktiga är de bilder man ser och vill fånga med den kamera man har.
Göran

Besvara

Svar från froderberg 2012-12-04 11:33

Jo, men det är inte heller oväsentligt om film tillför något som det digitala saknar. Teknik och materialval är en del i den skapande processen.

Svara

2012-12-04 10:37   Calle S

Som pryl betraktad är Leican jättefin. Men det ska bli mycket till för att jag skulle börja använda småbildsfilm igen. Det är bara elände, och att framkalla film är det tråkigaste jag vet. Har jobbat med det yrkesmässigt alldeles för mycket för att känna någon nostalgi.
Ska man inte göra fina printar i labbet, utan bara scanna ser jag ingen som helst fördel med det, rent praktiskt.

Men gillar man det ska man såklart köra på!

Besvara

Svar från froderberg 2012-12-04 11:13

Jag är också lite yrkesskadad, därav alla år i analog träda. Men det finns något ruffigt i bilderna som jag gillar. Digitalt blir för perfekt ibland.

Svara

azazello72 2012-12-05 11:03

Det är bara att göra dem ruffiga i datorn ;-)

Svara

2012-12-04 11:51   TomasKronberg

Jag har både analoga M-kameror och en M9:a och jag kan hålla med dig till viss del. Jag tycker det är roligt att fotografera med Leica om än lite knöligt och begränsande ibland, därför har jag också en 5D för situationer där det är lite mer kritiskt. Jag fuskade som bröllopsfotograf för ett tag sedan, med 5D och ett zoomobjektiv - jag hade med M9 som backup men skulle inte vilja ha den som enda kamera vid ett sådant tillfälle.

Men Leican är väldigt lätt att nästan alltid ha med sig och man vet ju aldrig när ett motiv dyker upp. Oftast fungerar det bra och bildkvaliten är som 5D - ibland bättre tycker jag (beror ju mycket på objektivet som sitter på förstås). Med en 35:a får man med det mesta och med M9 kan man beskära bilden väldigt mycket. Jag tog en bild i somras med Summicron 35 mm på en tvååring. När jag beskurit bilden till ett bara ha med ansiktet påminde det fortfarande om ett scannat Hasselbladsnegativ! Lite märkligt faktiskt.

Min M2:a blir tyvärr liggande för det mesta, jag tycker det är krångligt att scanna och resultatet blir inte lika bra som med M9. Vad jag kan sakna är "stuket", tex kornet som ger struktur och den grymma gråskalan från ett svartvitt negativ.

Besvara

Svar från froderberg 2012-12-04 12:53

Jag är alldeles för resultatorienterad för att bara njuta av att kameran är kul. Ska jag ha en digital M-kamera så vlll jag kunna fotografera på ISO 6.400 med okej resultat. Så en begagnad Leica M om tre år kanske....

Svara

2012-12-04 12:15   Joakim K E Johansson

Om man köper en M Leica enbart för att det är en Leica har man med största sannolikhet gjort ett felköp (om man inte är samlare, förstås). Det man såklart måste utgå ifrån är hur man föredrar att jobba och vad man vill åstadkomma i slutändan. Utefter det väljer man sedan det bästa möjliga verktyget. Köpet måste alltså vara behovsstyrt.

Själv köpte jag en billig mätsökare för snart två år sedan för att testa om det var mig grej. Och det var det. Efter ytterligare en billig mötsökarkamera har jag slutligen köpt en M Leica för att jag känner att det är klockrent för mitt sätt att fotografera - framförallt när det kommer till gatufotoprojektet som jag håller på med. Jag eftersträvar exempelvis det du ser som något negativt – alltså ett långsammare och mera genomtänkt fotograferande.

Jag har försökt köra digitalt också. Investerade exempelvis i en Fujifilm X100 som jag sålde efter bara några månader eftersom den inte alls kändes rätt för mig. Likaså har jag plåtat en del med min Canon 5D Mk II, men inte heller den ger det jag vill ha i sammanhanget.

Kanske borde du ha köpt en annan typ av analog kamera. Om du gillar att seriefotografera borde du kanske valt en T3 eller liknande. Eller också kanske du skulle ha köpt en storformatare och plåtat något helt annat än gatufoto.

Fast grundfrågan är som sagt: vad vill du åstadkomma?

Besvara

Svar från froderberg 2012-12-04 12:50

Jag tror få leicaköpare köper den kamera som är bäst för dem. Men de köper den kamera de åtrår mest.

Jag klurar en del över kameran och den analoga tekniken. Just nu lutar jag mot att det är rätt, men inom ett smalare användningsområde. Ibland känns det helrätt. Jag tror att jag är på väg att förstå bättre när det är rätt och det kan leda till en serie bilder som fungerat sämre med annan teknik. Det är egentligen samma tankar som jag hade från början, det är snarare så att jag inte kunde låta bli att testa gatufoto med kameran. Nu är jag tillbaka på rätt spår igen. Mer konkret än så tänkte jag inte bli just nu.

Svara

2012-12-07 23:55   sbl

Jag har precis börjat fördjupa mig lite i gatufoto och använder en Leica CL. Jag föredrar att komma nära människor för att få mer närvaro i bilderna och något som jag har observerat är att den lilla Leican ofta ger mig ett par sekunder extra innan jag blir upptäckt jämfört med om jag använder min D300s. Det är helt avgörande för om jag ska få det naturliga ögonblicket eller reaktionen på kameran.

Besvara

2012-12-08 18:17   Bobmeister

Kan hålla med om att det är klart jobbigare att plåta inomhus eller i svag belysning med en analog kamera.

Du säger att du med en motordriven kamera hade kunnat ta flera bilder i en serie, kanske upp till 9-10 bilder per sekund och sedan välja ut den bild med bäst komposition. Det stämmer men är det fotografi? Varför inte ta steget direkt och videofilma med 4K eller högre med 30 bilder per sekund eller kanske med en höghastighetsvideokamera och sedan välja ut den exakt rätta bilden?
Att fotografera stillbild är ett hantverk och konstform. Jag tycker att det är just utmaningen och konsten att fånga ett speciellt ögonblick som är stillbildsfotografi.

Att vara för rädd om kameran gör att man inte vill ta med kameran överallt vilket leder till missade motiv, det är tråkigt men en realitet överallt. Alla kan inte skilja på ditt och mitt. Alla är inte snälla och låter dig stå i fred och fotografera.

Att man missar motiv för att man inte vågar chansa håller jag inte med om. Analog fotografi är inte så dyrt om man kör med självrullad svartvit film. Man har råd att prova och chansa en hel del, både med exponering och olika vinklar och motiv.

Besvara

Svar från froderberg 2012-12-08 21:37

Jag ser ingen anledning att göra livet onödigt svårt. Vissa begränsningar stimulerar skapandet, men avsaknad av serietagning är ingen positiv begränsning för mig. Av erfarenhet så vet jag att det räcker med cirka 3 bilder per sekund vid gatufoto för att fånga vissa oväntade saker som att någon faller eller när flera personer rör sig samtidigt och man vill ha dem perfekt positionerade.

Att gå runt och filma med 30 bilder per sekund innebär inte att man får någon bra bild. Det krävs fortfarande att man kan förutse vad som ska hända. Att man väljer vinkel. Att man ser vilken komposition man är ute efter. Och så vidare.

När jag skriver att jag är rädd om kameran så menar jag inte att jag är rädd för att ha den framme när jag går runt på stan. Men jag skulle vilja ha den mer i vardagen, och då får den ta emot en mängd smällar. Hade egentligen tänkt köpa en mer sliten kamera för att inte ha problem med detta. Tyvärr är Leicas mätsökare lite ömtålig och känslig för smällar.

Jag har plåtat självrullar film i många år. Det skulle jag iofs också kunna göra. Men det tar tid att ladda filmer och framkalla själv. Jag tycker inte det är så skoj och jag har ständig brist på tid.

Men, men, jag kan hålla med dig. Jag borde sluta gnälla och plåta mer :)

Svara

2012-12-15 15:58   Chasid

Det går faktiskt att ha kvar kakan och äta den! Jag tror att Konica Hexar RF kan vara svaret för dig.
/MIkael Good

Besvara