...och i fönstret två pelargoner...

En bild av ett fönster med två pelargoner. Solen skiner in på bordets duk. Runt bordet står fyra stolar. Inte så mycket mer. Men ändå är bilden unik. Ett tvärsnitt av tiden – ett ögonblick som aldrig kommer igen. Är det den vetskapen som får oss att fotografera? Vill vi bevara det unika ögonblicket för framtiden, bli en del av vår egen livshistoria? Kanske är det så. Tiden rinner ju iväg så fruktansvärt fort och planeringshorisonten för kommande tider blir kortare och kortare för varje dag som går.

Tänk om man kunde resa tillbaka i tiden och ännu en gång få uppleva det som man minns, och glömt. Vetenskapen menar att det rent teoretiskt ska gå att resa tillbaka i både tid och rum. Rumstiden brukar liknas vid en fyrdimensionell limpa där man kan skära ut en skiva och däri få uppleva vad som hände just då. Händelser försvinner inte, allt finns kvar i limpan. Det finns de som t o m menar att framtiden redan har hänt. Ja, tiden är förunderlig. Det tyckte också Sune Jonsson när han dokumenterade småbrukarna i Västerbotten.

Det här är en analog bild och negativet fungerar som brödskivan i liknelsen ovan. Här behövs ingen komplicerad resa bakåt i tiden. Det är bara att ta fram negativpärmen och ta fram det aktuella negativet. Det går naturligtvis lika bra att söka igen bilden på någon av mina hårddiskar. Det är bra att dokumentera sin samtid, den blir snart historia. Det är också bra att försöka fotografera brett. Historien blir intressantare om den målas med bred pensel.

Har vi som fotograferar ett särskilt ansvar att dokumentera vår samtid? En svår fråga att besvara men den tål kanske att tänkas på.

På återseende

Torbjörn

2024-04-13 11:56   syntax

Mycket bra text Torbjörn! Det är precis som du säger. Jag har i dag en oerhörd glädje av det som jag hade vett att fotografera i gamla tider - när det gick att fotografera!

Besvara

Svar från pic-tor 2024-04-14 10:51

Tack Peter. Det verkar som om vi har samma tankar kring fotograferandet. Kul. Det går utmärkt att fotografera i dag också.

Svara

2024-04-13 12:46   Johan Pihl

Intressant text, och fin bild (som för tankarna till Sune Jonssons bilder).

Besvara

Svar från pic-tor 2024-04-14 10:54

Tack Johan. Ja, Sune Jonsson inspirerar mig fortfarande. Det är något i hans bilder som slår an hos de flesta av oss som fotograferar.

Svara

2024-04-13 13:03   Wolfgang

Mycket bra bild! Mvh Wolfgang

Besvara

Svar från pic-tor 2024-04-14 10:55

Tack Wolfgang. Kul att du gillar mitt bidrag till "limpan".

Svara

2024-04-13 17:41   mombasa

En väldigt trevlig blogg som sätter igång tankar. Sune Jonsson är verkligen närvarande i tankarna.
Ja, vi har kanske ett ansvar för att dokumentera vår samtid. Det innebär väl knappast någon större ansträngning oavsett om det sen görs helt dokumentärt eller med den poetiska underton som din bild har.
/Gunnar S

Besvara

Svar från pic-tor 2024-04-14 11:03

Tack Gunnar för din intressanta kommentar. Själv hoppas jag att mina två söner tar hand om mina bilder efter mig. Men det vet man förstås ingenting om. Har i alla fall visat hur mitt bildarkiv är organiserat på min dator.

Svara

2024-04-14 20:50   Khalad

Pelargonior hör landet till för mig, så skulle det kunna vara också här. Solen lyser in på köksbordet, klassiskt placerat vid fönstret. Enkelt och värdigt. Många hälsningar/ Björn

Besvara

Svar från pic-tor 2024-04-16 11:59

Tack Björn för kommentaren. Pelargoner går nog bra i stan också.

Svara