Gesällen/ Bra för cirkulationen?

Jag är väl egentligen för gammal för att fotografera men har inte vett att sluta. Orsaken? Det är lika kul nu som när jag var 20. Kanske t o m mer kul. Det kan ju också bero på att jag är trög – att det tar förfärligt lång tid för mig att lära mig fotografera. Jag bryr mig egentligen inte om vad det är som ligger bakom min stora glädje att fotografera.

I Gävle pågår Stadsfesten för fullt. Bland vanliga karuseller och "snälla" tuff tuff-tåg finns rena helvetesmaskiner som svischar folk högt ovan hustaken. Kanske är sådana här tingestar bra för cirkulationen? Gamla borde därför uppmuntras att ta en tur? Nu är det bara barn och ungdomar, utan cirkulationsbesvär, som svischar runt.

Själv har jag f n inga problem med cirkulationen och passar för den här gången. Det som lockar min hungriga mage är i stället engelskinspirerad "Fish and Chips" som säljs i ett stånd. Smakar riktigt bra. Jag lyssnar en stund på duktiga, unga sångare från Studio 56. I kväll är det bara tjejer som framträder och jag förvånas över deras scenvana och mogna röster. 

Stadsfesten, som den nu är utformad, är väl i första hand till för de yngre. Men jag roas ändå av begivenheterna och folklivet. Är kanske ung i sinnet?

På återseende

Torbjörn

Gesällen/ Brutus glömde bort gråsparven

De som satt och väntade på att få se bilder på gråsparven, vid Brutus Östlings föreläsning i Säterdalen i söndags, fick vänta förgäves. Vad jag så här efteråt kan minnas fick vi inte se en enda, vare sig i med- eller motvind. Nu kan jag emellertid komplettera Brutus eminenta fågelbilder med en bild på, just det, en gråsparv.

Jag behövde inte inta magläge, inte heller behövde jag något 1 200-objektiv. Jag satt helt lugnt vid ett cafébord och fikade. En ostsmörgås och kaffe vid Café Lido i Gävle. Jag behövde inte sitta länge förrän gråsparvarna dök upp. Lite överraskad blev jag av deras oräddhet. De damp ned direkt på mitt bord och rensade det snabbt från brödsmulor. Sedan satte de sig en bit bort och väntade.

Åtelfotografering är ju populärt bland de som fotograferar örnar och andra rovfåglar så jag ville inte vara sämre utan lade ut en bit av min smörgås på bordet. Jag förinställde kameran men hann ändå inte med. Swisch så var både fågel och brödbit borta. En till bit av min smörgås lades ut, och den här gången lyckades jag fånga en som inte var lika kvick som den förra.

Nu hade jag en 28:a på kameran så bilden är rejält croppad. Då är 36 MP bra att ha.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/ Vad gjorde det att det regnade?

Många har redan rapporterat från den succéartade utställningen i Säterdalen. Så här följer enbart några reflektioner. De som ligger bakom utställningen, med Peter Engman i spetsen, uppvisar en remarkabel handlingskraft. Här finns ingen anledning till "eftertankens kranka blekhet" utan gänget ser till att saker och ting blir gjorda. Bara en sådan sak att få stora fotografer som Anders Geidemark, Jan Peter Lahall, Hans Strand och Brutus Östling att komma till Säter är en bedrift. Geidemark, Strand och Östling ställde inte ut men visade i stället sina fantastiska bilder i de engagerade föredrag de höll inför fulla hus. 

Trivselfaktorn var hög, och det beror inte enbart på den mycket trevliga omgivningen i Säterdalen med kiosk, restaurang och teaterscen. Man får heller inte glömma den vackra naturen i ravinen med bäckar omgivande berg och vandringsstigar. Social samvaro och trivsel är ett av ledorden för Engman & Co när de planerar utställningen i dagarna två. Det är bara att erkänna – varje år lyckas de med de föresatserna.

Nu låter jag de positiva känslorna få sjunka in och få fäste innan jag tar itu med nya utmaningar med min kamera. Var sak har som bekant sin tid.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/ Duvan

Igår. Jag tar en promenad ned på stan för att uträtta några ärenden. Men först tar jag mig en fika på café Lido vid Stortorget. En mugg kaffe och Lidos goda kardemummabulle. Jag väljer ett bord vid kanten av torget där jag har bra uppsikt över vad som händer omkring mig. Det är inte särskilt varmt, bara när solen behagar titta fram.

Jag har nästan fikat klart när jag ser en av Lidos expediter luta sig över staketet som omgärdar serveringen. Hon tittar på något som ligger på gatan. Vad är det? När jag tittar närmare ser jag att det är en duva som ligger där. Den ligger helt platt mot stenbeläggningen, som om den ruvade. Jag ser att den rör på huvudet, men i övrigt är den helt stilla. Andra fåglar och människor rör sig alldeles i närheten utan att den reagerar. Flickan går tillbaka in i caféet och jag misstänker att hon ringer någonstans.

Gesällen/ Jag har aldrig legat i Lund, men däremot i Skurup

Folkhögskolan i Skurup fick bli mitt basläger när jag häromåret besökte Skåne. Många folkhögskolor förvandlas till vandrarhem på somrarna när eleverna har åkt hem. De folkhögskolor jag nyttjat mig av har alla hållit hög standard. Både vad gäller själva rummen som kök och andra utrymmen. Priset är också oftast mycket konkurrenskraftigt.

Vad beträffar Lund så får jag inget riktigt grepp om stan. Den känns utsmetad på något vis. Utsmetad på den skånska myllan. Den dagen jag besökte stan var det i vissa kvarter så gott som folktomt. Ödsligt. Den gamla domen står där tung och dyster. Fotogenique kanske, men inte är den vacker. Det religiösa livet har säkert under många år spelat en mycket stor roll i Lund. Nu kan jag tro att det är den moderna spetsforskningen som sätter sin prägel, med flera framgångsrika företag utanför stadens kärna.

Lite repriser blev det i det här inlägget. Repriser hör ju sommaren till. Lund måste nog undersökas lite närmare, och kanske får jag ett helt annat intryck under terminstid när stan är full av studenter.

På återseende

Torbjörn