Gesällen/Det svenska kulturlandskapet

Det svenska kulturlandskapet som det presenteras i Knivstatrakten i Uppland. Det är april och bonden har bråttom att komma i gång med vårbruket medan musten är kvar i jorden. Jordytan har precis torkat upp så mycket att bärigheten håller för en traktor. Den här dagen blir det både harvning och sådd.

Uppe på en liten höjd ligger några bostadshus och ekonomibyggnader. Den brukade åkermarken ligger strax intill.

Om några veckor är det dags igen för vårbruket detta år. Hoppas bonden är vaccinerad och frisk och att han hinner med allt som ska göras. Hoppas också att han kan slå sig ned en stund och njuta av det vackra svenska kulturlandskapet.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Gemenskap – inne och ute

S:t Johannes kyrka i Stockholm är pampig, men samtidigt väldigt vacker. I alla fall externt, jag har aldrig varit innanför dess portar. Högt reser den upp sig på Brunkebergsåsen. Går man in på Svenska kyrkans hemsida kan man ta en virtuell tur inne i kyrkan. Den ser ut att vara lika vacker invändigt som utvändigt. Lite grand påminner den om Uppsala domkyrka tycker jag. Båda är byggda i nygotisk stil. Här slog jag mig ned på kyrktrappan en solig vårdag. Jag var inte ensam utan det var fullt med människor som satt där och njöt i solskenet. Många åt sin lunch och jag kände en fin gemenskap med alla som satt där. Några gick in i kyrkan för att få lite lugn och ro.

För en fotograf är Stockholm en guldgruva. Det finns så mycket att fotografera. Platser, människor och företeelser. När pandemin så småningom ger med sig och människor blivit vaccinerade förväntar jag mig att staden kommer att blomstra igen. Då kommer jag åter att strosa runt på gator och torg med min kamera.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Tjejsnack

Tre tjejer står på gatan och pratar med varandra. Samtidigt har de mobilerna i högsta hugg. Unga människor är nämligen inte bara här, de är också där – samtidigt. Någon form av teleportering? Fast bara i tanken då. Kroppen är kvar här på gatan.

Vad snackar de om? Det handlar nog om shopping. Eller vad de ska göra till helgen. Den ena tjejen har kanske köpt något fint att ha på sig då.

Deras värld ser helt annorlunda ut än min. Ändå står vi här på samma plats samtidigt. När jag fotograferar är jag oftast ensam och det finns tid till att filosofera över människors tankar. Ibland hör man några ord från ett samtal och genast sätter fantasin igång. Fast jag tjuvlyssnar inte. Jag hör dåligt och det är sällan jag uppfattar vad folk på gatan säger.

Det står oss fritt att fantisera. Det är därför det är så spännande att fotografera människor. 

På återseende

Torbjörn

Gesällen/"When I was seventeen, it was a very good year...."

Men vad snyggt. Ska vi gå in och prova? Är du inte klok. Hur ska vi få på oss de där kläderna? Det var länge sedan vi kunde ha sådana kläder. Om jag hade varit sjutton igen skulle jag definitivt gå in och prova. Men nu....

I olika sammanhang drömmer vi ofta tillbaka till vår ungdom. Då vi var unga och friska och hela livet låg framför oss. Och snygga kläder passade. Nu får man nöja sig med billigare, och rymligare, kläder. Tidshorisonten har också krympt. Hur länge......?

En vaccinationsspruta kanske förlänger tidshorisonten en del. Låt det ske snart. 

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Herre med hund

Välklädd herre med oklädd hund. Påklädda hundar ser fånigt ut. De har blivit förmänskligade av matte eller husse. Men det är en stor industri världen över. Kläder till hundar. Låt hunden vara hund. Den vill inget hellre.

Katter råkar också ut för den här missriktade omtanken. Det är ett ohyfs att göra hundar och katter till små barn. Många hundar får inte gå på stadens gator heller. Som en accessoar bärs de omkring i en liten chic väska.

Det är synd om människorna, och en del hundar och katter.

På återseende

Torbjörn