Gesällen/ Kan man fotografera på kontorstid?

Jag dristar mig till att ganska ofta fotografera på kontorstid. Solen får ha sin gång, och tuppen sin sång. Jag går oftast upp vid pass sju, äter stadig frukost, och sedan stämplar jag in. Det blir stadspromenader på flera timmar, med avbrott för en närande lunch. Tillagad hemma i mitt kök, eller inmundigad på något av stans näringsställen. Ibland blir det arbete på heltid, ibland halvtid och ibland endast på deltid. Flexibel arbetstid i sin fulla blom m a o. 

Naturligtvis fotograferar jag också på obekväm arbetstid. Tidiga morgnar och sena kvällar. Många är det som enbart fotograferar på obekväm arbetstid. Då ljuset är mjukt och vackert. Men det går naturligtvis att fotografera när som helst på dygnet. 

Den här årstiden står solen inte så högt så skuggorna blir långa. Det kan man utnyttja bildmässigt. Så i det fallet fungerar kontorstid alldeles utmärkt.

Muraren skulle lägga på lite puts under takfoten på ett gammalt hus. Till sin hjälp hade han en skylift. Men det fanns ett problem. En balkong var i vägen för skyliften. Han pekade och visade och jag kom säkert med en hel del oprofessionella tips om hur han skulle kunna göra. Han tände en cigarett och gick ned till åkanten. Där stod han en bra stund och funderade. Kanske skrattade han inombords åt mina "experttips"?

Jag ville inte störa honom mer i sitt arbete, dessutom hade jag ju själv mitt arbete att tänka på. Mitt arbete på kontorstid. Jag drog alltså vidare, utan att ha fått veta hur muraren löste problemet med balkongen. Kommer jag någonsin att få veta? 

Har jag tur stöter jag på hans kusin när han sitter på torget och stoppar sin pipa. Då ska jag fråga hur han bar sig åt.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/ Jag frågade om jag fick slå mig ned

Strosar över torget och ser en man som sitter vid ett bord och stoppar sin pipa. Han ser sympatisk ut så jag frågar om jag får slå mig ned. Vi börjar prata och ganska snart börjar han prata om sin släkt, som till viss del har sitt ursprung i Skutskär.

Min kusin Anders bor i Uppsala sedan länge, berättar han vidare. Vad heter han i efternamn, frågar jag? L. svarar mannen. Det kan inte vara sant utropar jag! Honom har jag ju jobbat tillsammans med i många år. Vi tittar storögt på varandra och börjar skratta. Här sitter vi och pratar, fullkomligt okända för varandra, och plötsligt har vi något gemensamt.

Ett par dagar senare sneddar jag över torget på hemväg från en lunch med en gammal vän. Då ser jag plötsligt en man komma springande mot mig. Det är samma man som stoppade pipan några dagar tidigare. Ivrigt berättar han:

– Jag glömde nämna att min kusin har två systrar.

Han berättar utförligt hur systrarna ser ut och jag ser dem tydligt framför mig. Mannens släkt, som sysslat med allt från teater till stämning av pianon, blir med ens en del av min egen bekantskapskrets.

Ser ni en man som sitter vid ett bord och stoppar sin pipa, be om att få slå er ned.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/ Nu är Hasselbladaren ljustät igen

Min gamla Hasselblad 500 c/m har varit otät och släppt in ljus. Jag köpte den i vintras av en kompis. Det har varit 2-4 rutor som hela tiden varit ljusskadade. Nu är jag inte så bekant med kamerasystemet så jag har fått söka på nätet vad som felat. På eBay fann jag nya packningar och för några dagar sedan bytte jag ut de gamla, som av konditionen att döma nog suttit i magasinet i massor av år. Själva bytet är enkelt och kan fixas av de flesta. På YouTube finns ett flertal instruktionsfilmer som jag kan rekommendera om man är osäker.

Alderholmen

En solig dag tog jag med mig bladaren ut för att testa om jag gjort ett bra jobb. Vid framkallningen visade det sig att ingen ruta var ljusskadad.  Skönt att konstatera. Nu går den säkert 20 år till utan mankemang.

Fast jag vet ju förstås inte om det då kommer att finnas film att köpa till vettiga priser. Just nu verkar det vara Fomapan som ligger lägst i pris av de kända märkena. Jag har ingen större erfarenhet av det fabrikatet, men blir det någon fortsättning med film ytterligare ett tag så lär filmvalet bli ganska lätt.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/ Porträtt i farten

Han hoppade av cykeln i farten, pekade på min kamera och jag förstod att han ville bli fotograferad. Han talade ett språk jag inte kunde, och jag vet inte vem det är. Med gester kunde vi ändå göra oss hjälpligt förstådda. Några knäpp, och sedan hoppade han på cykeln och for vidare. En underlig känsla kom över mig. Vem var han? Hur kan jag nå honom?

Ibland händer det att människor jag möter vill att jag ska ta en bild. Vid sådana tillfällen brukar jag fråga om de vill ha mitt visitkort så att vi kan komma komma överens om hur bilden ska levereras. En del vill inte ta emot mitt visitkort och det gör mig konfunderad. Varför ber de om att bli fotograferad och sedan struntar i att ordna så att de kan få bilden sänd till sig? Hur agerar ni i sådana här situationer?

Kanske är den här pojken flykting från Syrien, eller rom? Jag har ingen aning. Han kom cyklande och tvärstannade när han såg min kamera. Han talade inte engelska, bara sitt eget språk, som jag inte kunde placera.

Ett porträtt rakt ut i cyberrymden. Utan mottagare. Jag hoppas ändå att du någon gång i framtiden kan fånga upp det och spåra det till mig.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/ Jodå, nog går det att fotografera sport med en spegellös kamera

Sony A7RII är en mycket bra kamera, men den duger inte att fotografera sport med. De traditionella systemkamerorna med spegel och separat fokusplatta har mycket bättre AF och är därför mycket bättre lämpade. Det är åsikter som förs fram i forumen på FS och annorstädes. Kanske är det så, men efter att ha tagit lite bilder under två matcher i World Cup i bandy så tycker jag att Sonyn grejar sport ganska bra. Nu var jag på Göransson Arena i Sandviken i första hand för att se på bandy. Jag satt på läktaren bland den övriga publiken och lyfte kameran till ögat ibland.

Jag använde Sony 70-200/4 nedbländad till 5. Kameran var inställd på ISO 2 000, följande fokus och serietagning. Efter allt jag läst om kameran blev jag positivt överraskad över hur väl AF fungerade. De allra flesta bilderna är skarpa och AF arbetar snabbt.

Bandy är en fartfylld sport över stora ytor.

Den stora skräcken i bandy. Hörnorna. Jag vet, för jag har själv spelat.

Usch, här kommer bolluslingen.

Skönt, faran över för denna gång.

Får jag presentera en världsartist – Sergej Lomanov Jr.

Smidig, oerhört snabb och med total bollkontroll.

Lomanov är bollkär och ibland är nog medspelarna lika ovetande som motspelarna över hans nästa drag.

Sergej Lomanov Jr är son till tidernas kanske bäste bandyspelare, Sergej Lomanov Sr. Under åren 1989-1995 spelade Lomanov Sr i IK Sirius och jag såg honom spela flera gånger. En fantastisk spelare som nästan inte gick att stoppa. Lomanov Jr spelade i Sirius som junior och talar flytande svenska. Många anser att han i dag tagit över kronan efter sin far som världens bäste bandyspelare. Han spelar för den ryska klubben Jenisej.

Som sagt var, nog går det att fotografera sport med Sony A7RII.

På återseende

Torbjörn