Några tankar om Status Quo, analog fotografering, mellanformat, beskärning, bullfest och is från Torneälven

När jag tänker tillbaka på vad som hänt de senaste 20 åren så undrar jag om begreppet Status Quo förlorat sin betydelse. Då tänker jag naturligtvis inte på den berömda popgruppen utan på politiska händelser som i alla fall inte jag trodde jag skulle få uppleva under min livstid. Vem kunde ana på 60- och 70-talet att Sovjetunionen skulle falla sönder och samman och i samma andetag Berlinmuren rivas. Öst var öst och Väst var väst. Status Quo sedan andra världskriget och skulle väl så förbli i evighet som det verkade. Men de förtryckta folken visste bättre. Många i öst hade skaffat sig parabol och kunde se TV från länder utanför Östblocket. En annan världsbild tonade så sakteliga fram för de här människorna. En världsbild helt annorlunda än den ledarna i Öst förmedlade. Ja, så gick det som det gick. Det finns de som menar att det i själva verket var parabolen som var förutsättningen för förändringen i Öst.

När jag nu ser vad som händer i Nordafrika och på Saudiarabiska halvön där folken gör uppror mot diktaturer och decennier av ofrihet liknar det mycket vad som hände i Östeuropa för drygt 20 år sedan. Då spelade parabolen en stor roll. Nu är det i stället Facebook och mobiltelefoner som blixtsnabbt förmedlar tankar och idéer till miljontals människor. En kraft som svårligen låter sig stoppas. Den tekniska utvecklingen inom kommunikationsområdet gör det svårare för diktaturer att manipulera sin befolkning. Tunisien visade vägen för Egypten. Who's next ( gammal sång av Tom Lehrer, då handlade det om vilket land som stod i tur att skaffa atombomben)?  Algeriet, Jemen och Libyen är redan på gång. Liksom Bahrein på arabiska halvön. Status Quo håller på att rubbas inom hela den här regionen. Det ryktas t o m om oroligheter i kungarnas och schejkernas Saudiarabien. Vem, i min generation kanske man ska tillägga, kunde ana den här utvecklingen för bara några år sedan? Vi ser nu vilken enorm betydelse den tekniska utvecklingen inom information och kommunikation haft, och kommer att ha, för spridning av demokrati till länder där människor varit förtryckta så länge. Den explosionsartade utvecklingen av digitalkameror för bild och video spelar en avgörande roll i sammanhanget där bilder snabbt kan spridas via internet. Det är onekligen intressanta tider vi lever i.

Man kan väl knappast påstå att utvecklingen inom den analoga fotografin f n är explosionsartad. Men har den stannat av alldeles? Själv har jag ingen uppfattning men jag kliver ibland av det snabbt rusande digitaltåget och tar mig fram i makligare takt med min gamla mellanformatare Rolleiflex eller den något yngre Yashica på magen. Att komponera bilden i det enkla, men funktionella, ljusschaktet skänker glädje och tillfredsställelse. Fast förstoringsluppen kunde förstås få vara lite kraftfullare. Anledningen till att jag fortfarande använder de här kamerorna är naturligtvis också att bildkvalitén blir så fantastiskt bra. Ni som aldrig provat – gör det. Risken är stor att ni blir fast.

För somliga är efterbeskärning en styggelse värre än pesten. Beskärning gör man i kameran. Allt annat är fusk. Jag har svårt att förlika mig med den här typen av inskränkningar i den konstnärliga friheten.  Jag vill inte påstå att jag beskär mina bilder besinningslöst. Många gånger gör jag det inte alls. Men ofta kan en vettig beskärning ta fram kvaliteter i bilden som den inte skulle ha haft annars. Genom mitt arbete med mina gamla mellanformatskameror har jag mer och mer börjat tycka om det kvadratiska bildformatet. Närbilder får en väldig genomslagskraft i det koncentrerade formatet. När jag använder min digitalkamera försöker jag redan när jag komponerar bilden tänka kvadratiskt. Sedan blir det till att beskära i Photoshop.

Det har varit isfestival i Stadsträdgården i Uppsala där ett antal konstnärer skulpterat fram fantastiska verk ur is transporterad ned till Uppsala från Torne älv. Isen har fantastiska kvaliteter vad jag kan se. Den har en klarhet som gör den svår att skilja från glas. Helt fantastiskt. I samband med festivalen bjöd ett nystartat, lokalt bageri på bullar. Till det kunde man dricka mjölkchoklad eller kaffe. Många skridskoåkare och blivande isprinsessor sågs glida omkring på Svandammen. Vid mitt besök koncentrerade jag mig till stor del på folklivet kring bullarna, kaffet, chokladen, skridskoåkarna och isen från Torne älv.

Mästaren och Fröken Frost

Han var med på bullfesten

Ett gäng cyklister ska fram

En liten isprinsessa charmar publiken

Fler bilder från Isfestivalen finns att se här:

http://www.fotosidan.se/gallery/view.htm?ID=301982

På återseende

/Torbjörn

Något har hänt

En välklädd kvinna kommer emot mig när jag vandrar genom Kungsträdgården. Jag skulle tippa att hon är några år yngre än vad jag är. Precis innan vi möts svänger hon plötsligt av och börjar rota i en papperskorg. Hon mumlar något ohörbart och skyndar sig till nästa papperskorg. Häpen står jag och ser på hur hon jagar mellan papperskorgarna på jakt efter något att panta. Varför är jag häpen? Folk har väl alltid rotat efter tomglas och burkar i papperskorgar och soptunnor. Jo, det har man sett ända sedan 60-talet. Men då och fram till nu har det mestadels varit utslagna, lite äldre och illa klädda människor som sysslat med sådant. Nu ser man både unga och gamla och de flesta ser ut som vem som helst. Den här dagen ser jag flera stycken som jagar runt på stan. Något har hänt.

En kortvuxen man rör sig på gågatan i Uppsala. Han är handikappad och rör sig med vissa svårigheter. Den utsträckta handen visar tydligt att han tigger. Jag har sett den här mannen förut. Men inte i Uppsala utan i Stockholm. Längre ned efter gågatan ser jag en kvinna som sitter och skramlar med en tamburin. Framför sig har hon ställt en liten plåtburk. Några dragspelare står en liten bit bort. Förut var tiggeri på gator och torg mycket ovanligt i Uppsala och jag vill påstå att det inte var så vanligt i Stockholm heller. Något har hänt.

Det finns de som påstår att det rör sig om rent geschäft. Alla i familjen ränner runt på gatorna och tigger mer eller mindre affärsmässigt. Detta vet jag emellertid inget om. Jag kan bara konstatera att antalet tiggare märkbart har ökat i de två städer jag känner bäst till, Stockholm och Uppsala. Jag noterar också att det finns tiggare som är verksamma både i Stockholm och i Uppsala. Något har hänt.

Hur kan det komma sig att man ser sådana här tendenser i ett så rikt land som Sverige med Europas snabbast växande ekonomi? Varför spiller inte lite av den goda ekonomin över på de här människorna? Har vi som ofta vistas ute på stadens gator och torg med våra kameror något särskilt ansvar? Vi ser, vi kan dokumentera och vi kan visa för allmänheten och politiker hur vardagen ser ut för många människor. Personligen har jag svårt för att fotografera dessa människor. Det känns lite grand som om man utnyttjar deras eländiga situation för sina egna, konstnärliga syften. 

På jakt

Dagens runda

Ett litet nedslag i Stockholm, en vanlig onsdag, i februari månad 2011.

På återseende

/Torbjörn

Vackra kvinnor

Vid ett besök i Båstad i somras mer eller mindre ramlade jag in på en mannekänguppvisning. Jag var där
 tillsammans med min son Kristoffer för att se på tennis. Efter ett tags tittande på tennis gick vi för att äta lunch och det var då jag observerade dessa vackra kvinnor på en scen nära matstället. Nu är jag inte så säker på om det verkligen handlade om en mannekänguppvisning. I alla fall så framträdde ett antal vackra damer på den här scenen och jag lyckades få några bilder innan nästa match började.

Kanske handlade det om den mest spännande frisyren? Vad tror ni?

På återseende

/Torbjörn

Min nya granne är en skata

Inte visste jag att mina grannar hade flyttat. Det måste de ha gjort medan jag var på jobbet i går.  Lite förvånad blev jag för det var ju bara i somras som de flyttade in i grannlägenheten. Ibland går det undan. Bevisen fanns där när jag kom hem på eftermiddagen. Spåren i den nyfallna snön talade sitt tydliga språk. Min nya granne är en skata. 

Det verkar som om skatan har haft flytthjälp 

Jag ser fram emot att få träffa min nya granne nu i helgen. Vad ska jag bjuda på?

Ja, det gäller att hålla korpgluggarna öppna för det händer saker hela tiden :-).

På återseende

/Torbjörn

Isjakter

Jag hade aldrig sett isjakter i aktion innan jag stötte på ett gäng som åkte runt i en rundbana på Sigtunafjärden den gångna helgen. Ljuset var ganska besvärligt med mycket kraftigt solsken ena stunden och mulet stunden därpå. Den här dagen hade jag både min analoga Minolta Dynax 7 och digitala Sony A850 med mig. På Minoltan satt Minolta 1,7/50 mm och på A850 använde jag Sony 2,8/28-75 mm och Sony 4,5-5,6/70-300 mm. Filmen jag använde var Kodak TMAX 400.

Här några bilder från Minolta Dynax 7

Också några bilder tagna med Sony A850

Den här trevlige killen berättade en hel del om hur man bygger isjakter. Just den här jakten hade mast och segel från en Tornado. Chassit är byggt av aluminiumprofiler. Det finns en hembyggd isjakt i Sigtuna gjord av trä men tyvärr missade jag den den här dagen.

På återseende

/Torbjörn