Gesällen/ Jag är medlem i en riskorganisation

Ja, det är bara att erkänna. Jag är medlem i en riskorganisation. I och med pensioneringen i höstas gick jag med. Tänkte väl inte då att det var något särskilt med den här organisationen. Den är ju gammal och välkänd och många jag känner är medlemmar där. Men när räkningen för medlemsavgiften skulle betalas blev jag varse. 

Nu undrar jag naturligtvis vad det är för risker organisationen tar? Sammanträder styrelsen regelbundet på Solvalla och sätter sprätt på medlemmarnas pengar? Stötpoker i Texas? Kasinot i Monte Carlo?

Jag får nog fundera ett varv till om jag vill vara med och satsa.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/ Midsommarafton lite på distans

"Vi äro musikanter, allt i från Skaraborg.
Vi äro musikanter, allt i från Skaraborg.

Vi kan spela fio lio lio lej,
vi kan spela basfiol och flöjt.

och vi kan dansa bom faderala bom faderala bom faderala,
vi kan dansa bomfaderala bomfaderalan lej.

Vi kan spela fio lio lio lej
vi kan spela basfiol och flöjt.

Och vi kan dansa andra hållet, andra hållet andra hållet,
och vi kan dansa andra hållet, andra hållet me!"

Danslekarna pågår för fullt kring majstången, men mannen på cykeln föredrar att fira midsommarafton lite på distans. Han är närvarande och betraktande, men inte deltagande. I periferin liksom, men likväl där.

– Jodå, jag firade midsommar i Boulognerskogen, precis som jag alltid brukar göra. Det kan han säga till sina vänner utan att ljuga.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/ Försommartid

Det är studenttutspark och skolgården är smockfull med människor som ivrigt väntar på sina nybakade studenter. Studentskyltar lyfts upp i luften så att de nybakade lättare ska hitta igen sina nära och kära. En gammal man sitter i sin rullstol och håller en inplastad, gul ros i sin skrynkliga hand. Jag hoppas innerligt att den han väntar på, studenten, finner honom i den stora massan. 

Själv står jag här "helt utan egentligt ärende". Vill bara insupa stämningen från min gamla skola. Kanske dyker det upp någon gammal bekant?

En av mina lärare från den tiden ska dela ut stipendier. Det vet jag, för det har han själv berättat. Vi brukar stöta på varandra lite då och då för vi bor i samma stadsdel här i Gävle. Våra samtal brukar bli långa, intressanta och med många skratt. Märkligt egentligen för det var ju så länge sedan. Men han är otroligt alert och skarp och man måste alltid skärpa till sig när man samtalar med den f d centertanken från Tierp. Tillsammans minns vi.

Studenterna marscherar runt på stan och i täten går en blåsorkester. Ungdomlig glädje och det är verkligen härligt att se. Sedan blir det ytterligare några varv med bil, släp eller cykel innan det publika är över för den här gången. Hemma väntar dukade bord, ballonger och tal.

Jag går upp till torget och köper belgiska jordgubbar. De hör också försommaren till.

På återseende

Torbjörn