Gesällen/Stilla liv på balkongen

Fick lust att använda min Hasselblad 503 CX. Satte i en rulle Ilford FP4+ redan på kvällen. När jag vaknade morgonen därpå ösregnade det. Det fortsatte att regna efter frukost och även efter lunch. Jag ville så gärna få höra det välbekante klonket från bladaren. Det fick bli balkongen. Den är inglasad och regnsäker. Plockade med mig några saker från ett skåp, digitalkameran fick också hänga med. Både som objekt och exponeringsmätare.

Städade undan så pass att jag och objekten fick plats. Kröp ned på en pall och strax så var rullen slut

En gammal tillbringare (underbart ord), en docka från Estland, min Sony A7RIII, en ishink och en ljusstake från iittala. Ljuset som strömmade in genom inglasningen var mjukt och behagligt.

Som ni ser är inget tillrättalagt på balkongen. Bara lite omstuvningar. Det ser ut som det brukar. Det var min tanke också.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Gatufoto på tapeten igen

Så var då gatufoto på tapeten igen. Vad det är, vad det inte är. Knepig genre inom foto är det minsta man kan säga att det är. Inte är bilderna vi tar i dag som förr när genren definierades. Gaturummet ser helt annorlunda ut i dag än tidigare och det är svårt att jämföra epokerna med varandra.

Nu är jag inte den som älskar att dissekera bilder för att få fram vad fotografen vill berätta. Känslan i fotoögonblicket  är avgörande för mig. Några djupare tankar än så existerar inte. Är det något i gaturummet som får mig att reagera tar jag en bild, eller flera. Vanligtvis får inte promenerande människor mig att reagera. Inget händer, ingen knorr, ingen story.

Valde ett årtal i en LR-katalog och bläddrade igenom några mappar. Stockholmsbilder. Hittade ett antal som jag fotograferat i gaturummet. De har alla fått mig att reagera.

Man ser och reagerar. Tar en bild och går vidare. Märkvärdigare än så är det inte för mig. Färg ibland, svartvitt ibland. Känslan får avgöra. Dagsformen spelar också in. Ibland infinner sig inte känslan och då blir inga bilder tagna. Brukar värma upp med att ta en massa bilder, på vad som helst, innan allvaret börjar. Är jag ouppvärmd tar det längre tid innan jag tar första bilden och säkert har jag missat flera innan.

Gatufoto kräver koncentration och fantasi. Ofta kan man förutse vad som kommer att hända. Var startklar med kameran och invänta det rätta ögonblicket. Har du tur händer precis det som du fantiserat om. Lika ofta händer ingenting. Tur är bra att ha med sig. En reporter frågade en gång Ingemar Stenmark om han inte haft ovanligt mycket tur i sitt tävlande: "Ju mer jag tränar desto mer tur har jag", svarade Ingemar.

Så är det med gatufoto också. Det gäller att ligga i annars blir det inget.

På återseende

Torbjörn