Att suga ut det gottaste av ett område och björkens svåra fråga

Som redan nämnts av några bloggare var det vernissage den 27 mars på Midsommargården i Hägersten söder om stan och jag skriver inget mer om den för det har andra gjort så förtjänstfullt. Det jag ändå kan nämna är att den var mycket fint arrangerad med många trevliga bilder och trevliga besökare.

Midsommargården i Hägersten

Lena Pesula, en av fotograferna som ställde ut sin bilder

Magnus Fröderberg, Jan-Olof Åkerlund och Leif Bength diskuterar kring utställningen

Jag kom lite tidigt och släntrade runt omkring Telefonplan, som stadsdelen heter och som är djupt präglad av verksamheten vid f d LM Ericsson. Ibland när jag fotograferar mutar jag in ett område och försöker suga ut det gottaste med kameran. Man kan återvända flera gånger för ljuset förändras hela tiden och detaljer kommer och går.

Gatupratarna står där så självsäkert bredbenta

Den läckra scootern lyste upp hela torget

Men fontänen var inte inte ett dugg inbjudande

En fräsig bil kom backande med väldig fart

Ett öppet fönster ser alltid inbjudande ut

Glas och betong

Plåt mot plast

Vad tror ni han har handlat?

En björk står där allvarsam med sin vita stam och suger åt sig av det för stunden intensiva solskenet.

En björk står i det skarpa solskenet

Den har former som får tankarna att gå åt ett helt annat håll men jag kastas raskt tillbaka till verkligheten när jag får syn på frågan som skrivits på barken. Ni läste rätt. Det står skrivet med tusch och inte inristat med kniv. Förr när man ristade in sin kärestas namn i barken gick man grundligt tillväga. En för ändamålet lämplig kniv användes och man karvade djupt ända in till stammen. Det tog naturligtvis tid men budskapet sitter där så länge trädet lever. Generation efter generation kan där läsa om gångna tiders svärmerier bland förälskade ungdomar – nu döda sedan många år. I dag är det ingen som har tid att hämta en lämplig kniv. Nej, fort ska det gå. Med mobilen i den ena handen och tuschpennan i den andra skrider man till verket. Det måste gå fort innan känslorna hinner svalna. Med en kniv hinner man helt enkelt inte med i svängarna utan den tilltänkta hinner tröttna medan spånet så sakteliga faller till marken.

Björkens svåra fråga

Björkens fråga, eller uttryckta förhoppning, var inte vilken som helst:

- Kommer inte Himmelriket snart?

Så står det där på björkens stam. Snabbt ditskrivet av en person som kanske fått nog av det hårda slitet för livets nödtorft. Det är både en fråga och innerlig förhoppning. Skrivet i tusch av en nutidsmänniska. Tuschet håller på att försvinna och frågan är nog bortblekt till hösten när sommarens solstrålar gjort sitt. Synd tycker jag. Nu kan inte kommande generationer få kännedom om de existensiella tankar människor hade som bodde vid Telefonplan i Hägersten, söder om stan i nådens år 2011. Året då så mycket hände runt om i världen och som oroade människor överallt. Även människor boende vid Telefonplan i Hägersten, söder om stan.

Mystiska trälådor

Jag går en sista runda över torget innan jag går ned till tunnelbanan. De mystiska trälådorna lockar min nyfikenhet och jag möter Lena som också är på väg hem.

På återseende

/Torbjörn

Året är 1984 och Flustret i Uppsala brinner

"Natten till den 22 januari 1984 skedde det som inte fick hända, Flustret började brinna. Det hela började med att serveringspersonal kände en konstig lukt som av bränt gummi och därför utfördes en inspektionsrunda men utan resultat. Detta upprepades ännu en gång men fortfarande utan resultat. Vid midnatt bröts plötsligt elförsörjningen till kassaapparaterna. Ungefär samtidigt upptäcktes en mindre brand ur en inbyggd stolpe på övervåningen. Brandkåren larmades då personalen inte lyckades släcka brandhärden. Eftersom man trodde att det rörde sig om en mindre brand utrymdes lokalen lugnt. Snart insåg man dock att hela vinden var övertänd. Släckningsarbetet försvårades av att det var mycket kallt denna januarikväll och branden låg hela tiden ett steg före. Släckningsarbetet pågick i över ett dygn. Enligt ögonvittne lystes Uppsalas natthimmel upp då Flustret brann och det syntes på långt håll. Morgonen efter branden återstod bara ett skal av byggnaden. Mycket hade gått förlorat eller blivit skadat i branden. Hela övervåningen blev i stort sett utbränd, men stora delar av bottenvåningens ytterväggar och bärande innerväggar förblev intakta. Golvbjälklaget i den äldre delen och i den nya verandadelen blev inte brandskadat, men vattendränkt. Andra delar av undervåningen blev rökskadade. Efter genomförd brandbesiktning konstaterades att byggnadens kvarvarande delar var i bättre skick än vad man hade trott. Kärnan av gamla Flustret fanns kvar."

(Min kursivering)

(Flustret, en nattklubb utomhus: Examensarbete i landskapsarkitektur av Emelie Arnoldsson, 2007)

På morgonen den 23 januari hörde jag om branden på morgonnyheterna. Jag tog min kamera och åkte direkt in till Uppsala. Min äldste pojke, Fredrik, följde också med. Det var en sorglig syn som mötte oss när vi kom fram. Husstommen stod till stora delar kvar men inuti var det utbränt. Det rökte och bolmade fortfarande och man kunde se en och annan eldslåga flamma upp. Mycket folk hade samlats och de stod tysta och begrundade förödelsen.

Jag tog en rulle Tri-X med min Pentax Spotmatic. Vädret var grått och murrigt. Ja, på det stora hela taget var det en dyster dag i Uppsala.

Ja, du pappa, det här var ingen munter syn.

Titta gärna i det citerade examensarbetet. Där finns bland annat en hel del gamla bilder på Flustret.

På återseende

/Torbjörn