Ett stopp i Värnamo – kan det va' nå't

På min väg ned till Skåne stannade jag till i Värnamo och åt lunch. Därefter spankulerade jag en runda på stan, köpte ett minneskort på Expert och tog lite bilder. Eftersom jag spankulerade på gågatan får väl det här kategoriseras som gågatufotografering.

Jag bor på Skurups folkhögskola. På somrarna, när eleverna är hemförlovade, fungerar skolan som  vandrarhem. Rummen är fina med två sängar, skrivbord och badrum. Dessutom finns tillgång till gratis nätverk, tyvärr ganska så långsamt. Ett fint, gemensamt kök och TV-rum finns också.

Som sagt var, ett stopp i Värnamo blev det. Här kommer några smakprov från gågatan.

En hel del höftskott blev det och skärpan sitter väl inte perfekt på alla bilderna. På min laptop har jag en gammal version av Lightroom som enda bildbehandlingsprogram och vid konverteringen till svartvitt har jag i huvudsak använt programmets förinställningar.

På återseende

/Torbjörn

Mina utställningsbilder i Säterdalen

Fotoutställningen i Säterdalen blev en mycket lyckad tillställning med uppskattningsvis 800–900 besökare under de två utställningsdagarna. Natur- och landskapsbilder dominerade men det fanns även exempel på bilder inom arkitektur-, gatu- och porträttfotografering också. Stor bredd och många väldigt fina bilder. Färg dominerade men det förekom en hel del svartvitt också.

Jämfört med i fjol så hade flera nya fotografer tillkommit på årets utställning och som vanligt är det mycket givande att gå runt och småprata med alla. Alltid snappar man upp något som man kan ha nytta av i sitt eget fotograferande.

Peter Engman, Magnus Höög och Hans Olander ska ha ett stort tack för perfekta arrangemang. Hans ska också ha ett stort tack för att han själv samt två andra musikanter underhöll oss utställare och besökare med trevlig musik. Sist, men inte minst, ett stort tack till Peter och Nina för stor gästfrihet.

Här följer mina utställningsbilder.

Alla utställare skulle ha med en bild på temat "Ån". Besökarna fick sedan rösta fram bästa temabilden. Nu blir det en tur till det fagra Skåne. Med utgångspunkt från "baslägret" på Skurups folkhögskola blir det förhoppningsvis givande dagsturer uti det böljande landskapet. Havet ska naturligtvis också besökas liksom en och annan stad.

På återseende

/Torbjörn

Det där med ramar igen

Jag har precis ramat in mina bilder till utställningen i Säter. Jag använde IKEAS ram Ribba som levereras med färdigskuren passepartout. Bekvämt och bra kan det tyckas. Visst, inramningen tar inte särskilt lång tid men det är inte helt problemfritt. Ramarna skräpar ned glaset. De är tillverkade av sammanpressade fibrer av något slag och de lossnar ständigt från ramverket och fastnar på glaset. Det är väldigt svårt att bli av med dem. Jag har försökt med s k magisk fiberduk utan större framgång. Lätt fuktad disktrasa fungerade något bättre liksom en mycket gammal torkhandduk i kraftig bomull. Likt förb. så ser man massor med lösryckta fibrer när man väl monterat ihop ramen. Ett annat problem är att glaset dessutom ofta är rejält smutsigt när man öppnar förpackningen. Blåsor i glaset förekommer också.

Jag har länge använt IKEA:s ramar men tänker nu se mig om efter något annat. Helst ramar av något massivt material, inte pressat. Fördelen med IKEA:s ramar är naturligtvis priset och där kan väl knappast några andra konkurrera men som alltid får man vad man betalar.

Egentligen ska man väl kanske skaffa större kontroll över bildkedjan. Då tänker jag på egen skrivare med stor möjlighet att välja egna papperskvaliteter och storlekar. Sedan vore det inte helt fel att lära sig tillverka sina egna passepartouter heller. Idag är det inte så mycket pyssel kring fotograferandet. Bearbetningen i datorn går ju tämligen fort och sedan skickar man iväg sin bildfil till labbet och efter några dagar har man dem i postlådan. Inramningen med färdiga ramset går sedan i ett ögonblick – dock inte helt utan problem som jag beskriver ovan. Ibland saknar jag pysslet, hantverket.

Bröder

Hastigheten är, tror jag, en viktig faktor för lust och tillfredsställelse. Fartens tjusning kan säkert finnas på annat håll men knappast inom konstnärligt skapande. Här är definitivt en lägre hastighet att föredra. Tillfredsställelsen över att se något man skapat med sina egna händer ska inte underskattas. Frågan är bara hur vi ska kunna nå dit med den moderna, digitala tekniken. Är det överhuvudtaget möjligt?

På återseende

/Torbjörn

Några intryck från en spelmansstämma

Det är mycket Erik Sahlström i år. Den Uppländske spelmannen föddes i år för 100 år sedan och det firas på många sätt, vilket jag också nämnt i tidigare blogginlägg. Årets spelmansstämma, som också bär hans namn, präglades naturligtvis av jubileet. Parkeringen var smockfull till Ottarsborg i Vendel där stämman hölls i söndags. Mycket folk inne på området och naturligtvis massor med män och kvinnor med fioler, nyckelharpor, klarinetter, gitarrer, dragspel och munspel. En och annan cittra och kontrabas kunde man också se. Många nyckelharpor såg jag och harpan är ju också väldigt populär här i Uppland. Mycket beroende på Erik Sahlström naturligtvis. Ett år har gått sedan förra stämman och det märks tydligt hos några medan inte alls hos andra.

Å vad det spelades. Allspelet från scen leddes som vanligt av Eriks dotter Sonja och hon medverkade också senare tillsammans med sin familj när de spelade flera av Erik Sahlströms mycket vackra låtar. Hans låt Spelmansglädje är verkligen fin liksom den kanske inte lika kända Andakt.

I "buskarna" runt omkring och i de uppsatta tälten var musiken igång hela eftermiddagen. Låtskatten är enorm och det är otroligt att så många kommer ihåg alla låtar. De bara öser på nonstop. Det är alltid någon som "leder" och initierar låtarna men när idéerna tryter så är det alltid någon annan som drar några drag med stråken och så är man igång igen.

De här människorna bär på ett mycket rikt och varierat kulturarv. Det är vårt tillsammans och det är mycket väl värt att bevara och utveckla.

Några karaktärer förekommer på flera bilder men det är också mycket färgstarka personligheter. Både bildligt och bokstavligt.

Jag kan tänka mig att för många är den här kulturyttringen tämligen okänd. Ändå har vi här mycket av det ursprung som senare musiker utvecklat inom flera andre genrer. Under sommaren pågår stämmor på flera platser i landet men naturligtvis finns möjlighet att lyssna på den här typen av musik i andra sammanhang också. Hela året. De här människorna slutar aldrig att spela.

Jag hoppas att mina bilder ska förmedla en liten gnutta av den spelmansglädje som det fanns rikligt av den här härliga söndagen.

På återseende

/Torbjörn

Att koppla på bildblicken

När man går i skogen för att plocka svamp brukar man säga att man kopplar på svampblicken. Slögår man där bland gran och tall ser man ingen svamp. Man måste skärpa till sig och genomsöka marken systematiskt.  Likadant är det när man fotograferar på stan.

Oavsett vad du fotograferar, om du har människor med på bild eller inte, så krävs det en ständig vaksamhet om det ska bli något. Jag talar naturligtvis i egen sak om hur det fungerar för mig och vilka bilder som jag attraheras av. Känslan styr hela tiden och det är alltid den första som bestämmer. Inte mycket dividerande. Motivet kan finnas där i stillhet och kan lätt fotograferas. Men det kan också kräva inväntande av bättre ljus eller att vissa objekt förflyttar sig i önskvärd riktning. Ibland sker ingenting av detta och då får man välja att antingen ta en något "sämre" bild eller så avstå helt och hållet. Ofta ryker den något sämre bilden när man sedan granskar dagens skörd i Lightroom. Fast ibland så ser man andra kvaliteter i den än man gjorde på plats. Därför tycker jag att man vid första granskningen ska vara restriktiv med att slänga bilder. En inte helt perfekt bild kan ha andra värden än de rent bildmässiga.

Två på en scooter

Lägger man hela tiden på sig en massa restriktioner och funderingar om vad som kan betraktas som fint och normalt hämmas man självklart i sitt fotograferande och bilderna blir också därefter. Det gäller att försöka koppla bort alla sådana tankar och låta känslan styra. Ge sig hän, sade man förut.

Stockholmsfjäril

Obekväm får man inte vara och ibland måste man t o m böja på knäna. Den här typen av fotografering ägnar jag mig mycket åt och återvänder alltid till efter diverse utflykter till andra jaktmarker.

Steget efter

Det svarta hålets väktare

Mellan för och akter

Gluggen

Solfångaren

Korttricket

Hästtjejen

Bubbelmakaren och flickan

Bilderna som jag presenterar här har alla tillkommit utan en massa preludier. Jag har ibland fått vänta några sekunder på att folk förflyttat sig men i huvudsak har jag enbart ställt mig i position och tagit bilderna. De avspeglar naturligtvis min personlighet och vilka typer av bilder som tilltalar mig. Vi har alla olika smak och tar därför också olika bilder fast vi vandrar runt i samma kvarter.

På återseende

/Torbjörn