I ur och skur.

Hade ett ärende hos Fotokungen på Kocksgatan och tog tåget till huvudstaden. Vad mötte mig där om inte regn och hagel. Jag väntade ut första skuren på centralen en trappa upp vid utgången mot Klarabergsgatan. Hade tänkt mig fotografera genom stan upp till söder men fick ideligen hoppa in under närmaste tak för skurarna kom tätt. Drivor av hagel låg här och där på Drottninggatan.

Den här dagen använde jag Sony A77 tillsammans med 2,8/16-50 mm SSM. Ett team jag trivs mer och mer med. En snabb och exakt autofokus är guld värd när ögonen börjar bli trötta. Ett par av bilderna passade bäst i färg medan resten gjorde sig bättre i svartvitt. Det är absolut ingen oomkullrunkelig ståndpunkt, i morgon tycker jag kanske annorlunda.

På återseende

/Torbjörn

Bilder med gå- och ståpäls och så lite vilset, rött och vårstädning

Ett litet dokumentärt inlägg med människor jag mött på mina vandringar i den stora staden. Varje dag fylls den på med nya människor. Det är väldigt sällan man ser samma människa mer än en gång. Då hajar man liksom till och tankarna börjar mala. Visst känner jag den där människan?

Ståpäls samt lite vilset

Gåpäls men knappast vilset

Helt klart vilset

Rött möte

När jag såg henne såg jag rött

Vårstädning i gränden

Mänskliga möten, en oändlig resa som aldrig tar slut. Det känns skönt att veta att det finns något att göra i morgon också, och nästa dag, och nästa dag, och nästa dag...

På återseende

/Torbjörn

Hagen i blåvitt

Packade min ryggsäck och cyklade till Gredelby hagar. Det var behagligt väder, mest mulet men solen tittade fram då och då. Det är tidig vår i år och blåsipporna har varit uppe ett tag men det är också allt. I hagen är det fortfarande blött på flera ställen men fortsätter det varma vädret torkar det snabbt upp. Värmen lockar också björkarna att släppa fram sina ljusgröna, skira blad. De första små, musöronen, som är så fina och som tillåter blicken att se igenom de halvt genomskinliga kronorna, men bara för en kort tid. Den tiden på året vill jag inte missa.

Tar det långa benet före

I hagen finns många fina, gamla björkar

Nu väntar vi bara på att musöronen ska kika fram

Kring den här björken var det livlig trafik. Det är dags att paxa holken

Den yngre generationen. I bakgrunden syns den uppdämda bäcken

Solitär

Veteran med delad krona

En trio kikar fram

Gredelby hagar är ett naturskyddsområde i Knivsta. Kommunen har bl a låtit dämma upp bäcken som rinner genom området och den lilla konstgjorda sjön lockar dit massor med fåglar. Jag har själv sett brun kärrhök stryka fram över vassruggarna. Ett fågeltorn har rests i närheten, kanske lite för långt bort bara. Det krävs oerhört långa telen för att få hyfsade fågelbilder. I alla fall är det ett mycket trevligt område på promenadavstånd dit jag ofta går bara för att lyssna till fåglars sång och trädkronors sus.

På återseende

/Torbjörn

Vårligt vid Valloxen

I Knivsta finns flera sjöar och Valloxen är den största. Åker ni motorvägen mellan Uppsala och Stockholm kör ni över sjön på dess smalaste ställe. Förr i tiden var omgivningarna kring sjön populära för storstadsborna och många byggde också sommarstugor här. Många av dessa är nu borta men en del byggdes om och förvandlades till permanenta bostäder. Sjön betyder mycket för bygden och det är många som nyttjar den som badsjö på sommaren och på vintern plogas en isbana runt den västliga delen av sjön som flitigt utnyttjas av skridskoåkare.

Jag bor inte så långt från sjön och går ofta dit för att följa årstidernas skiftningar och det händer att jag tar mig ett dopp också. Det är oerhört svårt att få kajplats vid sjön och jag har frågat flera gånger utan resultat. Här skojar man att kötiden är minst 100 år och då är naturligtvis chanserna små ;). Många tycks dock strunta i bestämmelserna och förtöjer vid närmsta träd.

Så här såg det ut för några dagar sedan.

När jag går förbi den här bryggan kan jag inte låta bli att tänka på bryggdans. De uppklädda kvinnorna sitter på bänken och väntar på att någon gentleman ska bjuda upp. Dragspelaren står lutad mot trädet

Båtarna gonar sig i solen

Från den här björkbacken har man fin utsikt över sjön

Den här båten har jag aldrig sett i sjön. Kanske blir det i sommar?

Ett gäng glada människor grillar korv och fikar i det varma vädret

Friluftsfrämjandet har sina kanadensare här vid sjökanten

Båtar ligger långt upp i skogen. Några lär aldrig mer plöja Valloxens vågor

Isen är mörkt blågrå och den lär nog inte ligga så värst länge till. Vid Pepparkaksudden gapar bryggorna än så länge tomma men snart är det fullt med båtar här

Namnet Pepparkaksudden lär komma från den tiden fina damer vistades vid sjön sommartid. Korna gick och betade runt sjön och naturligtvis låg det koskit överallt. De fina damerna kunde emellertid inte ta det avskyvärda ordet "koskit" i sina mycket känsliga munnar så de sade "pepparkakor" i stället. Finkänsliga var de men man kan inte klaga på deras uppfinningsrikedom ;). Nu säger man bara "Pepparn" om platsen.

På återseende

/Torbjörn

Den stora festen

SM-finalerna i bandy spelades för sista gången i Uppsala 23–25 mars. För den här gången kanske man ska tillägga. Fr o m nästa år spelas finalerna i Solna på den s k Nationalarenan. Jag lyfter på den imaginära hatten och gratulerar Uppsala för de här 22 finalerna och önskar samtidigt Solna lycka till med de kommande fem. För kontraktet med Svenska bandyförbundet handlar om just fem finaler. Kanske det blir fler, kanske kan Uppsala få en ny chans när nödvändiga arenainvesteringar är gjorda.

Herrfinalen på söndagen är en riktig folkfest som för många börjar redan på förmiddagen med rejäl bandyfrukost på någon av krogarna i Uppsala. Busslaster med supportrar, den här gången från Lidköping och Sandviken, strömmar till och ger liv och färg åt staden. Kringarrangemangen vid Studenternas IP är många och efter matchen väntar festmiddag för de båda finallagen på slottet. För en bandyspelare måste det här vara det finaste som finns att uppleva. Tjugotusen människor på läktarna, perfekta arrangemang och en härlig stämning. Inget bråk mellan supportrarna utan enbart fest och glädje.

Stora idrottare finns inom många sporter och bandyn har naturligtvis sina. En av de allra största i världen, nu aktiva, är Daniel Berlin i Sandviken. Han är en artist på plan och att se honom spela är inget annat än en stor skönhetsupplevelse. Det här inlägget kan också ses som en hyllning till denne ödmjuke världsartist och naturligtvis till det fina bandylaget, tillika svenska mästare, Sandvikens AIK.

En annan stor världsartist återvänder efter några år i USA till Sverige. Jag talar naturligtvis om Marta som kommande säsong spelar för hårdsatsande Tyresö FF. För allt i världen, missa inte den unika chansen att få se en fantastiskt skicklig fotbollsspelare och artist. Festen kan börja.

Några matchbilder

Daniel Berlin, världsartist på bandyisen

Christoffer Edlund är en notorisk målgörare i SAIK med en härlig bandysving. Här gör han mål på straff...

...och alla i laget gratulerar. Villakeepern är naturligtvis inte lika glad

Daniel Berlin uppvaktas hårt av Jesper Bryngelsson i Villa

Ibland måste motståndarna ta till krokben för att stoppa Berlin

Rasmus Forslund valsar om med Villaspelare och domaren försöker hänga med

Svenska mästarna hyllas. Landshövdingen Peter Egardt knäpper händerna och verkar be en stilla bön om att bandyfinalen återvänder till Uppsala

Kvällstidningarna agerade snabbt

Bilder på människor som var där

Festen är över för denna gång och genast infinner sig en stor tomhetskänsla. Några dröjer sig kvar kring festområdet och pratar om det som de nyss varit med om. Nu längtar vi redan till nästa års final.

På återseende

/Torbjörn