Tobbes blogg
Duger inte jag?
Jag stod vid Strömmen i lördags och fotograferade svanar och andra fåglar som fanns där. Ett otäckt busväder drog över Stockholm med blåst, snöyra och kyla. Jag led med fåglarna i ovädret. Många svanar hade dragit in sina huvuden under vingarna och drev sovande, planlöst omkring. När jag fotograferat ett tag tittade jag upp och såg en duva komma gående emot mig. När den var helt nära stannade den till ett tag och tittade på mig som om den ville säga: Duger inte jag? Jovisst, lilla duva, du duger lika bra som de fina svanarna.
En av de fina svanarna försöker sova en stund
Duvan undrar om inte den är lika fin? Duger inte jag? Jodå, du är lika fin som svanarna
På återseende
/Torbjörn
Ruggigt i Stockholm
Dristade mig in till Stockholm i lördags. Utanför tågfönstret yrde snön och skymde sikten. Kom att tänka på filmen Doktor Zjivago när jag satt där i tågkupén. Tåget var fullpackat med människor. De flesta varmt klädda. Det fanns dock några som hade sommarjacka, jeans och myggjagare på fötterna. Obegripligt. Det var ju i alla fall 14 minusgrader. Jag var varmt klädd och började min vandring runt på stan.
I Kungsträdgården fanns några tappra skridskoåkare som trotsade den bitande vinden
Här råder full koncentration
En man med cigarett i näven kom pulsande i snön
Kallt och ödsligt var det i Kungsträdgården
Gick ut på Skeppsholmen, men fy vad ruggigt det var
Fast galjonsfiguren på af Chapman klagade inte
En kvinna rastade sina hundar
Niki de Saint Phalles underbara skulpturer, nedanför Moderna museet, värmde i kylan
De mustiga färgerna piggar upp
Här tänker jag på jordgubbar, glass och grädde
Solögat
En man kommer gående i trappan från Östasiatiska museet
Det var tomt och öde bland båtarna
Flaggan i topp
Sommarblått
Sadeltäcke
Fler kämpar på i kylan och blåsten
Det blåser mest från det ena hållet
Oh kvinna, ge mig lite av din värme
Med helt insnöad kamera återvänder jag till centralstationen för att åka hem. Jag hade inte behövt springa för tåget var försenat med en timme.
På återseende
/Torbjörn
Några anteckningar
Jag tycker om liknelsen att använda kameran som ett anteckningsblock på vår vandring genom livet. Tycker om att strosa runt på stan med kameran och iaktta människor och tingen som jag möter. På somrarna är det underbart att sitta på ett utecafé och njuta av det goda kaffet och se föreställningarna som likt en oändlig slinga utspelar sig framför mina ögon. Helt gratis dessutom.
Några anteckningar från en promenad genom Stockholm onsdagen den 17 februari.
Fade away
Hånglande cyklar
Spinnande lejon
Endast för renrasiga
Skavsår
Tolv komma fem grader
Svensk kung för 49:50
Stor och liten
Snöglopp
Point-and-shooters
Konerna
Utsikt från en bro, skänker perspektiv....
På återseende
/Torbjörn
Ellens bageri
Så hade det blivit dags för ännu en eftermiddagsfika på Ellens bageri. Jag tog ett tåg som kom in till Stockholm strax före två så jag hade gott om tid att ta mig upp till Hornsgatan. Vandrade via Drottninggatan och Gamla stan upp förbi slussen och så var jag framme. Tog en del bilder på vägen som kanske kommer senare. I dag bjöds det bl a på gårdagens semlor för 20 kr. De var stora och hur fina som helst. Till slut blev vi tio runt bordet. Bara män. Diskussioner om att införa kvotering vid mötena på Ellens lyste med sin frånvaro. Som vanligt var det mycket tekniksnack och kameror på bordet. Micke och Krister hade tagit med sig fina bilder som gick runt bordet. Kristers i form av en fotobok.
Ett reserverat bord väntar på oss
Johan kollar något intressant
Mats har det gott
Micke visar sina fina bilder från Grönan
Kristers fina lilla fotobok
Naturligtvis serveras det en och annan Leica
Bengt laddar upp med en jumbokopp te
Bengt testar Canon S90
Micke demonstrerar hur man fotar handhållet
Ulf visar också bilder
Om två veckor ses vi igen på Ellens. Ta med en bild som vi kan diskutera kring.
På återseende
/Torbjörn
/
Lilldrängen
Min far föddes 1919 i Ockelbo. Han växte upp i byn Gäveränge en bit från Ockelbo centrum. På sin väg till skolan passerade han varje dag den stora bondgården HansJons. Vid sju års ålder blev min far "anställd" som lilldräng vid bondgården. Innan han gick till skolan hade han att utföra lättare sysslor på gården och likadant efter skolan. Det var hårda tider så varje liten peng eller matbit var betydelsefull. När jag var liten hörde jag min far och farbror prata mycket om livet och människorna på HansJons. Tyvärr finns inget nedtecknat. Både min far och farbror är döda sedan länge. År 1981 fick vi höra att de höll på att riva HansJons för att ge plats åt nya bostäder. Vi for dit och min far gick runt och visade och berättade vad han upplevt där. Bl a så bakades allt bröd som behövdes i en bagarstuga på gården. Min far hjälpte ofta till i bageriet.
På sin väg till skolan passerade min far gården HansJons
Han pekar och berättar
Boningshuset
Vad som var så här högt minns jag inte
Han kikar in i den på den tiden stora ladugården
Golvbjälkarna är av stadigt timmer
Här står han på backen upp mot höskullen
Lekstugan
Hemlighuset - som inte var så hemligt!
I det här huset fanns bageriet
Far visar bakugnen där han bakat åtskilliga limpor
Kakelugnar fanns i alla rum
På återseende
/Torbjörn